Nu är det back to basic denna vecka och därmed kommer nog uppdateringen inte bli den bästa. Det är inte långt kvar till sommaren nu och vad jag kan se är det enbart en juridikkurs för journalister kvar innan det är dags för en hel sommars uppehåll.

Researchvecka med start idag med Jeanette Gustavsdotter som har skrivit boken Murvlarnas lagbok. Även heldag på torsdag. På tisdag blir det tema att rapportera från rättegångar och rättsfall med Erik Westerberg från Dagens Media. Onsdagen fylls av Mikael Pettersson som ansvarar för webbevakningen på SVT-nyheter som berättar om sociala medier samt lite hur strategierna ser ut inför valet i höst.

Lägg därtill diverse stundentmottagningar och jobb. Därför kommer jag inte att svara på kommentarer förrän senare under veckan. Jag har inte glömt er, lovar.

 

Dessa fem par är mina absoluta favoriter i skosamlingen.

En given plats har mina älsklingar från Christian Louboutin i klassisk modell med den signifikanta blanka röda sulan. Jag vågar inte använda dem utomhus men ska gå och lägga på en genomskinlig sula till sommaren. Sedan har vi grå drömmar från Zara med supersmal stilettklack och flätade detaljer. Have2have ankeldrömmar med skyhög platå och med subtil dragkedja på insidan. Sist men inte minst, Converse. Jag har flera par vita i hög modell. Jag älskar dem och bär dem till allt och jämt och ständigt.

Fick jag bara bära ett par skor livet ut skulle det helt klart bli ett par av de sistnämnda. Inget slår Converse.

Nu kör jag, Paolo och Jackeline en roadtrip till gbg. För er göteborgare som läser min blogg, vi syns på Peakock ikväll då finest goes gbg. Glöm nu inte att tävla om bodysplashs några inlägg ner. Imorgon kväll drar jag tre vinnare.

Hade en heldag med Jackeline igår, vi var först på visningen av UGGs nya höstkollektion på Mathilde i PK-huset här i Stockholm, där det fanns en massa fina godbitar och jag ska visa er senare. Sedan gick vi förbi min älskling, vidare till Fornarina där vi hängde med Paolo och däckade i varsin saccosäck. Vaknade till en aning lagom till UFC Undisputeds releasefest på Collage som vi gick förbi för att kolla läget på. Eller rättare sagt, Paolo ville ha spelet...

Jackeline gick sedan vidare till jobbet och jag åkte hem och mötte Steph och senare Kajsa. Somnade ganska fort i går kväll med andra ord.

Ska springa iväg och uträtta lite ärenden sedan väcka Jackeline.

Det har varit en stressig vecka med sena kvällar och stenhård koncentration. Jag känner att mina ögon har tagit stryk lite för jag ser väldigt dåligt även om jag sätter på mig mina glasögon. Att sitta framför datorn och leta små detaljer i en text i flera timmar i sträck har tagit ut sin rätt.

Det kändes lite nervöst att en månads jobb ska skickas iväg där vi själva inte har någon kontroll. Nu är i varje fall magasinet hos tryckeriet och det lär dröja ett tag innan det ligger i våra händer, men ack vilken fin stund det kommer att bli. Snart är det dessutom juni, och då är det sommar på ritktigt.

Nya herrparfymen från Bruno Banani doftar så sjukt gott. Det blir nästa köp till pojkvännen. Förra gången han fick parfym av mig fick han Polo Black och den luktar också fantastiskt men Denna Bruno Banani är perfekt som både dag och kvällsdoft. Den doftar inte sådär överdrivet "parfymig" på.

Den doftar bara helt jävla underbart helt enkelt. Buy it! Tilll pojkvännen, pappa, eller vem fan som helst egentligen. Jag vet inte vad det är men den har något som jag verkligen älskar.

Från ett Oriflame-event (maskara) samt från Lips Grand Prix. Diverse skönhetsartiklar från LCN, Elle från Tidningskungen, erbjudande på Sats, värdecheckar bland annat från frisörsalongen Corinne & Friends, produkter för hyn från Monteil, läppstift med fukt från wtn n´wild.

I samarbete med Stockholmsgruppen Cosmetics lottar jag ut tre stycken body splash till tre vinnare. Den är helt nylanserad och perfekt till sommaren.

Maya Mayskär är namnet på tjejen som vann Supermodell400 förra året och det är hon som står bakom denna rosa flaska. Splashen är fräsch med arom av blommor och en touch av citrus. Jag använder den själv efter att jag duschat för en lätt somrig doft. Inte lika tung som en parfym men den sitter kvar länge, i love it.

För att vinna, gör så här:

Om du har en blogg
1. Skriv i kommentarsfältet att du är med och tävlar + din mail (det är bara jag som ser den.)
2. Tipsa eller skriv någon rad om tävlingen i din blogg och länka till detta inlägg.

