Tips:
Vad händer på onsdag?
- Fashionshow på Laroy, i regi av Caroline Lidman. Carro frågade om jag inte ville gå modell, men jag går i skolan dagtid då de "repar in" och vill inte pria bort studierna nu men ska självklart dit och titta på kvällen. Det tycker jag att du också ska göra! Lets make the runway burn!
- Fashionshow på Laroy, i regi av Caroline Lidman. Carro frågade om jag inte ville gå modell, men jag går i skolan dagtid då de "repar in" och vill inte pria bort studierna nu men ska självklart dit och titta på kvällen. Det tycker jag att du också ska göra! Lets make the runway burn!
Funderingar kring LAS och dess nuvarande betydelse
Det är svårt nog för oss journalist/tv-studenter att få jobb. Att vissa arbetsplatser utnyttjar LAS-kryphål, eller skräms av det faktum att en fast anställning kan bli påtvingad om tiden löper ut, gör väl kanske inte heller det hela lättare för oss unga och speciellt de i mediabranchen att stabilisera sig på en arbetsplats och få fast anställning.
Enligt min mening behöver LAS (lagen om anställningskydd) reformeras, det skulle skapa fler jobb, fler studenter skulle tas till vara på vilket i sin tur skulle ge utslag på landets marknad och för den offentliga sektorn.
Arbetsgivaren gör egentligen allt i logisk ordning när de efter 11 månader och 29 dagar slussar den "anställda" vidare till en ny arbetsplats i rädsla över att behöva sätta upp den anställda på högst upp på prioriteringslistan på nästa anställning. En reformering av "LAS" skulle göra det mer säkert att anställa en ung student. Arbetsförhållanden, utbildning och framförallt arbetstillfällena ser inte ut på samma sätt som när "LAS" infördes 1974, varför skulle då lagen se ut och vara anpassad efter vad som var aktuellt vid den tidpunkten? Från början har den ändå inrättats som ett trygghetssystem - vilket det i dagsläget inte håller måttet till. Dels då arbetsgivare har rätten att inte förlja turordningen "först in sist ut" utan kan utan grund i "LAS" släppa anställda utan vidare. Dessa kan visserligen senare göra detta till en rättslig sak men på sin höjd få igen två årslöner som skadestånd men har då ändå en rättegång på nacken som kanske inte är allt för uppskattad för någon av parterna. Med den hårda konkurrens vi idag har på arbetsmarknaden behöver vi modernisera de lagar som också styr den för att få det att fungera.
Enligt min mening behöver LAS (lagen om anställningskydd) reformeras, det skulle skapa fler jobb, fler studenter skulle tas till vara på vilket i sin tur skulle ge utslag på landets marknad och för den offentliga sektorn.
Arbetsgivaren gör egentligen allt i logisk ordning när de efter 11 månader och 29 dagar slussar den "anställda" vidare till en ny arbetsplats i rädsla över att behöva sätta upp den anställda på högst upp på prioriteringslistan på nästa anställning. En reformering av "LAS" skulle göra det mer säkert att anställa en ung student. Arbetsförhållanden, utbildning och framförallt arbetstillfällena ser inte ut på samma sätt som när "LAS" infördes 1974, varför skulle då lagen se ut och vara anpassad efter vad som var aktuellt vid den tidpunkten? Från början har den ändå inrättats som ett trygghetssystem - vilket det i dagsläget inte håller måttet till. Dels då arbetsgivare har rätten att inte förlja turordningen "först in sist ut" utan kan utan grund i "LAS" släppa anställda utan vidare. Dessa kan visserligen senare göra detta till en rättslig sak men på sin höjd få igen två årslöner som skadestånd men har då ändå en rättegång på nacken som kanske inte är allt för uppskattad för någon av parterna. Med den hårda konkurrens vi idag har på arbetsmarknaden behöver vi modernisera de lagar som också styr den för att få det att fungera.
Running up
Terassmys. Korall. Stockholm från Djurgården.
