Foto: Robert Reiskog - Bilderna tillhör finest. Jag i randigt längst till höger i samband med att Dj Samvice spelar hem segern.

I söndags var det dags för finalen av det jag och Jackeline sysslat med de senaste sju-åtta veckorna. Som medarrangörer för Dj-challenge på Café Opera har vi i varje veckoslut fått vara med om fantastiska kvällar med full gästlista och musik som satt avtryck ända in i kroppen. Vi har dessutom haft gäster på plats som Kanye West och Bobby Farrell vilket har resulterat i att både Expressen och Aftonbladet refererat till Cafét. Extremt lyckat med andra ord. På finalkvällen kom det så mycket folk att vakterna fick stänga insläppet ett tag redan vid 00.00 (!) Dessutom öppnade de upp lagerlunden också för att alla skulle få plats. Det har varit så fantastiskt kul att ha fått chansen att få jobba med detta, och den här höstens söndagar kommer vara märkta i min almanacka en lång tid framöver.

Vill tacka alla som kom, speciellt finalkvällen då jag hade säkert ett trettiotal av mina vänner närvarande.

Jag har packat mina saker, stängt mina fönster, förberett de som är mina på ensamhet. Ändå kan jag inte förmå mig att gå. För vart ska jag ta vägen, eller är det fly jag gör. Jag skulle kunna hamna i helvetet, i himlen, någonstans mitt emellan - mig spelar det inte så stor roll, jag är inte så mycket för inget av dem. Jag trivs ändå ingenstans men ska alltid envisas med att vara överallt ändå - bara för att finna att jag ändå inte tycker om det. Är det för litet kan jag inte andas, är det för stort blir det för ensamt. Är det mitt emellan blir jag rädd - för att det ska vara rätt. Så det gick inte heller. Jag är inte kritisk till väggar och tak, sällan funderar jag heller på vilken man som går ut genom dörren då jag vänder ryggen. Drar ner rullgardinen. Det regnar ändå alltid när någon lämnar mig, so why bother look out the window. Ironiskt nog kommer inte solen på beställning bara för att någon flyttar in i mitt liv. Irriterande ologiskt och precis så som jag tycker om det egentligen.

Mitt sovrum är en katastrof, verkar som om allt blir så mycket lättare att hitta om det ligger på golvet. fast än att jag nog egentligen avskyr oreda. Och ska saker staplas upp så är jag som en sexåring på julafton. Speciellt om det gäller badrumshyllan, skönhetsprodukter eller böcker. Storleksordning, färg, användning - jag älskar det. Saker måste vara symmetriska dessutom, exakt symmetriska på minsta millimetern, man kan väl inte inreda ett rum efter gyllene snittet, eller?

Just played around with my Nikon D80.