Om du inte har en blogg
1. Skriv i kommentarsfältet att du är med och tävlar + mejladress.

Jag drar tre vinnare slumpmässigt på söndag kväll den 30 maj. Lycka till!



Tävlingen är nu avslutad och ni tre som vunnit har fått ett mail till den adressen ni angav i kommentaren.

Vad roligt att det var så många som var med och tävlade, tänker därför lägga upp en ny tävling imorgon. Men nu är i alla fall omgången med kristallplattorna avslutad och jag har slumpmässigt dragit tre vinnare. Grattis:

Felice, Angelica och Erica.

Ni har fått ett vinnarmail till den adressen ni angav i kommentaren.

Jag är så lat att jag tog hela Jackelines kollage. Min älsklings Jackie.

Vi var ett helt gäng som satt i solen vid vattnet på Ms Gerdas nya terass hela eftermiddagen. Sportade mina pilot och det kan inte bli bättre, bra människor, nära till vattnet och sol är livet. Skönt att även träffa Citty det var evigheter sedan, stor saknad blev mindre.

Ps. Vad roligt att ni gillar min nya design! Jag ska slipa lite på headern sedan är det så gott som klart.

Hej alla fina.

Som ni kan se har jag ändrat om min design lite. Jag har länge haft svart och rött som röd tråd och färgtema genom bloggen, men nu är det dags att ändra om lite. Jag ville ha lite mer vår, lite mer lycka i färgerna. Headerbilden samt profilbilden på mig är tagen av Armand Dommer men det är jag som har frilagt den. Vi får se om headern stannar och om färgerna kanske blir lite mjukare varteftersom. Dessutom ser menyerna lite fräschare ut.

Vad tycker du? Tummen upp eller tummen ner?

Den här texten handlar om en ny rörelse som växer fram i Sverige och min oförståelse kring det hela. Jag fann anteckningarna från ett gammalt p3-reportage och jag kunde inte låta bli att kommentera det igen. Det är för overkligt för att vara sant i mina ögon.

En rörelse som i stora drag går ut på att föra vidare sina åsikter och den propaganda som baseras på att judendomen är grunden till allt ont i världen, samt att den är mänsklighetens största hot. Det är lite knepigt för mig att förstå att en människa på allvar kan fälla citat så som följande talesman för rörelsen gjort: "Judendomen är som cancer och Sveriges kropp är inte immuna" eller "judendomen är en psykiskt sjukdom." Hur kan en människa på fullaste allvar själv tro på det. Hur kan man bli så säker på sins ak och vad ligger till grund för detta. Vad har dessa människor fått detta ifrån, och hur lyckas de övertala andra att tycka som de när det helt uppenbart är helt fatalt fel. Det är för mig fullständigt absurt att man dömer ett helt folkslag och en hel religion som "psykiskt sjuka" som det sagts, bara för att de tror på vad de tror på och för att de bor där de bor.

De menar på att sionisterna är det största hotet och att de kommer att ta över världen. Däri bottnar hatet och föraktet, att judarna skulle ta över världen. Detta är på fullt allvar, det är deras grundsten i livet och vad de kämpar för att få andra att se. Som att inte detta skulle vara märkligt nog, lyssna på detta. Som hjälp med att föra sina åsikter vidare tar dessa människor in förintelseförnekare. Ännu mer absurt. Jag menar, det är rent av ett hån mot alla de människor som blev lidande under andra världskriget att ens hävda en sådan sak. Hur kan man förneka en sådan stor historisk händelse, eller, hur lyckas man övertala någon annan att den inte existerat. Det sorgligaste är att detta bara växer och växer. Att denna rörelse ständigt får nya anhängare.

Det är huvudsakligen en del från extremhögern, ett antal radikala muslimer och några personer med vänsterbakgrund som driver på detta. Det märkligaste av allt är ju att extremhögern blandar sig i detta, vart finns logiken där kan jag undra? Högern kan väl inte vara så förtjusta i muslimerna heller så varför enas på den fronten. Är det för att de utnyttjar de de ogillar för att komma åt något annat de ogillar så tycker jag att det är högst osmakligt, men det är väl visserligen inget nytt på den fronten. SD har väl aldrig varit något annat än ett gäng empatilösa varelser. Att de inte kan tänka längre än vad näsan räcker kanske egentligen inte borde förvåna mig.

 

Nej, jag får ingen rätsida på något av det här, det är bara så väldigt, väldigt främmande för mig att man kan hata så mycket som dessa människor gör. Jag tycker så fruktansvärt illa om dessa människor att det inte finns. Varför kan man inte bara acceptera att vi alla har vår egna tro, våra egna liv. Vad är det som är så svårt att respektera?

