Med uppslag av Skavlan kom jag att tänka på det här med Jentelagen. Något som ändå sägs vara representativt för oss svenskar/skandinavier.

Lilla landet lagom och mellanmjölk. Du "får" inte sticka ut för mycket, du får inte tala om vad som helst öppet, du får inte höja dig själv och sex är tabu. Jag citerar Wikipedia (jag hatar Wp men för att vara mer konkret så gör jag det ändå nu, men endast nu.)  "Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt."

Av erfarenhet är det ofta människor med utländsk bakgrund som uttalat stör sig på detta koncept. Jag kan tänka mig, detta är alltså ingen fakta utan endast ett antagande från min sida. Att nysvenskar från exempelvis Mellanöstern (just Mellanöster därför att våran kultur skiljer sig en del) ofta har svårt att integrera, inte bara för språket utan för våran kultur. Det är lätt att uppfattas som arrogant och kaxig bara för att vi kanske är lite mesiga här i Sverige. Meningen kanske inte alls är att förolämpa eller försöka ställa sig själv i bättre dager.

Självklart finns det även svenskar som tycker att det är en frusterande norm men av erfarenhet är det en relativt liten del. Kulturerna skiljer sig ibland markant från länder till länder och i Sverige känns det ändå som om vi byggt en del av våran kultur och vårat uppträdande på detta. Något som kanske gör det en aning mer problematiskt att förstå sig på vårat land för någon som inte är född här. Till viss del kan jag tycka att det är synd att vi inte är så frispråkiga som i andra länder, då speciellt Usa, och ibland hade jag önskat att människor fått växa upp i ett samhälle där det är okej att uttala sig om det vi vill, och vara den man är. Vi är för rädda, för försiktiga. Se på Meral och Sibel, de gör vad fan de vill och får fram jävligt mycket av vad de vill ha sagt. Något som jag i flera avseenden kan beundra. Medan jag som svensk gärna är konflikträdd och vill vara alla till lags.

Å andra sidan kan jag tycka att det ligger en viss ödmjukhet över Jantelagen. Den skapar ändå värderingen att man inte är bättre än någon annan och att man inte ska bete sig som det heller. Därav tycker jag att det är tråkigt att man kritiserar den så pass hårt för det är ändå den mentaliteten som i grund och botten i mina ögon gör oss likvärdiga och skapar en viss outtalad respekt. I våra ögon. I andras kanske det mer ses som en undergivenhet. Självklart bör vi inte följa den slaviskt, den har många sprickor, många skärsår. Men jag tycker heller inte att den bör kritiseras så pass mycket som den ändå blir.

En mix av de båda hade nog varit det ultimata...