Nighty
Kubik
Ibland drömmer jag att fåglar med lama vingar flyger genom en trasig luft, enbart på vilja. En vinge skär i ytan på en spegelblank sjö och drunknar stilla i något som är så djupt att det aldrig bottnar något hat där i. En stillsam tyst grav. Jag sitter ensam under ytan och önskar luft, ser allt som i en dimma. Vad vill hjärtan mig? Vad önskar hatet dra ur mig? Vem har jag sårat, vem har jag förstört. Det finns ingen cirkel att sluta, det finns inga ord att tala med, inga blickar att slå ned i marken. Jag föddes med blicken rakt fram, och jag är här för att försvara det, med ryggen rak och huvudet högt. Vingar har jag aldrig haft, och hade jag haft det hade de varit brutna, det finns ingen genväg till himlen, inga vingar i världen tar dig dit, bara ditt sinne och dina handlingar.
Söndernötta nätter tänker jag på dig, tankarna är tystare än vinden och djupare än havet, jag når dem inte ens om jag hade velat. Trots att jag inte tror på ett liv efter döden kan jag inte släppa tanken om att du skulle vara på en finare plats nu. Hur vacker den här världen än är så existerar det för mycket hat för att någon människa någonsin skulle kunna besegra den med sin kärlek och jag vet att du avskydde hatet. Det enda man fick hata var hatet. Precis som du, så hatar jag aldrig. Jag kan stå likgiltig men jag hatar aldrig, heller aldrig de som en gång hatat mig, eller kanske en gång kommer. Jag vet att jag står över det.
Vad vill du säga mig när du hälsar på i mina drömmar? Jag hör aldrig vad du säger och jag vill heller aldrig förstå. Jag vill att bilden av dig ska förbli den du lämnade mig med, jag vill inte ha någon förklaring, heller inga förlåt. jag tror att det är bäst om du lämnar mig ifred.
Söndernötta nätter tänker jag på dig, tankarna är tystare än vinden och djupare än havet, jag når dem inte ens om jag hade velat. Trots att jag inte tror på ett liv efter döden kan jag inte släppa tanken om att du skulle vara på en finare plats nu. Hur vacker den här världen än är så existerar det för mycket hat för att någon människa någonsin skulle kunna besegra den med sin kärlek och jag vet att du avskydde hatet. Det enda man fick hata var hatet. Precis som du, så hatar jag aldrig. Jag kan stå likgiltig men jag hatar aldrig, heller aldrig de som en gång hatat mig, eller kanske en gång kommer. Jag vet att jag står över det.
Vad vill du säga mig när du hälsar på i mina drömmar? Jag hör aldrig vad du säger och jag vill heller aldrig förstå. Jag vill att bilden av dig ska förbli den du lämnade mig med, jag vill inte ha någon förklaring, heller inga förlåt. jag tror att det är bäst om du lämnar mig ifred.
Sommarhelg
Dagen innan dagen
Bjöd Beatrice på SPA idag, efter det tog vi en lunch på ett italiensk fik, hon vandrade vidare, införskaffade mig lite skolmaterial, satte mig på ett nytt fik och läste i tre timmar. Gick på Kulturhuset och spanade på Sara Granérs utställning. Åt middag med älsklingen och jobbade undan lite småsaker. Imorgon börjar äntligen mina nya studier.
Vi är nu större än stureplan.se
Yes, vi drar iväg med 184 000 unika besökare denna vecka medan stureplan.se hade 133 000 unika besökare. Alltså hade finest.se ca 50 000 mer unika besökare.
Nu ingen skadeglädje i detta, trots att stureplan.se är konkurrenter till oss använder jag mig själv av deras sida, det handlar inte om tävling här, det handlar om att det är skönt att se att arbete lönar sig. Många har bidragit till detta, speciellt Citty med sina fantastiska modesidor, Alexander som ror allting och Fredrika som fixar och trixar med allt. Men även skribenter som jag och Jackeline, bloggare, fotografer och alla de som lyfter siten på ett eller annat sätt.
Grattis till oss själva säger jag.
