Ikväll är det lill-lördag och jag och Jackelina ska ut och fira en liten sak. Jag är sällan ute nu för tiden, går i stort sett bara ut när det är ett event så det ska bli trevligt.

Jag som i stort sett aldrig använder kjol eftersom jag vanligtvis inte trivs i det plagget har nyligen köpt på mig ett par stycken ironiskt nog. Bland annat denna skinnkjol med fickor bak som jag tänkt ha ikväll. Det är ingen tvekan om att bara ben gör den mest rättvisa, men jag tror att jag ska börja vänja in mig med tunna strumpbyxor och om inte annat för temperaturens skull...

Dagen började helt fel, vad jag än gjorde gick det fel. Smink, fel. Kläder, fel, alla som ringde mig, fel. Och hur jag än vände och vred på bokstäverna blev det inte som jag ville. Ni vet en sådan där dag man bara vill gå och lägga sig igen. Men sedan vände allt.

Först fick jag ett peppande sms från en klasskamrat som gav mig guld värda tips. När jag var på väg för att möta upp en vän för lunch sa tjejen mitt emot mig på tunnelbanan att jag måste ha världens finaste leende och borde le mer, när jag stod i kassan på Ica sa killen bakom mig helt plötsligt att jag var vacker. Sådana där småsaker som vänder vardagen. Ytliga eller ej. Det var fint.

Eftersom jag varit oerhört dålig på att svara på era kommentarer så blir det lättare för både mig och er om ni ställer dem rakt upp och ner i detta inlägg så kommer jag att svara på alla i ett inlägg. Dessutom var det säkert ett år sedan sist jag hade frågestund och alla de tidigare har jag tagit bort när jag hade en bloggpaus. Jag vet att jag läst frågor om produkter, jobb och kameror och massor av saker som jag inte riktigt hunnit svara på...

Så, fråga vad som, men bara om det som har med mig här i bloggen att göra. Familj, vänner, pojkvän och annat "privat" kommer jag inte att svara på.

Titta vad jag fick hem i bredlådan idag. En kingsize Marabou som jag är en av de 1000 första att prova. Jag älskar verkligen vit choklad, den går inte att äta upp som i ett svep som med vanlig choklad. Det blir lite för mycket då, en vanlig kan jag svepa på 2 minuter, nemas problemas. Men vit choklad äter jag mer en bit till mitt te eller så. 

Denna är smaksatt med vanilj och smakar som himlen. Den heter Vintervit och kommer i butik nästa vecka tror jag.

Idag bär jag två av mina älskade ankare runt halsen. Jag har dem lite överallt, på min nyckelknippa, på smycken och diverse andra småsaker. Har även funderat att göra ett litet vågrätt på sidan av handleden men har inte riktigt vågat mig på det ännu. Det är en symbol som alltid kommer att betyda riktigt mycket för mig.

Söndag = trist. Som vanligt. Har knappt varit hemma på hela helgen trots att jag känner mig halvt död i huvudet pga av förkylningen som fortfarande sitter i sedan förra veckan. Nu är det dags att ta i tu med alla trista saker. + plugg. Ikväll blir det roligare dock, men tills dess, reportageskrivande och läsning.

 

Our song - <3

Just stand up - artistvärldens stöd till de som drabbats av cancer.

 

Nu är några som undrat om d.brand. Så därför tänkte jag klargöra lite och sudda bort eventuella frågetecken.

Vad kostar dem? ca 700 kr.

Hur är modellen? De är alla olika men exempelvis de mellanblå och ljusblå jag har är väldigt mjuka och supersköna och känns inte alls som jeans, de svarta jag har är otvättade och är därmed lite hårdare men ändå väldigt sköna.

Vad har du för storlek? Jag har storlek 24.

Hur är storelekarna? I butiken säger dem att man ska ta en storlek mindre än vad man är van vid. Men det kan vara svårt jag har allt från 23 - 26 i vanliga fall så man får försöka pröva sig fram. Jag har som sagt 24 och mindre finns det inte men jag är som sagt en xs, 34:a så ni får försöka navigera efter det om ni inte kan ta er till butiken.

Är de enbart raka i benen? De jag har är stuprör men jag tror att de svarta med dragkedja och i varje fall ett par av de mörblå är lite mer loosa.

Vad finns de i för färger och vilka har du? De finns i alla möjliga färger, allt från helröda till ljusblå, rosa till mellanblå till mörblå till svart. Jag tror jag har 5 eller 6 modeller och en dublettfärg. Mina absoluta favoriter är ett par mellanblå och mina helsvarta. De har all olika namn som ni kan se hos återförsäljarna på nätet.

Vart kan jag hitta dem? På JC finns några av modellerna, men även på bubbelroom och nelly om ni inte har möjlighet att ta er till butiken på kungsholmen.