"Dessa makalösa produkter från Macadamia Natural Oil innehåller två av världens mest näringsrika, dyrbara naturliga oljor, Macadamia Nut Oil och Argan Seed Oil. Dessa ger håret den ultimata skönhetsbehandlingen vid varje tillfälle och låter håret bibehålla sin hälsosamma glans. Håret får nytt liv och en intensiv "närings-boost."

 

Detta är helt klart den bästa inpackningen för håret jag testat. Utan tvekan.

Vi satt på f12-terassen och hängde, precis som alla andra den där sommaren. Flrflyttade oss ner till trappan så att folk fick kliva över oss. Han hade vita converse, alltid. Hans transparenta t-shirt var trygg. Allt för ofta vilade mitt huvud mot hans axel. Han hade inte mörka ögon men heller inte ljusa. Det var som att de skiftade från dag till dag, på riktigt.

Vi brukade promenera om nätterna, utan ord. Ner vid Grand Hotel, förbi Rose, bort längs kajen upp mellan gränderna där ingen annan såg och där inget annat ljud än våra fotsteg hördes. Jag andades lugnt i hans närvaro, det var som att han kände mig utan att jag behövde öppna mig. Han hade en allt för ofta vana att köpa take-away kaffe. Jag fick alltid te. Te som brukade kallna, jag hade aldrig tid att dricka upp det. det fanns så mycket annat att se då, så mycket annat att göra. Hans våning var vit och ljus, hade fönster ner mot stan och jag älskade att se på alla människor som flöt förbi där nedanför. Ibland när jag suttit där en timme eller två blev ögonen så trötta att de ibland bara blev ett där nere. Sett långt svart snöre av gående människor. Jag brukade undra vart de var på väg, ibland var det som att jag ställde frågan högt för mig själv. Då gav han mig alltid samma svar.

- Jag vet inte, de får vara på väg vart de vill, bara du stannar här.

Det är ett tag kvar till min födelsedag men jag har fått en tidig present av min pappa. Världens bästa present för mig som älskar detta. Nämligen en Optimist. För er som inte är så hajp på segling och båtliv så är det i korta drag en väldigt liten segelbåt man seglar en eller två personer i.

 

Nu längtar jag till jag får sätta upp seglen och flyta iväg över vattnet. Det absolut bästa jag vet är skärgården och att vara på havet.

I förra veckan fick jag hem ett paket från Pimpify. Det är plattor med små kristallstenar på som du kan fästa på vilken yta du vill. Man behöver alltså inte sitta med varje sten för sig och trixa. Det blir inget klister eller märken kvar när du tar bort det och det sitter förvånansvärt bra. Du kan exempelvis sätta den på baksidan av din Ipod, mobil, laptop, runt om din läppstifthylsa, baksidan av tv-kontrollen eller något annat som du vill ska vara lite mer personligt. Det skyddar mot repor, stötar och så glittar det givetvis. Jag har satt en rosa platta på min mobil, lite på min vattenflaska som jag har när jag tränar och en blågrön på mitt mobila bredband.

Jag lottar nu ut tre stycken pimpify-paket till tre vinnare. Paketet 1 - en platta med silver och rosa kristaller som är lite större. Paket 2 - en platta med lila kristaller. Paket 3 - en platta med guld och bruna kristaller i zebramönster. Alla gnistrar väldigt fint även om det är svårt att få med det på bild ovan.

För att tävla gör du så här:

Lämna en kommentar i detta inlägg där du skriver vilket paket du vill ha, 1, 2 eller 3. Du behöver inte ha en blogg men glöm inte att fylla i din mail (det är bara jag som ser den) så att jag kan kontakta dig om du vinner. Jag kommer att dra tre vinnare slumpmässigt nu på onsdag kväll 23.00 den 26 maj.

Ps. Du kan klippa till plattan hur du vill så inga ytor är för små och inga former är omöjliga. Lycka till!

Tävlingen är nu avslutad.

Vi var som sagt ett helt gäng i lördags, en riktigt bra heldag. Jag Paolo och Jackeline som jag lånat de flesta bilderna av åkte dit redan vid fyra men jag var inte hemma förrän sent in på kvällen.

Invigde min topp från St Tropez, kjol som är ett klädesplagg jag väldigt sällan bär samt solglasögon jag fått från Diesel.

Tidigt imorse var jag och Anna på Odd Molly för en intervju. Det finns nämligen en väldigt spännande historia bakom märket. Resten av dagen har gått åt att layouta, ingen hatar Quark mer än jag efter idag. Än är det en del kvar så det blir att åka ut på söndag och jobba på. Det är förövrigt alltid min enda lediga dag på hela veckan egentligen. Men, det tar sin tid.

Avslutade dagen med en fika med älskling och nu ska jag snart iväg och jobba.