Nu ingen skadeglädje i detta, trots att stureplan.se är konkurrenter till oss använder jag mig själv av deras sida, det handlar inte om tävling här, det handlar om att det är skönt att se att arbete lönar sig. Många har bidragit till detta, speciellt Citty med sina fantastiska modesidor, Alexander som ror allting och Fredrika som fixar och trixar med allt. Men även skribenter som jag och Jackeline, bloggare, fotografer och alla de som lyfter siten på ett eller annat sätt.
Grattis till oss själva säger jag.
What ive been up tp
I lördags jobbade jag med artisthantering på Café Opera, lite stressigt då planerna inte gick exakt som väntat, men så blir det ju alltid. Tillsammans med The Voice försökte jag få ihop artisternas schema och intervjuer och dylikt på så bra tidpunkter som möjligt. Kvällen blev lite som ett pussel.
Har varit ute sex dagar av sju den här veckan. Oh lord. Blir nyttigt för mig att jag börjar mina studier imorgon.
Har varit ute sex dagar av sju den här veckan. Oh lord. Blir nyttigt för mig att jag börjar mina studier imorgon.
What a fucking night
Kräftskiva på Blue moon bar, vidare till Collage, därefter Café Opera, vidare till Magenta för att fira min fina lillebror som fyller 19 idag, vidare till Solidaritet där jag hittade en föredetta klasskompis jag inte sett på allt för länge, sedan orkade jag inte mer så det blev avslutningsvis Village.
Workie
Vi drar ut gästlistorn, trixar med goodiebagsen och vip-borden inför kvällen. Nu kör vi!
Note to self
Städa våningen innan det inte går att komma in i den längre.
Uppmana någon att spela denna på min begravning.
Handla mat, så att jag inte blir som Jackeline som äter sin syrras barnmat när kylskåpet är tomt.
Kolla upp vad som gäller angående studiestöd.
Använd ordet ja, mer
Sortera posten
Lämna in den svarta klänningen på kemtvätt
Ring Tele 2 (och hör angående surf i mobilen som inte stämmer, samt motpart väntar fuktion.)
Ring Siba (död åt Siba, min nya flatscreen än inlämnad tv gånger trots att jag inte ens hunnit använda tv-helvetet.)
Ring Taxi 020 (och be dem sluta hustla mig.)
Börja ät frukost
Okej det där var alltså ett 12-stegsprogram i hur mitt liv ska vara mindre trassligt. Typ.
Uppmana någon att spela denna på min begravning.
Handla mat, så att jag inte blir som Jackeline som äter sin syrras barnmat när kylskåpet är tomt.
Kolla upp vad som gäller angående studiestöd.
Använd ordet ja, mer
Sortera posten
Lämna in den svarta klänningen på kemtvätt
Ring Tele 2 (och hör angående surf i mobilen som inte stämmer, samt motpart väntar fuktion.)
Ring Siba (död åt Siba, min nya flatscreen än inlämnad tv gånger trots att jag inte ens hunnit använda tv-helvetet.)
Ring Taxi 020 (och be dem sluta hustla mig.)
Börja ät frukost
Okej det där var alltså ett 12-stegsprogram i hur mitt liv ska vara mindre trassligt. Typ.
For once
Saints
Vaknar som vanligt av att jag inte kan andas, det är allt annat än behagligt att sova med demoner och vakna med ett stilla kvävande.
Poetry
Av Kim. Om mig.
Hon älskar att provocera
Hon provocerar mig, gör allt i sin makt för att enervera mig och få mig att plocka mitt eget hår från hjässan. Man kan tro att hon lever på detta precis som en vampyr lever för blod. Hon hatar mig och älskar att plåga mig. Hon vill riva sönder mitt inre med hennes vassa naglar. Hon har inget som helst till övers för mig trots att vi älskat så många gånger. Jag har varit överallt på henne, både aktsamt och oaktsamt.
Men jag får anta att tiderna förändras och att det är dags att låta kulan rulla vidare i en annan riktning. Jag önskar att vi kunde sluta fred men det tycks vara omöjligt. Det är nog större chans att Israel och Palestina faktiskt samsas.