D.brand har inte enbart jeans men det är helt klart deras starkaste sida, alla jag känner som har dem älskar dem. Men är det inte jeans man är ute efter så har de mycket andra stilrena plagg med fina detaljer. Även på herrsidan. I vinter kommer jag mysa ner mig i en Eskimå-dunjacka därifrån. Jag vägrar frysa i år.

Nu har vi röstat, det blir Island i vinter för oss på journalistik och tv. Jag är faktiskt glad över att Alexandria/Egypten blev bortvalt för jag ville verkligen inte åka dit, visst hade även det varit en fantastisk möjlighet som hade givit mig bra erfarenheter. Jag är bara inte så sugen på att jobba med tolk och en massa andra småsaker som egentligen är oväsentliga men nu när vi ändå hade flera val...

Island fascinerar mig något otroligt med sin miljö och med sin historia så det ska bli riktigt spännande. Jag drömde till och med i natt att jag redan var där. Nu gäller det bara att göra ordentlig research så att man kommer hem med ett par riktigt bra reportage att lägga i sitt CV.

Sjukt nöjd med "skinnjackan" med dragkedja i ärmarna och i matt jeans/skinn material som jag hittade på Hms barnavdelning. Den var därmed billigare än tuggummi. Skor från Björn borg och väska från Asos.

Ser ut som jag alltid gör nu för tiden känns det som. Idag har jag och Jackie i varje fall varit förbi d.brand och hämtat varsitt par jeans. De sitter helt perfekt! Nu blir det att skriva på reportaget med Jasmine och försöka leka lite i Indesign.

Åt middag på Vapiano igår, Reginas kille visade sig vara grym på diverse servettvikningar. Han gjorde det ena fantastiska efter det andra, men sedan tog det stopp. Jag ville nämligen ha en svan, men jag fick typ Lochness...

Jag har kommit till ett läge då jag bara förundras över hur mina tankar går. De tankar som bara för några månader sedan var hel otänkbara har plötsligt sakta men säkert fått ta mer och mer plats. Tankar jag förut skulle bli rädd av, som skulle skapa kaos och ett kontrollbehov utan dess like. Men nu står jag här, relativt avslappnad med mina tankar, tänker att det faktiskt inte är mer än vad det faktiskt är. Även om det är en stor del av mitt liv jag funderar på, kan det på något vis inte beröra mig som det hade kunnat göra förut. Jag vet inte varför, men jag ser det som inget annat än ett tecken på att det kanske är rätt. Jag måste bara se till att mina hjärnspöken vandrar för långt.

Jag tenderar nämligen ofta att blåsa upp saker i mitt huvud, göra dem större än vad de är. Se de potentiell konsekvenserna före fördelarna. Det har hjälpt mig många gånger men haft omkull mig fler. Visst finns det männsikor i min närhet som försöker lägga krokben för mig, men i slutändan är det alltid jag själv som lägger krokben för mig själv. Jag tror at jag inte ska klara av saker, tackar nej till sådant som jag innerst inne vet att jag skulle klara galant, bara för att jag är rädd. För vad vet jag inte ritkgit. Och samma sak är det nog med dessa växande tankar, jag tänker mer på konsekvenserna än vad det skulle kunna göra för mig. Jag måste stå upp och tala om vad jag tycker är rätt och fel, för annars faller min trovärdighet inför mig själv.

Ibland måste jag nog lära mig att ta ett steg i en okänd rikting, bara för att hamna rätt igen.

Nu är nya numret av Modeflickan släppt och du kan läsa genom att klicka här.

Min krönika kan ni läsa i slutet av tidningen. Modeflickan har även tävlingar där du kan vinna ett träningsställ från Stadium och smink från Elf i detta nummer. Dessutom en flera reportage, ett sjukt snyggt modeuppslag med en bloggare ni säkert känner igen och tusen bra tips och annat som hör hösten till!

Vaknade med eventuell feber och en förkylning som gjorde att mitt huvud vägrade lämna kudden. Det känns en aning bättre nu även om kroppen är seg. Det blir att hälla i mig Kan jang.

Nu kommer jag halka efter i Indesign vilket suger ordentligt. (Anna jag tar dina anteckningar...)

(bild: Jackie)

Min favorit d.brand lanserar nu en säng i 10 exemplar. Fem av dem var redan sålda när jag var på lanseringen i förra veckan och det förstår jag verkligen. Den är inspirerad av Gotlands kust vilket tydligt kan ses på gaveln och på materialet som använts. Jag tycker verkligen att den är fantastisk, personlig och väldigt skön. Och vem älskar inte Gotland. Hur fint som helst att applicera det på en säng.

De går på 75.000 per säng (limited edition)och är ett samarbete med Englessons Beds.

För er som frågade om tandblekning, jag kan inget om det där, men Smile Stockholm vet vad de gör och om du klickar på bilden får du ett bra erbjudande för dig som var intresserad av lite vitare tänder.