Nu på lördag den 22 maj arrangeras den första upplagan av Lips Grand Prix 2010 på Gokart Stockholm. Svenska kändistjejer gör upp om äran och pokalen i årets mest fartfyllda kändisevenemang. Som konferencier har vi ingen mindre än Alexander Erwik och Cimon Lundberg. Jag är Jackeline är bjudna och kommer givetvis inte missa den här dagen och ska dit med Paulo.

Medverkande gör bland annat: Denise Lopez, Camilla Håkansson, Minaya, Jane Timglas, Meral Tasbas, Catarina Hurtig, Beatrice Birkeldh och Elita Löfblad.

Du som läser min blogg har möjligheten att köpa biljett till eventet.
Biljetterna för åskådare kostar 100:- och då ingår mat & dryck, efterfest på Göta Källare samt transport från Gokart Stockholm. Och så goodiebags till de 200 första tjejerna såklart.

Biljetter köper du här: https://secure.zeticket.se/start.php?pid=1078

Vi ses på lördag!

Jag får titt som tätt lite mail och frågor kring min utbildning och vad jag egentligen sysslar med. Tänkte därför presentera vad den egentligen innehåller så att ni har möjlighet att följa med i det jag gör.

Ämnen som ingår i den totala utbildningsperioden:

Journalistik – vad är en nyhet och hur skriver jag
Foto och redigering i Quark och Photoshop
Mediekunskap
Pressetik
Samhällskunskap
Retorik
TV-kurs
Magasinproduktion
Kultur- och nöjesjournalistik
Personlig utveckling
Livsåskådning
Skrivkurs – reportage och personporträtt
Radiokurs
Information och PR
Frilanskurs
Utrikesjournalistik samt reportageresa
Examensarbete

Ovanpå det har vi två praktikperioder, en kortare nu det första året och en längre nästa år. Så, nu hoppas jag kanske att ni som undrat fått ett litet bättre svar.

Här är lite av goodiebag innehållet från Nelly Outfit award, Fredrikas event på Pure som jag bjöd er läsare till och så fick jag en av de två bodysplashen på ett event på Rose förra onsdagen. Lite har jag ätit upp, använt eller läst. Men detta är i varje fall en stor del av det hela.

Koola anna nyckelband. Soaked in luxury armband. Bruno Banani prov på parfym. Lumene nagellack. Stimorol senses tuggummi. Intimprodukter från Vitamax. Armand från Pearls of girls. Vitamin well. Stockholmsgruppen bodysplash. Lösögonfransar från Kiss. MacDonalds kuponger. Läkerol tabletter. Presentkort från lightcare. Rabatt på Pontus. Hudkräm från Ldb. Schampo från Sasco. Ögonskugga från Pierre René.

Jag ogillar starkt det här tillståndet jag hamnat i.

- Dels blir jag inte riktigt frisk, kastas mellan förkylningar, feber och huvudvärk för att sedan ena dagen må bra.

- Jag har total skrivkramp, något som jag faktiskt aldrig annars har. Förmodligen har jag hängt upp mig så mycket på detta vilket enbart gör det ännu värre. Det blir inte rätt helt enkelt, jag finner ingen struktur på mina artiklar och den röda tråden är inte riktigt genomgående. Jag blir inte nöjd med det jag presterar och det drar givetvis ner engagemanget för allt i samma genre.

- Jag stressar lätt upp mig för sådant som inte alls borde ge den effekten vilket förvärrar båda ovanstående punkter.

- Jag har mycket att tänka på. Även om det är roliga och positiva saker som det ska beslutas om, övervägar, fixas och förberedas så gör det mig en aning stissig. Jag har därmed svårt att koncentrera mig på det som borde göras i nuet vilket gör att allt tar mycket längre tid, och jag blir ännu mer stressad.

Vad jag dock uppskattar i livet just nu är:

- Vädret, underbara väder som lyfter hela mitt humör.

- Att jag har fått ordning på mina papper och pärmar.

- Att sommaren ser ut att bli riktigt bra, ju mer jag har organiserat innan, ju mer kan jag bara flyta med senare.

- Att jag om några veckor har gått klart första året på min journalistikutbildning, och sedan är det lov för min del fram till augusti.

Jag och min pojkvän har i tre dagars tid haft en diskussion som vi helt ekelt inte kan mötas på vägen i. Han hävdar att det är olagligt, eller att det i varje fall bestämts att på vardera svensk skola får man inte spela nationalsången på exempelvis skolavslutningar. Detta för att det skulle anses vara rasistiskt.

Jag har hela tiden hävdat att detta givetvis inte stämmer och att det bara är påhitt. Vi är dock eniga om att det hela i vilket fall som helst är absurt, hur kan det vara rasistiskt. Vem skulle ta illa upp? Jag tror att detta är lögn och bara något som blir en grej för att folk pratar om det. Kim menar att detta är verklighet på skolorna.