2009-01-16 @ 15:54:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Detta är mitt "gaia." Mitt nya universum. Detta är min nya verklighet. Det är bara att infinna sig med ett leende på läpparna, ett välansat ansiktshår och mina kängor putsade. För det är jag som sitter bakom spakarna och styr detta flygplan. Ska jag störta i havet eller hålla mig uppe vid molnen? Det är endast jag och sanna mina ord: Endast jag som kan påverka min resa. Även om jag önskar att hon ringer upp mitt telefonnummer och pratar ett par ord till mig.
2009-01-16 @ 07:24:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Fem dagar sedan
Mitt väggur uppvisar ett klockslag på 7.15 när jag författar detta inlägg. Det är nu fem dagar sedan jag sov i samma bädd tillsammans med min stora kärlek Emma. Kvinnan som fullkomligt trollbundit mig i över ett års tid. Jag vet, jag har mig själv att skylla för att jag valde att visa ut henne ur mitt liv men vi kan inte undgå den ångest jag känner över detta beslut. Det sitter som knytnävsslag i mellangärdet. Jag tappar luften och viker mig dubbel, betraktar mina skosnören för ett ögonblick. De är aningen smutsiga. Inte undra på att hon inte vill vara med mig.
Vänta nu, det var mitt beslut. Ingen annans. Och så anländer ännu en ångestattack. Och ni ska inte tro att den knackar på dörren. Nej, den sparkar in den.
2009-01-16 @ 07:18:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
2009-01-16 @ 07:02:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Hon älskar att provocera
Hon provocerar mig, gör allt i sin makt för att enervera mig och få mig att plocka mitt eget hår från hjässan. Man kan tro att hon lever på detta precis som en vampyr lever för blod. Hon hatar mig och älskar att plåga mig. Hon vill riva sönder mitt inre med hennes vassa naglar. Hon har inget som helst till övers för mig trots att vi älskat så många gånger. Jag har varit överallt på henne, både aktsamt och oaktsamt.
Men jag får anta att tiderna förändras och att det är dags att låta kulan rulla vidare i en annan riktning. Jag önskar att vi kunde sluta fred men det tycks vara omöjligt. Det är nog större chans att Israel och Palestina faktiskt samsas.
2009-01-16 @ 15:54:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
I depressionens avgrund väntar stavelserna otåligt
Man kan tycka att jag borde vara nöjd nu. Länge har jag saknat att åsamka min person smärta och sedermera leva ut den på papper. Låta stavelserna tala sitt tydliga språk och känna hur poesin flödar ur mina fingertoppar. Dessa stavelser, som i många år trollbundit sina läsare och fått dem att bli lojala supportrar, har i många månader varit spårlöst försvunna. Och mycket saknade. Nu är dem tillbaka. Jag stavar som en gammal furste. Ingen kan beröra mig, slå undan mina ben. Jag ligger redan på botten av brunnen och skrapar sönder mina naglar mot stenväggarna.Detta är mitt "gaia." Mitt nya universum. Detta är min nya verklighet. Det är bara att infinna sig med ett leende på läpparna, ett välansat ansiktshår och mina kängor putsade. För det är jag som sitter bakom spakarna och styr detta flygplan. Ska jag störta i havet eller hålla mig uppe vid molnen? Det är endast jag och sanna mina ord: Endast jag som kan påverka min resa. Även om jag önskar att hon ringer upp mitt telefonnummer och pratar ett par ord till mig.
2009-01-16 @ 07:24:25 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Fem dagar sedan
Mitt väggur uppvisar ett klockslag på 7.15 när jag författar detta inlägg. Det är nu fem dagar sedan jag sov i samma bädd tillsammans med min stora kärlek Emma. Kvinnan som fullkomligt trollbundit mig i över ett års tid. Jag vet, jag har mig själv att skylla för att jag valde att visa ut henne ur mitt liv men vi kan inte undgå den ångest jag känner över detta beslut. Det sitter som knytnävsslag i mellangärdet. Jag tappar luften och viker mig dubbel, betraktar mina skosnören för ett ögonblick. De är aningen smutsiga. Inte undra på att hon inte vill vara med mig.