Man behöver inte bleka sina tänder, det är inte det jag vill säga. Men om man är rökare eller dirkcer mycket kaffe och vill fräscha upp färgen så är detta ett mycket bra alternativ.

Idag blev det klassisk och enkelt.

Den Chanelinspirerade koftan är en ny favorit som jag fått av min mamma och i den svarta lackväskan från Dkny får både min Mac och skolböcker och diverse annat plats gott och väl. Annars har jag ofta problem med att släpa på både datorväska och handväska. Köpte även glittriga budget-snöbollar till örhängen igår som jag invigde. Syrran tycker som vanligt att allt glitter är skräp, själv älskar jag det.

Jag har en undran som jag hoppas att någon/några av mina läsare kan hjälpa mig med.

Som det ser ut nu kommer SD in i riksdagen.

Hur känns det här för er med utländsk bakgrund? Hur tar man det som invandrare? Känner man sig stött, rädd, träffad, bryr man sig överhuvudtaget, hur går tankarna och hur bemöter man ett sådant här folkval?

Och hur ser ni etniskt svenska på SD? Är de rastistiska eller är de inte det? Hur reagerar ni på att de verkar få plats i riksdagen?

Ni vet vad jag tycker, jag hade verkligen hoppats på att de inte skulle få en sådan här plats. Alla får tycka vad de vill och jag kan inte säga att min åsikt är rätt, nu är det som det är, men jag kan inte sluta undra hur det blev såhär.

Det blev som väntat, jag hoppas efter mina åsikter, att SD inte hamnar i en vågmästarroll men det blir väl inte klart förrän i natt. Jag tycker givetvis att det är synd att blått får ett sådant stort utrymme, jag hade ju som sagt gärna sett att de röda tog hem det här. Fel igen av Blondinbella att kalla alla arbetslösa för parasiter och lata. Visst finns det möjlighet att utnyttja systemet, så kommer det alltid att vara, oavsett.  Vi måste också se till att det ÄR svårt att få jobb i dag och alla de människor som kämpar och sliter för att få ett jobb inte kan kallas lata bara för att de lever på bidrag tills dess att de får ett. Många människor vill inget hellre än att jobba, men kan inte, pga sjukdom osv.

Det är synd att det på något vis har blivit "modernt" att bry sig så mycket om pengar. Men jag undrar en sak, om man nu tycker att det är så "coolt" och självständigt att ha fabulöst mycket pengar, om man nu har det, vad gör en tusenlapp mer eller mindre i skatt för höginkomsttagare för skillnad? 1000 kr är ett helt barnbidrag för en ensamstående mamma. Ett par skor för en annan. Givetvis får man prioritera som man vill, köpa vad man vill, det är inte poängen. Poängen är att det som är obetydligt för någon, är allt för en annan.

Ta mig rätt, det SKA löna sig att jobba, men inte på bekostnad att tryggheten hela vårat samhälle står på, försvinner. Och speciellt inte för att gynna de som redan har det bra.

Vissa får allt serverat, vissa får kämpa, vissa har aldrig och kommer aldrig veta hur det är att vara ofrivilligt beroende av finansiell hjälp. Vissa vet inte hur det är för de barn som sjukanmäler sig från skolornas utflykter för att inträdet på ett museum kostar eller för att man inte har råd med matsäck. Det är inget påhitt, det finns sådana familjer, de existerar. Bara för att de är en liten del kan man inte ha överseende med det. Det finns människor som hade gjort vad som helst för att få jobba, men som inte är kapabla rent fysiskt eller psykiskt. Ska vi straffa dem? Ska vi ta bort välfärden och tryggheten för dem till förmån för att göra de redan rika rikare... Ja tydligen är det vad folket vill. Jag kan inte säga så mycket om det, är det det som folket vill, så är det så. Jag hoppas innerligt bara inte att de själva, deras föräldrar eller deras vänner blir så sjuka att de inte kan försörja sig själva. För då kommer de inte att må särskilt bra när de nekas sjukersättning, trots intyg.

Vi kommer inte att kunna bekämpa de här klyftorna i samhället förrän vi har lika förutsättningar. Där vi hjälps åt och bryr oss om varandra. Vi kommer givetvis från olika bakgrunder, men ibland måste man se genom det man själv fått med sig.

Printscreenade hur det ser ut nu för oss som röstade som förstagångsväljare, såhär röstade vi:

Om ni klickar HÄR kan ni se svt:s valvaka live.

"20:29: I skolvalet, som hölls på högstadie- och gymnasieskolor 1–17 september, ser resultatet helt annorlunda ut. De rödgröna blir största blocket, men utan egen majoritet. Och Sverigedemokarterna blir fjärde största parti."

Även om det inte räknas på så vis, är det intressant att se hur de unga röstar.

Med risk för att ett inlägg helt utan struktur och eftertanke.