I dag hittade jag dock ett flertal team på facebook som stödjer Kims utsaga. Se här förslagsvis. Jag hävdar fortfarande att detta bara är bluff och något som inte stämmer. Jag tror inte på att skolor väljer att inte spela nationalsången vid tex sommarlovsavslutningar för att det skulle vara rasistiskt. Det låter alldeles för absurt och eftersom jag tycker det faktiskt låter som ren idioti har jag väldigt svårt att ta detta på allvar.

Jag vill minnas att vi spelade nationalsången på våra avslutningar. Men så gick jag också mina nio grundskoleår i en oerhört "svensk" skola med säkerligen 95 % elever med helvsvensk bakgrund. Detta kan givetvis ha påverkat det hela. På gymnasiumet sjöng vi dock också nationalsången under exempelvis mösspåtagningen, och då var etniciteterna bra mycket mer blandade.

Så, lite nyfiken är jag allt. Är det någon som vet något mer om detta? Hur ligger det egentligen till? Eller vad tycker du, hur det än ligger till. Skulle det anses vara rasistiskt, eller stötande att spela nationalsången på svenska skolor?

I går jobbade jag som vanligt på lördagar med Elita, världens gulligaste tjej. Valde en klassisk stil med rött nagellack, stram glansig hästsvans, tunga örhängen och snövit kofta med gulddetaljer samt svarta mockaskor med rosetter till det. Kvällen gick bra och Jackeline kom och hälsade på som vanligt. Vi hade Alexandra Burke på besök och det blev en bra kväll med många bekanta ansikten som jag inte sett på ett tag.

Klockan 02.45 smet jag in på Café Opera för att se sviterna efter den stora premiären av uteserveringen. Det såg ut som att en bomb slagit ner och det var ingen tvekan om att det varit en bra kväll för operans gäster. Jag och K kom i säng vid fyra-snåret och vägrade gå upp när klockan ringde. Nu ska jag skriva på mina artiklar och ta igen det jag missat när jag var sjuk.

Du vet den där känslan som bara infinner sig när man ligger i famnen på den man tycker om. Den där människan som man kan vara vem som helst inför, den som ser ändå vem man egentligen är. Som avväpnar varje tvivel inför vad som.

K har alltid varit min trygghet. Den där människan som jag aldrig behövt låtsas inför, och de gånger jag ändå gjort det har han utan tvekan genomskådat det. Han har följt med mig på många livsresor, jag har följt honom på minst lika många. En myriad av minnen, bilder och dofter. Några samlade i ett album hemma i hans fönster. De flesta inuti mitt huvud.

Jag var 17 år när jag först träffade honom, han var 19. Givetvis har mycket förändrats, inte minst jag. Inte minst han. Det känns surrialistiskt att en så kort tidsperiod, kan vara så lång.

Ändå har vi alltid haft ett band som inte går att klippa i sär. Vi har levt tillsammans, vi har levt isär, under samma tak, sida vid sida. Vi har levt våra liv på egen hand, men samtiigt fanns det alltid där bakom. Det där bandet som gjorde att vi ändå inte kunde låta varandra vara. Det där som gjort att vi ändå vaknar upp tillsammans och uppskattar det vi har hos varandra, tryggheten, stödet och stabiliteten. Det där som gör att vi i dag lever våra egna liv, tillsammans.

Han brukar ibland säga. "Emma, tänk att vi har känt varandra i tre år, är det inte fint." Och jag tänker, att det är lika läskigt som skönt att någon känner mig nästintill bättre än vad jag själv gör.

Jag och Jackeline tog en runda i onsdags natt. Först förbi smygöppningen av Café Operas uteservering och efter ett till stopp slutade det med att vi gick och hälsade på Margarita och Nilla (ovan) med Ambas änglar-tema.

Nu på fredag 14 maj arrangerar Fredrika ett event där det auktioneras ut sex heta singelkändisar; Stefan Sauk, Daniel Da Silva, Filip Benko från andra avenyn, Meral Tasbas, Haddy Jallow från Säg att du älskar mig och allas vår egen Jane Timglas för en middag på tu man hand.

Alla kändisar har redan nu varsin auktion på Tradera.com, du som inte kommer från Stockholm exempelvis behöver alltså inte vara på plats på eventet på Pure i morgon. Högsta budet från Tradera kl 23.30 fredag kväll blir startbud i auktionen på plats på nattklubben Pure. Alla pengar från auktionerna skänks oavkortat till välgörenhet. Ngamwanza Children Support Centre som är en skola Stefan Sauks varit med och startat i Nairobi. Samt Mustaschkampen/Musse och Andreas i deras kamp mot Aschberg och Fylking om vem som kan samla in mest pengar till prostatacancerforskning i programmet Ystad-Haparanda.