Vänta nu, det var mitt beslut. Ingen annans. Och så anländer ännu en ångestattack. Och ni ska inte tro att den knackar på dörren. Nej, den sparkar in den.
2009-01-16 @ 07:18:13 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Välkomna
Detta är egentligen en dörr som inte borde öppnas men som jag väljer att ställa vidöppen. Jag upplever att jag behöver teoretisera över mitt uppbrott med min förra flickvän. Det var ett mycket fult och vidrigt uppbrott som slutade i många tårar och mycket smärta. Och minnen som hemsöker mig ensamma stunder. Jag har viss tur som kan begrava mig i arbete. Utan det hade jag nog inte haft puls idag. Trots att det bara är fyra dagar sedan uppbrottet.2009-01-16 @ 07:02:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)
Alltid aldrig
Jag ger dig allt bara för att ingenting annat räcker till. Jag vet att halvhjärtat aldrg räcker långt, även om jag ibland kan låtsas. Du bad mig bära din nyckel kring min hals, jag sa nej. Jag ville inte ljuga. För du bad mig om det. Vi vet att det inte finns ett nyckelhål som passar, vi väntar på ett.
När du sover brukar du ibland upphöra att andas. Ibland låter jag dig hållas, ligger spänt och lyssnar. Så efter ett tag, ibland ett för långt tag, så kommer din inandning. Djupt. Ibland blir jag rädd och skakar om dig med röda naglar. Du vänder på dig och väver nät i luften med din sköra andedräkt. Och jag andas ut jag med. Visste du det... att du inte vet allt om mig. Det gör ingen. Fastän vi båda trodde det.
Jag har för längesedan bestämt mig för att det alltid kommer att vara. Aldrig du. Men tills dess att det blir. Alltid någon annan. Så trivs jag utan förbehåll och gränser. Dörren är lika mycket öppen för dig som för mig. Att älska står alltid högst.
När du sover brukar du ibland upphöra att andas. Ibland låter jag dig hållas, ligger spänt och lyssnar. Så efter ett tag, ibland ett för långt tag, så kommer din inandning. Djupt. Ibland blir jag rädd och skakar om dig med röda naglar. Du vänder på dig och väver nät i luften med din sköra andedräkt. Och jag andas ut jag med. Visste du det... att du inte vet allt om mig. Det gör ingen. Fastän vi båda trodde det.
Jag har för längesedan bestämt mig för att det alltid kommer att vara. Aldrig du. Men tills dess att det blir. Alltid någon annan. Så trivs jag utan förbehåll och gränser. Dörren är lika mycket öppen för dig som för mig. Att älska står alltid högst.
What about love
Ovetande om att ödestrådarna håller på att knytas samman för den som inte längre kan stå emot låter hon det gå för den här gången. Låter kärleken sippra in i små hål i sin hy, låter sig översköljas av oro över att förlora, ännu en gång. Det är okej, förluster skapar bara hunger efter vinster. Det är så jag ser det nu.
Jag började med ingenting
Och jag avslutar med ännu mindre. För jag har förlorat många och förluster är alltid större än vinster, i mitt liv. Jag finner mig oförmögen att älska, det går inte. Hemma är jag ingenstans och ensam är jag alltid trots att jag är omringad av människor. Ensamhet visar sig inte till det yttre, det sitter långt in och när golvet är din enda vän vet du att du varit allt för cynisk för att behålla det du en gång blev tilldelad, förmågan att kunna älska.
Jag vet inte om det är en gåva eller en börda, att ingen kommer att få komma nära. Jag räddar mig själv och slår bort andra. Jag har närheteten men skulle inte sörja särskilt länge om jag blev av med den, jag är immun, vaccinerad mot förluster. Få saker betyder något, nålstick är behagligare än kärlek. Det gör mig illa till mods, känslor som är starkare än de man kan styra över är inget jag vill ha att göra med, och av den enkla anledningen känner jag sällan. Väldigt sällan. Jag är bara en hy som inte klarar av ensamhet och en hand som letar efter den andra. Jag skulle lika gärna kunna vara min egen lika gärna som någon annans.