Okej, jag läste just detta på Blondinbellas blogg;

"...Skillnaden mellan blocken är enorm och det sista jag vill är att leva i ett vänster-socialistiskt samhälle. Ikväll finns det även en annan skräck och det är att Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen. Pest eller Kolera. Pest för att leva i ett samhälle med Mona Sahlin som Statsminister, med världsfrånvända Lars Ohly som eventuellt socialminister. Kolera för att få in ett missnöjesparti som bara kommer att väcka hat och öka segregationen. Jag vet att jag låter hård men det här är viktigt, jag vill fortsätta bo i ett land som strävar efter att ge alla människor möjligheter och en frihet där man får bestämma över sitt eget liv. Jag vill inte ha att staten ska få bestämma hur jag ska leva mitt liv, var mina pengar ska gå, hur mycket eller lite jag ska jobba, vilket sjukhus jag vill gå till .. Eller de senaste sjuka utspel från Ohly, att staten ska bestämma hur man ska dela upp föräldrarledigheten när man får barn. Jag vill inte ha en stat som inkräktar på vår frihet och så blir det om vi får en socialistisk-vänsterregering."

Känner nu lite att jag måste få svara på detta. Rakt ut till ingenting egentligen. Bella, som jag förövrigt tycker är en beundransvärd människa,delar inte alls det jag känner för. Jag kan liksom inte ritkigt köpa det där. Visst får vi alla tycka som vi vill, rösta som vi vill, men jag tycker på något vis att det är lite kallhjärtat om inte annat. Kanske för att jag är lite uppe i varv, kanske för att jag verkligen känner så, vem vet.

Visst finns det många möjligheter och bra punkter med högerns politik. Men, om någon i min familj blir sjuk, då vill jag att det ska finnas en trygghet i samhället. Om min mamma får cancer om tre år och ovanpå det blir utförsäkrad och får leva på socialen resten av hennes få år i livet skulle jag skämmas om jag hade röstat blått. Hon som slitit ut sin rygg och sina knän för att tjäna andra och tagit hand om de barn som sedan bygger vårat Sveige, hon som betalat skatt och tjänat landet, slitit och varit kommunen trogen i 20 år. Ska hon inte få ta del av den trygghet som hon varit med och bidragit till. Ska hon tvingas jobba trots att läkare intygar att hon inte kan. För det händer, det är redan nu 40.000 utförsäkrade. Till förmån för att ta bort förmögenhetsskatten. Jag vill inte att min morfar som bidragit med sin arbetskraft hela sitt liv och byggt det här landet ska få betala mer i skatt än vi andra.

Och visst, det är något som står och drar i mig, det finns ju positiva sidor med dem båda. Vänstern är för vänstern för mig, men högern är för höger. Men att privatisera hjälper inte någon annan än de som redan har pengar. De är inte de som behöver hjälp. Att säga att Moderaterna inte sålt ut något under sin första mandatperiod är skitsnack, de har sålt minst ett sjukhus vad jag vet om och flera vårdcentraler. Visst ska det löna sig att arbeta, och visst ska den som har längre utbildning än någon annan, faktiskt tjäna mer. Men det handlar om att alla ska få samma förutsättningar från början.

Visst kanske det som sagt hade gynnat mig att rösta blått, jag som ungdom som ska kastas in i arbetsmarknaden, jag som har en familj med höginkomst, jag som egen företagare. Men ärligt talat. Sverige ser inte ut så, marioteten är inte egen företagare, tillhör inte de med en ovanligt hög inkomst. Man kan inte alltid tänka på sig själv.

Jag tror dessutom inte att det är en omöjlighet att om SD kommer in i riksdagen så kommer M, om än långsamt, att så småningom låta de ta plats mer och mer. Jag VET redan att det är många moderater, bland folket, men även högre uppsatta, som vill det här.

Jag kan inte stödja ett blått block som tror att problembarn kan städas bort genom att placera en förälder i klassrummet (folkpartiet.) "Problembarn" är ofta just poblem pga situationen hemma, det är där det måste lösas. Att sätta en förälder i klassrummet till det här barnet skulle bara leda till ännu större utanförskap för barnet, vilket också ofta är en bidragande orsak till att barn hamnar snett. Det är ren mobbing i mina ögon att göra så. Det är rätt att ta tag i problemet, men man ska ta tag i problem där de uppstår, inte vart de yttrar sig. Det kräver resurser.

Vi måste höja statusen på sådana yrken som gynnar vårat samhälle, vi åste belöna och avlasta de som jobbar inom sjukvård och skola/förskola. de tar hand om dig när du är sjuk, de passar dina barn, byter blöja och lär dem tala, medan du gör karriär. De är värda mer än där de hamnar på samhällstegen. Det behövs fler inom sjukvård och barnomsorg. Vi måste satsa på det också, inte bara att bygga nya företag och belöna de rika genom att ta bort höginkomstskatten och göra så att de redan rika slipper köa i och med privatisering. Det ska vara lika för alla, annars faller hela vårat land ner i någon djup avgrund där klyfot mellan samhällsklasserna bara är förnamnet.

