En modern Romeo på svarta vingar granskar varje steg jag tar, rör om i mitt livspussel jag kämpat så hårt med. Han har en av de där bitarna med sig jag tappade bort för så länge sedan så jag förlåter honom och lägger om det på nytt. Han spelar sin roll så väl, och även om han är ett oändligt mysterium jag aldrig kommer lyckas lösa så lockar gåtan mig. Och för vajre sämnlös natt, för varje  timme i hans famn, för vaje minut spenderad förlorad i tankar lägger jag en pusselbit. Och för varje sekund av åtaganden står han vid min sida utan att säga något, utan att blinka. Han håller min hand och han betraktar mig medan månaderna flyger förbi. Förser mig med tankar resonemnag och livskraft.

Vart jag har befunnit mig mellan kl 16:00 och 19:15 - i Schönfeldtska praktsalen. Hade möte där idag för jag är nämligen med i något som heter ung politiker. Vi ska under ett halvår framöver arbeta fram en slutrapport grundad på våra åsikter och resonemang som sedan kommer att användas för nya moderaternas ungdomsfrågor i nästa val. Jag finner det oerhört stimulerande att höra allas (12st) åsikter men framförallt att få delge och ventilera mina egna och samtidigt veta att de faktiskt kommer att användas till något bra.

Jag var i Italien under påsken i år, en kulturell resa. Vi besökte bla bergen med deras gröna glaciärsjöar, lutande tornet i pisa, ett flertal kyrkor och andra enormt vackra byggnader. Vi bodde två dagar på ett hotell och de resterande 8 dagarna på en underbar vingård. Här är några bilder.

När jag ändå tar upp det här med att föra en diskussion.

Jag har endast en vän på den feminina sidan jag kan föra en ordentlig diskussion med, hon heter Linda och jag tror att ni är bekant med henne vid det här laget om ni följer min blogg. Hon är den enda som har belägg för sina uttalanden när det gäller politik och synvinklar gällande världen. Visserligen tycker vi sjukligt olika men det bottnar väl i att hon är en bortskämd brat från Mälarhöjden som inte sett annat än stureplan. Skämt och sido. Men det spelar ingen roll att våra åsikter går isär för det är den där diskussionen som är så givande, det är den jag är ute efter. Den jag söker, det är bara med henne det går att sitta i bilkö och diskutera katolismen med, eller sitta på mcdonalds och diskutera invandrarpolitiken med eller sitta på en sängkant och beröra ämnet fri abort med. 
När det kommer till att diskutera relationer finns hon även bland de närmsta, men det är svårare där. Hon besitter en sådan självdiciplin att hon aldrig blir svartsjuk eller tvivlar på sig själv, det är där det blir svårt att nå fram till varanda antar jag. Hon har svårt att förstå hur jag känner eftersom hon uppenbarligen blivit besparad på förmågan att känna svartsjuka och tvivel. Det är starkt av henne att hålla sig på den där linjen och för det beundrar jag henne.

En söndersliten tunga letar efter ord, glassplittet i hans lungor punkterar honom innifrån. Luften bygger murar och kastar honom hela tiden åt nya håll med hjälp av sin väderlek. Han ber om att få hålla min hand, stå vid hans sida och aldrig lämna. Ögonen jag förut avgudade kämpar för att inte svämma över när jag tar mina kläder och lämnar rummet, jag kan inte hålla någon i handen, jag vill inte hålla honom i handen. Mina fingrar vill bo i fickorna på min svarta kappa, de vill inte flätas ihop med ett annat liv. De vill inte ha något att behöva glömma, det nötta nagellacket jag bär skriker efter nytt i brist på min ensamtid. Jag vill inte ha något på mitt samvete. Annat än att vara den hans fingrar måste glömma.

