>

Förra helgen var jag och såg denna film, Vicky Christina Barcelona. Fantastisk film, jag skulle säga att storyn i sig inte är särskilt komplicerad men jag skulle nog räkna den till genren konstfilm och då gör det i stort sett ingenting. Ta mig inte fel, handlingen är inte på något vis bristande utan gott och väl genialisk i sin enkelhet. Skådespelarna gör visserligen en stor del med sina kontraster gentemot varandra men Regissör Woody Allen har säkerligen en stor roll i det hela. Ser man till bildvinklar och övergångar blir det mer som en vacker tavla med ständigt nya motiv än en film. Flera gånger identifierade jag mig med alla de tre kvinnliga huvurollerna, tänkte "fan, drömmer jag nu?" eftersom det var så pricksäkert.

Det är en vacker film, både till bild och handling. Den känns på något vis väldigt fransk trots att den utspelar sig i Barcelona, en film som även lyckades påminna mig om att Barcelona är en otroligt vacker stad. Någon som jag tycktes ha förvridigt innan jag satte mig i biostolen förra fredagen. Jag säger nämligen jämt att jag har tröttnat på Barcelona och att det är en smutsig stad. Jag vet inte vad jag har fått det ifrån, de gånger jag har varit där har det funnits tusen saker att se.

Självklart intog jag inte biosalongen med pojkvännen min eftersom Penelope är hans frikort. Han säger att det är någonting med hennes ögon. Jag har aldrig riktigt förstått vad han egentligen menat förrän filmen tog slut. Jag tror att Penelope befinner sig näst intill perfektion i denna film med sina bruna ögon. För att inte tala om Scarlett som jag jämt har ratat och tyckt är den tråkigaste och mest överskattade kändisen av dem alla. Jag har till och med tagit illa upp när någon har sagt att vi är lika, det har hänt några gånger. (Ser fortfarande inte likheterna dock.) Hur som, hon är fantastiskt vacker i denna film, naturlig och intressant. och sedan, vilka fantastiska tavlor de alla gör! De är verkligen i min smak. Jag har någonting för abstrakt konst.