Det finns många möjligheter med blått, men i mina ögon kan jag inte enbart rösta med hjärnan, det måste bli rött ikväll. Jag hoppas att Sverige har ett hjärta också.

My lipstick is still going strong.

Jag hade tänkt skriva mer om valet och presentera fler partier men jag har inte hunnit med tyvärr! Förhoppningsvis lyckades jag få med alla partierna som sitter i riksdagen i varje fall.

Idag är det som ingen vad jag hoppas kunnat undgå, val. Jag tycker inte om blockpolitiken som skapats och tyvärr tror jag att det bara är alliansen som vinner på just den principen. Dessutom är det synd att det blir taktikröstande och att småpartier som står utanför riksdagen inte ritkigt får en chans då de riskerar att inte nå 4 % spärren och på så vis blir de rösterna "bortkastade." Förhoppningsvis röstar alla vad de egentligen vill rösta på, och inte för att man ska behöva taktikrösta. För er som inte vill stödja blockpolitiken idag, glöm inte att det finns alternativ att rösta på som inte sitter med ännu. Exempelvis FI.

Jag har velat länge fram och tillbaka, och förra gången jag fick rösta (EU) röstade jag blått. Idag känner jag mig mer påläst och även om jag finner många av de blåas punkter attraktiva så har jag nu valt att se till helheten. Jag kan antingen rösta för det som kan gynna mig, eller så kan jag välja det som jag anser gynnas flest människor. Det blir rödgrönt för min del i år.

Jag hoppas nu att alla ni som har möjlighet att rösta gör det. Vad jag vet kan man rösta på kulturhuset fram till klockan 17 idag, oavsett vilken kommun man tillhör. Om man skulle befinna sig på annan ort dvs.

Och så blir valvaka hela kvällen för min del.

Nya ordentliga höst och vinterskor för jag vägrar frysa i år. Vägrar. Nu väntar de bara på en ordentlig inpregnering sedan är de good to go. Har även köpt mig ett par kamelfärgade stövlar med kil och nedvikbara skaft i fårullsimmitation, beiga benvärmare med skinndetaljer och brunt nagellack i nyansen dust & diamonds (39 kr!)

Det blir mycket naturfärgat för mig i år. Speciellt mycket beige, en av mina favoritfärger.

Igår såg det ut såhär när jag försökte reda ut sladdkrig. Jag har samlat på mig en massa ondödiga teknikprylar som ligger och skräpar tillsammans med det jag faktiskt använder. Det är allt från externa blixtar som inte passar min systemkamera, minneskort till ingenting, hundratusen usb-sladdar till okänd produkt, gamla mobilladdare och annat trassel som jag efter ett tag fick lite ordning på.

Nu ligger datorerna i sina fodral och aktuella sladdar där de ska vara. Över blev en hel drös med onödiga teknikprylar som jag ska göra mig av med.

Glöm inte att de teknikprylar du vill göra dig av med ska gå till återvinningen och inte ner i soporna. Importante, importante.

Dessa enkla höstskor med halvhög klumpig klack står just nu i min garderob.

Ibland är det svårt att vara stark när den man älskar mest ligger trasig i ens säng och undrar vad hon gjort för att förtjäna sitt öde. Ibland är det svårt att hålla tillbaka de tårar som vilar när ens bästa vän har tappat balansen för att hjärtat inte längre orkar. Det spelar ingen roll hur mycket man vill skrika ut att det inte är hennes fel, sorg är en alldeles för stark känsla. Förlusten - en större.

Jag kan aldrig ge vad någon tog ifrån henne, och jag kan aldrig bidra med annat än den tröst som finns i mn famn. Men vetskapen om att den bara är tillfällig, att den inte räcker längre än när hon går ut genom min ytterdörr gör ont. Allt jag vill göra är att ta henne i min famn och säga, det är okej, det går över. Du får gråta, du får skrika, du får slå. Jag finns här. Men även om jag skulle göra allt i min makt skulle det aldrig räcka till.

Det finns inga ord i världen som gör hjärtesorgen mindre ont, eller som kan läka en skadad själv sårad utav ett svek. Ibland är det bara tårarna som hjälper.

d.brand jeans, klocka från Invicta och tunn tröja från cheap monday

I fredags tog jag och min älsklings Jackie en sväng förbi Amba för att supporta d.brand under deras event som var grymt! Väl där mötte vi upp Johanna, min älskade barndomsvän som jag måste påpeka lite att jag älskar bara. På storbildskärmar visades nya kollektionen plåtad av sköna Linnea Frank och våran finaste Alice sjöng min favoritlåt från henne (I wanna live), fan vad grym hon är. Sedan var det Roberts tur att köra Free Fallin. d.brand bjöd på goodiebags med ett par jeans i valfri modell och storlek, jag och Jackie hämtade dock inte ut våra för det var för lång kö. Jag kom hem vid 01 och Jackeline vid 05, som vanligt med andra ord, bara för att sedan mötas upp på förmiddagen för lite shopping och mys.