Jag vet inte om det är en gåva eller en börda, att ingen kommer att få komma nära. Jag räddar mig själv och slår bort andra. Jag har närheteten men skulle inte sörja särskilt länge om jag blev av med den, jag är immun, vaccinerad mot förluster. Få saker betyder något, nålstick är behagligare än kärlek. Det gör mig illa till mods, känslor som är starkare än de man kan styra över är inget jag vill ha att göra med, och av den enkla anledningen känner jag sällan. Väldigt sällan. Jag är bara en hy som inte klarar av ensamhet och en hand som letar efter den andra. Jag skulle lika gärna kunna vara min egen lika gärna som någon annans.
Babys blue heart
Har spenderat mestadelen av dagen på skatteverket för att få rätsida på framförallt min flytt men även firman. Svängde förbi kontoret och tog med mig syrran för att hälsa på älsklings katten, där satte Alexander upp mig och Jackie på väggen i en prydlig ram, ja fotografiet från våran fotosession det vill säga. Nu hänger vi tillsammans med Keira Knightley, Benn Affleck, Samtaha Fox och sångfågeln Andres Esteches. Yes sir!
Om det inte är tyst så hör jag inget
Mitt hjärta är förvånansvärt tyst, hela våren och sommaren gick det på sparlåga då det var fullkomligt utmattat efter vinterns spel. Jag gjorde misstaget att älska någon förbehållslöst, jag gjorde misstaget att viga mitt hjärta åt någon annan, än mig själv. Någon som sedan högg mig i ryggen gång på gång. Det gjorde mig cynisk, och jag tivlar på att någon kommer att kunna bryta det. Inte ens den som orsakade det har lyckats återställa sin egen plats. Jag vill inte ha någon nära inpå, jag kan älska men sällan känna. Finner det en aningen tragiskt när de som älskar mig inte får detsamma tillbaka, men jag älskar väldigt få, och känner bara för två, båda av samma kön som jag.
Egentligen vill jag göra allt det som är förbjudet just nu, att älska och att känna, inte bara vara på ytan, men det gör jag bara i ibland, i tystnad dessutom. När jag inte håller någons hand, bara när jag är den som kan släppa taget. Människor står som blickstilla framför mig och ber som att få mig att älska, och jag kan svara, att jag är inte är där ännu. Inte ännu. Lång väg kvar.
Egentligen vill jag göra allt det som är förbjudet just nu, att älska och att känna, inte bara vara på ytan, men det gör jag bara i ibland, i tystnad dessutom. När jag inte håller någons hand, bara när jag är den som kan släppa taget. Människor står som blickstilla framför mig och ber som att få mig att älska, och jag kan svara, att jag är inte är där ännu. Inte ännu. Lång väg kvar.
Att vara utan
Jag saknar dig, jag saknar dig fortfarande. Spikarna av smärta som ibland tränger igenom mitt hjärta gör det svårt att andas. Du var, du blev min bästa vän på sätt och vis. Du var visserligen för intensiv, för melankolisk, för stressad. För många problem, för få lösningar antar jag. Trots att du kämpade, jag såg att du försökte. Och det var då jag fastnade, när insikten om att jag kunde rädda dig slog mig. Inte bara bort från cigaretter och sveken som satt som djupa ärr inuti dig. Utan även bort från orättvis behandling och för mycket av det du aldrig förtjänade. Jag ville bara ta ditt huvud mellan mina händer och tala om att allt skulle bli bra. Bevisa att jag skulle stå där och hålla din hand. Allt jag ville vara att hålla din hand, ett tag till. Det var allt, och så försvann du. Du bara, försvann.
Jag älskade dig på ett annorlunda sätt, för hos dig var jag trygg, okänd terriotorium tidigare, trots allt trauma och trots all din panik som inbegrep dig var jag trygg i din närvaro. Trits att du ofta gick mig på nerverna fanns du alltid där, för intensiv eller inte. För jag visste att du aldrig skulle förråda mig, gå bakom min rygg - eller för den delen lämna mig. Du skulle aldrig lämna mig, kommer du ihåg. Du lovade.