Även om jag redan har min prins så kommer jag själv att vara på plats på Pure i morgon och det tycker jag att du som är singel också ska vara. Det kommer nämligen vara mestadels singelkillar där. Så även om du inte bjuder på auktionerna kanske du hittar någon snygging i din smak, dessutom finns det chans att lämna kontanta bidrag till välgörenhet. Förena nytta med nöje med andra ord och kom förbi i morgon.

Skicka ett mail till osa@purestockholm.nu med ditt namn för fri entré 23.00-23.30.

Du kan som sagt även buda redan nu om du är intresserad av någon av ovanstående. För att komma till auktionen klickar du här.

Det är en märklig situation, utan någon lösning. Ingen har heller bett om en, vi väntar nog bara på slutet. På att tunneln ska ta slut och att vattnet ska rinna undan. När, spelar inte så stor roll. Det är som det är och att vända är inget alternativ. Ingen vill vara den som backar, men ingen vill heller vara de som håller taket uppe. Jämsides måste vara det bästa, ingen syns, ingen hörs, ingen märker. Inte ens vi. Vi bara låter det hela flyta på, flyta bort.

Men vi vet också hur allting fungerar. Ingen är rädd nog att stanna. Ingen är stark nog att fortsätta. Vi satsar mer när instatsen höjs. Några sekunder av tankar och vi vet, att bara en kan vinna, trots att vi står bredvid med lika höga insatser. Någon måste förlora. Den här gången blir det du.

Har spenderat kvällen på en båt vid södermälarstrand. Min fina kusin Davie tar studenten snart och det skulle med all rätt, givetvis firas.

I dag är det andra dagen av antagningarna för media, dvs journalistik samt tv, här på skolan. De sökande har först skickat in betyg, personligt brev samt arbetsprover. Några av dem har gått vidare till dessa antagningsdagar hit till skolan. Här får de göra allmänbildningstest/nutidsorientering, delta på en presskonferens, klura ut en uppgift som dessutom är en gruppövning, utföra ett skrivtest, samt ha en mer personlig intervju. Jag, Marcus och Jesper håller i presskonerrensen i dag. Det blir en heldag med andra ord.

Jag gjorde själv samma sak förra året och herregud så nervös jag var. Det enda jag gjorde efter den dagen var att gå och vänta på det där du-har-kommit-in-samtalet. Och så kom det äntligen.

Armand Dommer heter den fantastiska fotografen som tagit bilderna på mig till majnumret av Modeflickan. Han har bland annat plåtat min goda vän och topmodel-deltagare Margarita, Måns Zelmerlöw, Marie Serneholt och för tidningar som Solo och Glaze.

Armand och jag träffades för första gången redan för över ett år sedan och han har velat göra en plåtning sedan dess men jag har vägrat och hittat på diverse ursäkter. Jag är, till trots, ingen som trivs framför kameran på det viset eller vill ha några strålkastare på mig. Jag står gärna utanför centrum egentligen. Men jag ångrar inte en sekund att jag ställde mig framför hans kamera, han kan verkligen sin grej. Det gäller att vara bekväm i det man gör och Armand tog fram det hos mig nästan på en gång.

Du hittar hans portfolio på http://www.armandphoto.se/

Jag sitter på Mc.donalds och äter frukost. Jag har varit och träffat Regina och Kim en sväng och talat om allt och inget. Känns skönt efter att ha varit socialt isolerad i sjukdom de senaste två veckorna, lite trött på sängen. Har dessutom varit och gjort research för min bok. Faktafel blir lite stelt.

Jag är så himla lycklig i dag. Fick ännu ett erbjudande om att skriva för en lite annorlunda sak i dag. Det känns som om det bara trillar in fantastiska jobb för mig just nu på skrivfronten. Att jag faktiskt måste välja och att jag egentligen vill jobba för dem alla är baksidan. Den här sommaren och hösten kommer att bli fin. Nu ska jag skriva på mina artiklar till La Direction!

Du har nästan vuxit ur mina tankar. Som om jag inte längre vet vem du är eller hur du ser ut. Så ombytlig och hård. Som om jag skulle falla likt en fura inför dina psykotiska vanföreställningar. Jag står stadigt, kanske kommer det som en chock för dig att jag begär en närhet likt en lätt vänskap. En närhet utan korta svar och utan att viljan som för länge sedan tog klivet över tröskeln. Kanske hade jag kunnat falla på knä, om det inte hade varit för att jag finner dina hypoteser absurda. Ser du inte vad jag ser, hur kan du inte se? Hur kan du förställa allt i en sådan vinkel som bara du lyckas göra, och än värre. Du tror faktiskt på den.