Som jag nämnt tidigare tillhör mina d.brand-plagg favoriterna i garderoben. Speciellt jeansen. Inte bara för passformen och känslan i kläderna utan för hela varumärkets tanke och för att det finns en historia och två riktigt intressanta människor bakom det hela. Nu öppnar de även i andra storstäder runt om i världen vilket är superkul!

Check it out! d.brand.se

Det är åter igen söndag, den sämsta dagen på veckan. Verkar endast existera i sfte att dela ut i-längden-tråkiga-måste-göra-saker till mig. Därför tar jag ju en paus från plugg och jobb och åker till Skeppsholmen en stund...

Ikväll ska jag svara på era kommentarer.

Idag ska jag och Kim iväg en sväng och leta soffa, helst med schäslong. Efter det blir det en tur på stan med min fina mamma och sedan raka vägen hem och fortsätta med mina reportage och med min krönika för att hinna med ett d.brand-event ikväll.

Imorgon ska jag eventuellt till Helsingborg klockan 05 för att få en scen till mitt reportage men vi får se hur det blir.

Mötte upp Jackeline och Pontus för lite mat och införskaffade sedan lite nya inredningsprylar. Jackline skulle givetvis spexa och tyckte att alla skulle känna sig som (h)emma.

När jag väl kom hem hittade jag det här brevet bland tråkig räkning och csn-information. Jag fick ett tack och en trisslott från Nacka värmdö-posten, min lokala tidning, eftersom de publicerat en bild på temat sommar som jag tagit. Vardagskul trots att jag inte vann något.

Idag gick vi ihop med TV och diskuterade vår resa i vinter. Meningen är att vi ska besöka ett land för att innan ha gjort research sedan om möjligt på plats leta case och göra några reportage. Det var väl ungefär bestämt att det skulle bli en resa till Alexandria i Egypten men det var inte så många som var sugen på det, inklusive jag själv. Detta blev förslagen som istället kommer att övervägas.

Moskva

New York

Estland

Berlin

Island

Kiev

Etiopien

Som det ser ut just nu vill jag helst åka till Island eller Moskva, om inte det, New York. Jag sitter dock slumpmässigt i Kiev-gruppen och ska därför ta fram för och nackdelarna med det resmålet. Förhoppningsvis spikar vi destination i början på nästa vecka!

Ny favoritnyans vid namn "miss stone heart."

Har precis kommit hem från en lång men intressant kväll. Jag har tillsammans med en person ett nytt projekt på gång och idag träffades vi över ett jobbmöte och diskuterade detaljerna kring det hela. Vi kan väl säga att det kommer att lanseras inom en snar framtid men processen ska ner till Colombia en sväng innan vi är klara att visa upp det hela för världen. Nu talar jag lite i gåtor men det är bara för att jag inte vill säga för mycket innan allt faktiskt är klart och varumärket är påbörjat. Jag tror hursom väldigt mycket på den här idén och det ska bli superkul eftersom det är ett område jag aldrig jobbat med tidigare, även om jag snuddat vid det indirekt. Ni läsare kommer i varje fall förhoppningsvis att använda er av detta om allt går som det ska.

Ibland kan det hugga till inuti, ett sting av saknad i mitt hjärta. Vem är jag att lämna dig en bit utanför, och vem är du att göra mig orolig om nätterna då jag inte längre vet vad du gör.

Du räddade mig den där vintern då tårarna begravde mig i sorg och tankarna aldrig gick att springa ifrån. Jag kommer ihåg det som om det vore igår, hur du kunde läsa mig utan att ens möta min blick, och hur vi avslutade varandras meningar. Hur vi krampaktigt höll varandas händer genom allt. Då du bar mig igenom ett halvår från helvetet och när din värld började att snurra var det mig du lutade dig emot. Vi dansade oss nätterna igenom på Village och drack för vamrt te fr tidigt på morgonen. Och där gick vi, på slaskiga vintergator på Kungsholmen och skrattade åt hur livet kunde vara i all sin svarta färg, och trots att vi inte visste hur livet skulle bli var det värt att fortsätta. För det var du och jag. Det gick inte en dag då vi inte såg rakt igenom varandra. Jag behövde inte kommunicera med ord och att slita oss isär var dödsdömt och helt uppenbart förbjudet. Det var inte lönt att ens försöka.

Och nu, en tid senare, ett år, två år, snart tre. Jag är rädd att träffa dig för att det inte ska vara som förut, jag är rädd att ringa dig för att jag inte har ringt dig på två veckor. Och jag vet att det är fel. Ändå kan jag inte förmå mig att göra det. Jag kan känna om nätterna hur oron över vart du är, vad du gör och hur du mår, sprida sig genom min kropp. En oro som jag är fruktansvärt rädd att ha fäste en dag. Och kanske är det därför jag inte ringer.