Men det var också av egoistiska skäl jag band fast mitt hjärta vid ditt, det var tanken att jag kunde rädda dig från det som fanns kvar att rädda dig ifrån, minnena. Jag behövde känna mig behövd, min största last i livet, jag älskade att se min inverkan på dig. Hur dina andetag blev lugnare när jag höll ditt huvud emot mig, när jag såg hur dina ögon slöt sig från den glasartade värld som jämt försökte fånga oss i sitt grepp och hålla oss nere. Men när det inte gick, när paniken tog över och dina andetag inte fann något slut och höll sig lätt på ytan, när din kropp inte kunde sluta skaka i små nästintill vibrerande rörelser stod jag maktlös. Totalt maktlös. Jag blev arg, egentligen på mig själv för att jag inte räckte till, för att jag inte kunde rädda dig, men jag tog ut det på dig när du redan var långt nere. Jag fick ofrivillig stå vid sidan av och se på när du sakta försvann och jag skrek på dig i min besvikelse på mig själv.
Kommer du ihåg när du sa, "den enda jag litar på i hela världen är mig själv." Det var där jag föll, jag var inte längre behövd, betrodd, jag var inte längre en livslina.
Jag älskade dig på ett annorlunda sätt, för hos dig var jag trygg, okänd terriotorium tidigare, trots allt trauma och trots all din panik som inbegrep dig var jag trygg i din närvaro. Trits att du ofta gick mig på nerverna fanns du alltid där, för intensiv eller inte. För jag visste att du aldrig skulle förråda mig, gå bakom min rygg - eller för den delen lämna mig. Du skulle aldrig lämna mig, kommer du ihåg. Du lovade.
Men det var också av egoistiska skäl jag band fast mitt hjärta vid ditt, det var tanken att jag kunde rädda dig från det som fanns kvar att rädda dig ifrån, minnena. Jag behövde känna mig behövd, min största last i livet, jag älskade att se min inverkan på dig. Hur dina andetag blev lugnare när jag höll ditt huvud emot mig, när jag såg hur dina ögon slöt sig från den glasartade värld som jämt försökte fånga oss i sitt grepp och hålla oss nere. Men när det inte gick, när paniken tog över och dina andetag inte fann något slut och höll sig lätt på ytan, när din kropp inte kunde sluta skaka i små nästintill vibrerande rörelser stod jag maktlös. Totalt maktlös. Jag blev arg, egentligen på mig själv för att jag inte räckte till, för att jag inte kunde rädda dig, men jag tog ut det på dig när du redan var långt nere. Jag fick ofrivillig stå vid sidan av och se på när du sakta försvann och jag skrek på dig i min besvikelse på mig själv.
Kommer du ihåg när du sa, "den enda jag litar på i hela världen är mig själv." Det var där jag föll, jag var inte längre behövd, betrodd, jag var inte längre en livslina.
Hej då svenska skärgård
Solnedgångarna i den svenska skärgården är så gnistrande att det gör ont, vattenytan ser ut att vara täckt av ett skirt lager av guld och himlen skiftar i persikonyanser. En förförisk spegelblank vik målar solen i akvarell när kvällsbrisen är över. Synen skulle kunna trollbinda vem som helst, magi som aldrig kan fångas på ett vykort. Ingen kamera i världen kan gripa tag i känslan. Ingen konstnär på jorden har tillräckligt med kulörer på sin palett, ingen levande författare kommer någon att vara tillräckligt skicklig, ty det är bortom ord. Många har försökt, fler har misslyckats, jag vill inte bli en av dem så jag stannar här.
Jag är återigen på fastlandet, stressen satte sig i handlederna så fort jag klev av på bryggan. Paniken grep tag i huvudet på bussen mot stan. Minneskortet på kameran är fullt, det var skönt att mobilen laddade ur och att laptopen var något man var tvungen att stänga igen så fort som möjligt. Skärgården är en plats att begrunda i, böcker bör bli skrivna här, viktiga beslut bör övervägas här. Jobbet är långt bort. Harmonin är oändlig, men nu är jag hemma och måste sysselsätta mig med annat för att slippa ensamheten. Välkommen till verkligheten igen. Tack.