Jag har mött en svart demon, med ögon av blåaste bläck som sliter sönder mig i bitar bara vid tanken av blicken. Hans hjärta bränner sönder varje kvinnas självförtoende i slutändan, lämnar de kalla på golvet. Hans händer smutsar ner varje millimeter av kvinnan han valt att spela ikväll. Isen han blåste i min mun fixerade mina käkar och jag tappade alla ord. Gjorde mig svarslös inför de enklaste av frågor, ska jag glömma honom? Beröringen av hans beresta fingertoppar lämnade mig likgiltig, hans hand hade vandrat över samma kurvor dagen innan på någon annan. Rösten etsade sig fast på väggarna i mitt rum och målade fula ord på min hy och medan jag sov trängde han in i mina drömmar utan tillåtelse. Jag minns inte hans namn, kanske är det en gåva jag blivit tilldelad från något vi inte förstår oss på.

Jag har mött en vit ängel, med ett hår av silke och med en personlighet som blädat mig. De sex små fräknar som symetriskt är utspridda över hennes näsa fascinerar mig, likt hennes läppar av mognaste persika. Lockarna i hennes hår trollbinder varje förbipasserande och medan de vänder sig om efter den sagolika älvan smeker vinden hennes silkeshy utan att hon egentligen är närvarande i tiden. Hennes fotspår är av diamant och skuggan tycks vara glaserad. Lyfter jag på hennes lugg av guld finner jag konsekvenserna av en bilkrock, ett tydligt ärr. Det var en vinternatt då världen skakade och himlen kastade tårar över den lilla flickans närstående. Hon tycks inte minnas den voltande bilen och den hetsiga resan till närmaste sjukhus, kanske är minnesförlusten hon blivit tilldelad en gåva från något vi inte förstår oss på.

Ibland gör jag illa dig bara för att sprida ut min egna smärta, som att jag inte vet att du har tillräckligt av din egen. Jag ser det inte förrän efteråt och jag lovar att jag aldrig har menat det i stunden. Jag kan ligga på ditt bröst och räkna dina andetag, jag kan räkna sekunderna mellan dina andetag och jag kan räkna prickarna i taket där jag ligger. Men hur jag än försöker lyckas jag aldrig räkna minuterna jag ligger där, jag spårar alltid ur och tankarna lever sitt egna liv, jag tappar fattningen och vet inte om jag legat där en timme eller två minuter.
Ibland talar du i sömnen och ibland håller jag för mina öron, jag vågar inte höra vad du säger när du är i drömmarnas land men samtidigt vill jag lyssna på dig, jag vill höra alla dina diffusa ord och alla dina meningar förgiftade av sömnen, för jag letar efter sanningen.

"I guess there's just a part of me that likes to bring you down
Just to keep you around
Cuz the day that you realize how amazing you are
You're gonna leave me!" - Maria mena

 

Lite bilder bakom.

Min balkong är uppskattad.

Nyanserna skildrar färgskalan på himmelen och molnen berättar förbipasserande sagor om hjältar och prinsessar i luftslott samtidigt ser du att silverspiror kantar trädens knoppar längst vårkantens asfalt. Fylliga dofter praktiserar som vårens första tecken, snön har skonat vitsippans sköra blad till de som går hand i hand för första gången. Kanske för dig och din. Solens glitter värmer svarta hustak och skänker kristallvatten till de rostiga stuprören, en blå liten fågel sjunger, sjunger för den som inte får vara med, för den som får betrakta allt uppifrån.

känn hur diamanterna krossas
faller
ett stilla glitter över din hy
gnistrande utan tyngd
så vackert att det får din kropp att lyfta

hör rubinerna sprängas
ditt öra förlorar sitt syfte
bitar av skönhet på golvet
livets färg i små prickar

se hur prismor splittras
ljusstrålar flyr åt alla håll
vinklarna styr dem
spiraler av energi
driver dig att se

dofta en smaragd
likt sommarens äng
med gröna ögon
förför den dig
med sitt tindrande

smaka på glas
sköra bitar
stela vattendroppar
transparensen tar över
som silver i flytande form