Jag är inte längre din närmsta, jag vet inte allt om dig längre. Din smärta är din egen att bära när jag inte längre är stark nog att axla den. Men, jag känner dig fortfarande, jag ser fortfarande rakt igenom dig när du bygger dina fasader, och jag älskar dig lika uppenbart mycket som när våra världar möttes en morgon utanför Västermalmsgallerian.

Ödet är ett märkligt spår jag tappat för längesedan och sanningen står kvar medan jag vandrar mot rädslan att förlora dig till en tid vi inte längre befinner oss i.

Linnea, Josefine, Alice och jag.


Det bjöd på livemusik från Camela.


Min älskling Jackeline.

Igår var det prisutdelning för oss som blivit most wanted hos Spotlife. Det bjöd på goda tilltugg uppe på terassen med utsikt över stockholm. Vi hade tur med vädret för solen kastade sina sista sensommarstrålar och jag klarade mig bra i min tunna beiga trenchcoat. Isabella Löwengrip delade ut pris, vi fick söta goodiebags, vann gjorde Paow (Paulina Danielsson), men jag vill tacka alla ni som röstade på mig, ni är finast!

God morgon, vad roligt det är när man vaknar till en hel bunt av nya kommentarer. Jag läser igenom och kommer att svara på alla, bra förslag på nya kategorier har kommit in också, tack!

Igår blev en lång dag med föreläsning, reportagesnack, K och firandet av Carro som pluggar tv i klassen bredvid mig, hon fyller år idag och har fått praktik som redaktions-assi på ett program ni defenetivt kommer att vilja se när det har premiär. Därav det dubbla firandet, så otroligt glad för hennes skull.

Som ni ser bygger jag om lite här på bloggen. Med hjälp av denna fina tjej som jag fått en grundmall av försöker jag nu göra bloggdesignen en aning mer stilren och personlig. Jag har nu bland annat ändrat i menyerna och lagt till en bakgrund men det är långt ifrån klart. Hoppas ni har överseende med detta tillsvidare, det var ett tag sedan jag gick den där HTML-kursen...

Idag hade jag ovanligt många besökare. Hittade precis anledningen, blogg.se har lagt upp mina boktips på startsidan. kul!

Mitt hjärta går sönder när jag hör dig gråta, älskade vän. Ett brustet hjärta kommer alltid att läkas utav vänskap och tidsfördriv, jag lovar. Jag vet att smrtan känns så fantastiskt svart just nu, och att lyckan är för långt bort för att nå. Som om dina demoner vägrar lämna dig och som om dina tankar är din värsta fiende. Men. Du kommer inte att vara trasig för all framtid, även om det känns så. Det får ta sin tid, att läka, att växa, att se. Så många gånger livet lovat dig glädje, så många gånger livet givit dig sorg. Allt du är med om gör dig till den du är. Du är starkare nu, när sorgen släppt och ilskan vilat. Och du får vara ledsen, du får gråta i min famn, det är okej. Och jag önskar så innerligt att det fanns något jag skulle kunna göra för att få dig att inse hur fantastisk du är och att det inte alls är ditt fel. Det var aldrig ditt fel.

Det kommer komma en tid så din slöja av sorg inte längre känns så tung, då värmen i ditt hjärta kommer att vara tillräckligt för att älksa dig själv igen. En tid då en mans ord aldrig kommer att vara något centrerat i ditt liv, något av vikt. För i slutändan är ditt ord, din känsla och dina handlingar det ända som är äkta. Därför dår du aldrig, aldrig någonsin ljuga för dig själv. Du får kasta saker i väggen, du får vara försatt i panik. Du har all rätt.

Men

Jag lovar att hålla din hand för alltid, så länge du andas. Och medan du plockar upp bitarna av ditt hjärta han så skoningslöst trampade på kommer jag stå där vid din sida. Medan du ser hans ryggtavla försvinna i folkmassan och i panik bryter ut i gråt kommer jag att stå där. När du förvrider ditt ansikte och begraver det i dina sängkläder och bildar ett hav med dina tårar, då står jag där. Och när du sedan reser dig upp, torkar tårarna och sätter på dig klackarna igen - då står jag där.

Här är några favoriter ur de senaste goodiebagsen jag fått. Den beiga ögonskuggan från MAC och den blå scarfen (som jag bar i inlägget under) från Vila är underbara. Uggs tofflor är helt klart de mysigaste som man kan gå i innomhus enligt mig. Jag skulle visserligen aldrig betala 700 spänn för ett par tofflor, men nu när jag haft dem på mig så skulle jag säga att det faktiskt är värt det. Speciellt under vinterhalvåret.

Den här söta saken köpte jag förra veckan från make up store. Det är en parfymerad bodymist. Jag är inte superförtjust i doften, den doftar lite för sött för mig även om den efter ett tag faktiskt luktar svagare och då mycket godare. Men jag gillar snygga kartonger/förpackningar/omslag och den återfuktar så jag köpte den för den sakens skull också.

