Vad som irriterar mig i debatten är inte att Liza har lurat sina läsare. Det är Monica Antonsson som går mig på nerverna. Monica är den som skrivit en hel bok, om "Gömda" och dess brist på trovärdighet. Hon har beskyllt Liza för att ha skrivit "Gömda" enbart för att tjäna pengar. Det var hennes huvudargument från allra första början. Intressant uttalande för vad gör Monica? Inte ger hon ut sin bok gratis inte. Jag uppskattar samhällskritiska människor men när Monica beskyller Liza för något hon själv just i denna stund själv gör, då blir det bara pannkaka av hennes namn. Det är självklart fel att ge ut en bok och marknadsföra den som "en riktig händelse" när den inte är det, men allt du gör är för att tjäna pengar du med kära Monica.

Att sitta i direktsänd teve och försvara en kvinnomisshandlare genom att säga "ja men det var 20 år sedan nu" det är inte okej det heller. Monica, det spelar ingen roll om det var 20 år sedan, 50 år sedan, eller 100. Han blev dömd, han misshandlade sin kvinna. Varför skulle det vara okej bara för att det är 20 år sedan? Vad jag vet ska man inte längre få sota för något om man suttit av sitt straff för, så är det i Sverige. Vilket "mannen med de svarta ögonen" har. Men det betyder inte att händelsen i sig är okej. Det är heller inte okej att säga att mannen har gjort mer hemskheter än vad han egentligen har gjort. Det är fel av Liza och Mia det med. Ingen förutom Mia och "mannen med de svarta ögonen" vet vad som egentligen har hänt, jag kan därför inte ta någon ställning till det. Men vad vi vet, är att han vid åtminstonde vid ett tillfälle har misshandlat Mia så grovt att han fick fängelse för det.

Monica har valt att inte godkänna mina tre kommentarer på hennes blogg om mina åsikter. Konkreta, rätt i den bemärkelsen att de skulle passa i en debatt. Inga personpåhopp, osv. Konstigt nog är det nästintill bara positiva kommentarer som publicerats. Märkligt. Mycket märkligt men tanke på hur stor debatten är och hur många motståndare Monica har, trots rätt eller fel av henne.

Nu har jag med mening valt att inte avsluta de röda trådarna i texten, jag vill bara att ni ska uppmärksamma det här och tänka utan att få allt exakt svart på vitt. Det är en mycket viktigare fråga än vad de flesta tycker.

Viktiga länkar hittar ni här: Liza marklund egna uttalande. Monica Antonssons blogg. DN-artikel där Liza svarar på kritik. Adlibris - läs om boken här. Spana gärna in reprisen på debatt som tagit upp ämnet.

Jag ramlade i mina Loboutini-skor. Blev ett med marken. Med en total avsaknad av självrespekt gjorde jag bort mig lika mycket du gjort bort mig igår. Jag tänker bortse från det faktum att du fabulerar friskt i din blogg och får andra att tro att det är jag som svikit dig. Jag har aldrig svikit dig. Heller inte skämts för dig. Trots ifrågasättande från nära håll har jag aldrig skämts för dig. Du var min och mitt val. Min finaste. Om du gick bakom mig med händerna på mina höfter var jag stolt över dig, om du spottade på marken var jag stolt över dig. För du var min. De som sa något annat var inte mina vänner för mig. Att du går ifrån mig för att du behöver tid är en tolkning. Jag gick för att jag inte fick tid. Hur fan du gå ifrån något som jag redan gått ifrån. Mig spelade det roll vem som gjorde vad, men kanske inte längre. Jag antar att alkoholen i din kropp gjorde för stor inverkan på dig, eller så blev du hög av de vackra målningarna i taket för både dina och mina vänner som var med vet att det inte alls var så du utger det för att vara. Snarare en missuppfattning av något som aldrig förut hänt. Förmodligen har jag större trovärdighet eftersom jag valt att inte svälja en droppe alkohol den kvällen. Jag tänker dock inte utnyttja den. Sanningen kommer ligga hos de människor jag vill ska ha den. Det finns ingenting att diskutera, förstå, eller för den delen rättfärdiga.

Att gå bakom min rygg med alla de fula ord du valde att använda är för mig obegripligt. Med människor jag tenderar att stöta på allt mer ofta. Jag hoppas att du är nöjd med den smutskastning du gjort av mitt namn och jag kan bara hoppas att det inte går vidare till någon som väljer att tro på dig. Eller rättare sagt, din version av något som faktiskt hände. Din dubbelmoral går i taket när du kritiserar mig för att "inte släppa loss fullt ut" bara för att jag väljer att inte svepa shots, hångla upp mina kollegor eller inte veta hur jag kom hem.

Medan du har varit frånvarande med saker som du först "måste göra" och sedan "vill göra" har det hänt saker i mitt liv. Och du har inte haft tid att hinna uppfatta dem. Det har gjort mig trotsig, det har fått mig att ifrågasätta människors trovärdighet och respekten för vissa har totalt tappat sin glans. Jag får ta emot skit från dig utan grund. På de senaste tio utgångarna har det vid ett tillfälle funnits alkohol i min kropp, vid nio tillfällen har jag gått hem strax efter klockan 01.00. Vid alla tillfällen har det varit med mina arbetskollegor. Inte en enda gång med mina vänner utanför jobbet. När du lägger ut din "sanning" får du mig att framstå som lösaktig. Medan du stoltserar med att du tackar nej till de erbjudande du får ute och känner dig duktig nämner jag inte ens de förslag och erbjudande jag får, för för mig är det en självklarhet att säga nej. Det betyder ingenting för mig. När en man kom fram till mig i söndags och sa att jag var vackrast på hela stället tackade jag artigt och gick vidare. När du sa det började mina ben att darra.

Jag skulle kunna förstöra ditt namn lika mycket som du gjort med mitt men det kommer aldrig att hända. För jag är inte som du.