Det känns avlägset. Att du ska vara ett privgiliem i alla stunder. Att jag ska vända mig om och stå kvar och långsmt se dig segla ut på ett hav så öppet att jag inte ens kan föreställa mig en botten. Utan att vandra därifrån. Jag tänker inte stå stilla. Jag tänker inte vänta på en ankomst till hamn för att få röra mig fritt bland uppskattning och tid. För ger man inte tid, måste man i varje fall ge en god ton. Och jag är ledsen, men just nu klingar det så falskt att jag inte kan lyssna mer.

Nu äntligen är nya numret som jag är med i (och på) av Modeflickan ute! Så här gör du för att kunna läsa tidningen: Klicka här och fyll i din e-mailadress och skapa ett lösenord. Det är givetvis helt gratis att bli prenumerant. Du loggar in längst uppe i högra hörnet när du gjort det klart och sedan kan du bläddra i tidningen genom att klicka dig vidare. Alla bilder är helt oretuscherade och du hittar de flesta i mittuppslaget.

Modeflickan är ett underbart magasin som ger dig allt det där du vill eller behöver veta om mode, bara genom några klick. Du behöver inte spendera pengar och du behöver inte ens röra dig bort från datorn. Fortfarande skapad med given passion och kavlité. Men hur mycket jag än hyllar tidningen så kommer det inte att gå upp mot hur underbara de som jobbar med Modeflickan är. Jag hyster stor respekt för dem alla och jag älskade verkligen att arbeta med er. Stort tack för att jag fick vara en del av detta och dessutom pryda maj-numrets cover. Tack även Armand för en fantastisk plåtning och Alexandra Palombo från Make up store som var en gudinna på smink och hår.

Sneakpeak:

Jag lyfter lätt på de stora vita kuddarna, viker upp täcket och drar med fingertopparna längs med sidenlakanen. Den massiva stolen framför det robusta skrivbordet i rokoko-stil har snirklade ben och lite för blank yta. Kristallkronan i taket kastar inte tillräckligt med ljus men jag kan mina tangenter och låter bokstäverna vandra ner på dokumentet när satt mig ner på stolen. Här kan ingen nå mig, i ett hotellrum mitt i centrala Stockholm med fördragna gardiner.

Jag spelar Con solo una mirada på låg volym som plötsligt bryts av med tonerna från Cello suit bwv1007:prelude. Bach. Ingen gör klassisk musik som Sebastian Bach gjorde. Jag sätter Air på repeat och slarvar med tangenterna, det går för fort. Inspirationen tar fart och jag är snart så inne i handlingen att jag inte ens tittar på skärmen. Jag hinner inte. Inget får glömmas, inga detaljer får gå förlorade. Kapitel efter kapitel skriver jag, dokument efter dokument. Till slut varnar min macbook för lågt batteri och jag reser mig upp för att sträcka på mig. När jag drar isär gardinerna inser jag att klockan måste vara långt in på morgonkvisten, det har redan börjat ljusna. En snabb titt på handleden visar 04.46. Jag tar av mig mina svarta bågar och kryper ner under täcket, låter tankarna vila för en stund. Somnar utan att egentligen veta vad jag skrivit, en allt för lång dag eller allt för långa kapitel i en bok utan namn.

- Raderad text -

23:50 Jag valde att radera denna text inklusive positiva samt negativa kommentarer då jag uppenbarligen trampade några på tårna. Jag vill givetvis inte göra någon illa med mina texter. Det var aldrig mitt avseende. Jag må möjligen ha uttryckt mig oklart eller så har vi helt enkelt bara olika åsikter.

Allt jag har att säga till er är drick med måtta. Alkohol bör man ha respekt för, det har förstört mycket, för många,

Natten var totalt kaos för min del, dels för att jag var fantastiskt sjuk och knappt hade någon energi. Dels för att Lady Gagas fans måste vara de absolut mest hängivna, ni anar inte vad folk sa eller var beredda att göra för att komma in på vip-avdelningen i natt. Hade jag valt att ta emot de pengar som erbjöds under hela kvällen hade jag sammalagd varit ca 10.000 kronor rikare. Haha, helt sjukt. Givetvis tog jag inte emot något, bara för att förtydliga. Folk försökte krypa, hoppa och trycka sig över repet. Absurt men roligt, det lugnade dock ner sig varteftersom. Och jag som tyckte att jag har en sådan sjukt skön och opretantiös roll.

Ja hon drar då till sig blickar och intresse hos många må jag säga. Här kan ni se aftonbladet-video samt läsa. Annars har Baby J fler bilder.

Nej, nu ska jag ta mig i kragen och lämna sängen för att gå och handla lite mat och fredagsmys. Godis och jag är bästa vänner i kväll. Eller, de flesta kvällar faktiskt. Ledsen att jag inte svarat på alla era kommenter från veckan som gått, lovar att göra det så fort jag blivit frisk. På återseende.

Anna skickade över en redigerad bild på mig igår kväll.