Jag är återigen på fastlandet, stressen satte sig i handlederna så fort jag klev av på bryggan. Paniken grep tag i huvudet på bussen mot stan. Minneskortet på kameran är fullt, det var skönt att mobilen laddade ur och att laptopen var något man var tvungen att stänga igen så fort som möjligt. Skärgården är en plats att begrunda i, böcker bör bli skrivna här, viktiga beslut bör övervägas här. Jobbet är långt bort. Harmonin är oändlig, men nu är jag hemma och måste sysselsätta mig med annat för att slippa ensamheten. Välkommen till verkligheten igen. Tack.
Möja
Vad mitt hjärta tillhör
Befinner mig på Möja med alla andra sensommargäster. Jag älskar denna ö så att det nästan gör ont. Ca 30 c i luften och 20 i vattnet. Vem fan bryr sig om Frankrike när den svenska idyllens skönhet bor i skärgården. Ärligt talat är detta mitt hjärtas frids plats. Visserligen är det skönt med lite teknkik, jag sitter med laptopen på bryggan med solen i ansiktet och Amanda sitter bredvid med en glass och någon tidning.
Det är alltid svårt att beskriva en känsla, ännu är jag inte så duktig. Men dessa röda torp med vita knutar och båtgäster i hamnarna är min värld och mitt liv. Här är jag uppvuxen och jag har saknat det så mycket under de somrar jag avböjt att följa med för att skaffa mig arbetslivserfarenheter på sjukhus dagis och cafér och kyrkan och gud vet allt jag gjort. Visst har det varit skönt med de pengar det genererat och visst är erfarenheten mer värd en de pengarna, men ingenting går ändå upp emot detta. Ingenting.
Du som frågade om mitt hår. Mitt hår är egentligen självvågigt så jag har inte gjort något annat än att inte borsta det och låta saltvattnet och solen göra sitt. Till hösten blir jag säkerligen brunett dock.
Det är alltid svårt att beskriva en känsla, ännu är jag inte så duktig. Men dessa röda torp med vita knutar och båtgäster i hamnarna är min värld och mitt liv. Här är jag uppvuxen och jag har saknat det så mycket under de somrar jag avböjt att följa med för att skaffa mig arbetslivserfarenheter på sjukhus dagis och cafér och kyrkan och gud vet allt jag gjort. Visst har det varit skönt med de pengar det genererat och visst är erfarenheten mer värd en de pengarna, men ingenting går ändå upp emot detta. Ingenting.
Du som frågade om mitt hår. Mitt hår är egentligen självvågigt så jag har inte gjort något annat än att inte borsta det och låta saltvattnet och solen göra sitt. Till hösten blir jag säkerligen brunett dock.
This is life!
Frihet
Snorkling i Lådnabukten
Första stoppet på våran boattrip
Första stoppet på min David och Amandas boattrip, vi har haft kräftskiva och badat bastu i kvällssolen. Detta är livet.
Russian pride!
Utdrag; "Jag var inte i stånd till att vänta på alla andra dröjande champagneberusade små prickar, min filosofi är att man kan addera minuterna det tar att i vanliga fall gå en sträcka med antalet personer man är och på så vis få ut hur lång tid det kommer att ta. Det är ett vattentätt system som aldrig slagit fel och eftersom vi var ett helt syndikat på Blue Moon Bar så begav jag mig själv till Cafét."
Ni hittar min artikel Eftersnack från helgen genom att klicka här eller på bilden.
Ni hittar min artikel Eftersnack från helgen genom att klicka här eller på bilden.
Sea breeze
Min fina ögonsten till båt har legat hela eftermiddagen i kvällssolen vid slussenkajen. Nu äter vi middag på restaurang Bryggan i Bromma.
Happy pride darlings!
Nu festar vi i regnet, eller i regnbågen rättare sagt ;)