Jag tycker hon kan komma och göra det på mig varje gång jag ska ut haha. I verklighetens nu sitter jag i track suit och är så icke-glamourös man kan bli. Nu ska jag trilla i mig alvedon, c-vitamin, hostmedicin, resorb och bla bla bla och titta på en film innan jag somnar. I kväll ska jag jobba och jag är inte på långa vägar frisk.

Varje fråga har redan sitt svar, och ändå, gång på gång, ställer jag dem. Varje nej lämnar någon iskallt innanför, som sällan lämnar kroppen snabbt. Ett iskallt gift som långsamt men säkert får mig att tappa varje vilja till försök. Jag försöker finna intresset, försöker hitta glädjen, och inte bara lägga rutin i mina ord. Mina sköra små ord, mina viskningar till saknad. Men det finns inte där längre, det seglade i väg med lätt vind i segel och lämnar mitt hjärta med dystopi i sikte. Styrd av egoism åt båda håll. Bortförd av bisten på energi, på vilja. Den existerar knappt längre. Jag har sökt den, jag har lämnat den. Ikväll.

Som en sorgsen galjonsfigur lämnas allt kvar i en okänd hamn, ser du det. Att något så vackert och något så stolt kunde sjunka så djupt. Som att vi aldrig tog oss över ytan inte var nog. Det där onda som sticker till då allt blir svart för en nanosekund, det är väntat, men lika hårt för det. Och ändå frågar jag. Så jag har bestämt mig nu. Det gör inte ont längre. Jag frågar inte mer. Jag kan mina svar.

Imorgon får vi en mycket spännande högst aktuell artist på besök till jobbet.

En av världens just största stjärnor, med en rad hits och med en minst sagt banbrytande stil.
Säger Bad Romance, Telephone eller papparazzi dig något...?

Jag talar givetvis om självaste Lady Gaga som alltså gästar Collage imorgon fredag. Det lär bli en ganska hysteriskt och galen kväll som förmodligen kommer sitta i ett tag. Vill du vara på plats så kan du skriva upp dig på gästlistan genom att klicka här. Vi syns där!

Modeflickan Magazine söker en praktikant som vill arbeta med layout av tidningen. Praktikanten bör ha följande egenskaper:

• 15-25 år
• Mode och designintresserad
• Kunskaper i Photoshop
• Social
• Målmedveten

Praktikanten kommer främst arbeta hemifrån men även följa med vår redaktionschef Karin Bylund (karinbylund.blogg.se) på event och modevisningar. Perioden sträcker sig mellan maj och september.

Intresserade får gärna skriva till kundtjanst@modeflickan.se

Är du intresserad av mode och har ovanstående egenskaper så ta chansen. Modeflickan är ett fantastiskt magasin och de som jobbar med tidningen är verkligen underbara och hängivna människor.

 

Frey Wille har ett utbud av både accessoarer, smycken och diverse små ting. Själv är jag mest förtjust i pennorna och några av de vackra scarfs som finns. Smyckena tycker jag är sådär fulsnygga. De har dock en mycket intressant historia och bakgrund som lyfter dem. "Varje design är inspirerad av en historisk källa, en speciell konsthistorisk epok eller en konstnärs mästerverk." De här armbanden gillar jag, tillräckligt med utrymme för att berätta någonting och vara kreativ.

Du kan köpa Frey Wille på Stureplan 13 eller bara gå förbi och kika på de små mästerverken.

Jag vet att det är många som har spanat in dessa skor och att de har varit slut på de vanliga storlekarna ett tag. Jag köpte dock dessa i fel storlek och de visade sig vara för stora för mig. Tänkte därför sälja dem om det är någon som är intresserad. Det är ju synd om dessa snyggingar inte ska få användas och jag har ändå ett par till i rätt storlek för mig. Dessutom är det alltid trevlig att köpa skor till ett reducerat pris.



De är använda en gång, dock endast inomhus och är med anda ord i nyskick. Storlek 38. Säljer dem för 400 kr, köparen betalar frakten. Platån ger stöd och gör dem lätta att gå i och Klackhöjden är ca 14 cm inkl 3,5 cm platå.

Kontakta mig på emmamalmlof.blogg@hotmail.com

Finns det något som är mer tråkigt än att inhandla än ett par träningsskor. Svar nej. Men nu är det gjort och de är faktiskt underbart sköna. Här är dem för er som frågade.

Jag hade precis kommit igång med min träning och så gick jag och blev sjuk. Den här förkyldningen verkar inte vilja gå ur och har satt mig helt ur funktion. Pilatesbollen, mina nya rosa löparskor och spinningen får med andra ord vänta.

Nu ska jag svara på era kommentarer och sedan masa mig över till en vän jag glömt lite saker hos. Hoppas på att överleva vägen dit. Så länge kan ni läsa min vän Calvins blogg. Han har precis startat en ny och du hittar den här.