Bodymists är perfekt för tillfällen då man inte vill använda parfym eller då man vill ha en lättare doft.

Här är fyra böcker jag ska läsa under hösten. Jag är sugen på drevet går - om mediernas hetsjakt. Men eftersom den inte finns i pocket ännu fick jag beställa den i hårdpärm och jag behöver släpa på dator och annat varje dag får det bli den som väger minst. Piraterna - Historien om the pirate bay, piratpartiet, och piratbyrån, till att börja med....

Min syster köpte den här jackan förra hösten men då tyckte jag att den var sådär fulsnygg och använde den inte. Jag står fast vid att den faktiskt inte är särskilt snygg, men skön är den vill jag lova. När jag gick upp på morgonen förra veckan visade termometern 0,8 c. (!) Inte helt fel med en fårulls-fodrad jacka i garderoben med andra ord.

Du vet väl att du redan nu kan förtidsrösta.

Här kan du kolla upp om din kommun har lokaler som stödjer förtidsröstning. Glöm inte att ta med ditt ID och ditt röstkort.

Min nya nyans av rött, kommer göra sig bra till svart fodral och mina louboutins.
Till det black velvet polish så att det slipper se ut så här avskaft.

Jag kommer att strukturera upp bloggen lite mer from nu. Ny design, lättare att navigera, nya kategorier, event, start på litteratur där det kommer boktips/recension osv. Och även om jag inte alltid har tid att göra ordentliga inlägg så kan det vara bra att ha något i bakhuvudet när jag väl ha det. Har du något förslag på en kategori du saknar hos mig, något du vill att jag ska publicera mer ofta, eller är det någonting som du tycker är dåligt osv så skriv det här i kommentarsfältet.

Idag är jag ritkigt seg, vill helst bara sova hela dagen, men som alltid på söndagar finns det tusen saker som måste göras. Idag ska jag även hinna med en sväng förbi Ikea och köpa ny bokhylla. Intessant hur något så vackert måste stå i något så fult.

(alla bilder tillhör Anna.)

En bild på mig som Anna tog på mig när vi var på väg till Moderna museét förra veckan, och världens finaste Ida som spexar och så världens bästa journalistik-gäng på bild tre.

Det vilar 13 små diamanter på hennes finger, hon tar aldrig av sig dem. Låter de bära sin hemlighet i ett gnistrande sken, om vart de kommer ifrån och hur de hamnade där. Det är inte allt, men ett minne. I hjärtat döljer sig de finaste av minnen och i framtiden väntar fler. En sanning som aldrig kommer att visa sif före lögnerna dött. Hur mycket hon älskar kan hon aldrig beskriva, så varför försöka. Hon kan dela kärlek i all tystnad, det gör henne inget, lögnerna får segla bäst de vill på deras vatten. De har ändå sin egen värld, där är det bara de två, två människor hand i hand, två människor utan samband - förutom den gärnslösa kärlek som driver varje dag framåt.

Och medan de väntar på att världens ska somna ligger de vakna om nättera och talar om allt, som att det vore det naturligaste som fanns att se varje millimeter av varandra i stearinljusets sken. De kan skratta i timmar och när hon gråter låter han henne vila i sin famn. När han tvivla lägger hon två fingrar på hans ögonlock och säger; du behöver inte andas så hårt, du är hemma nu. Och så somnar han utan ett ord.

En sekund kan vara lång nog när man är ifrån, inte ens en sekund är aldrig i närheten av skonsam när de tvingas åt varsitt håll. Trevande och försiktiga skriver de nya blad i boken om vad som egentligen är kärlek. Så många kapitel som rivits ut och kastats i elden som hungrigt slukade dem. Men allt för ofta stannar de i varnadras närhet för den känslan doften av trygghet ger.

Jag och min kille var och såg I rymden finns inga känslor idag. Jag både skrattade och grät. Den är så vacker, samtidigt som den på sätt och vis är väldigt enkel och avskalad. Ofta är filmer med mycket detaljer och krusiduller vackra, för mig, men den här filmen har inte det där. Ändå tyckte jag mig känna att den var genomtänkt och inte bara ännu en svensk film som fungerar som hyfsat tidsfördriv en lördagseftermiddag. Trots diverse halvdanna spce-effekter så fungerar det, just för att det är så simpelt. Det ska vara simpelt i den här filmen.

Bill Skarsgård spelar huvudrollen som en ung kille med Aspbergers, han har därmed en rad "konstiga" ritualer och knep för sig för att klara av vardagen som han önskar. Han planerar noggrant och specifikt, men när detta inte håller vänds världen upp och ner. Den enda han litar på är hans bror som han bor ihop med, men en dag träffar han någon som tycks förstå honom ändå...

Det finns en scen där Bill Skarsgård träffar rakt in i hjärtat på mig, han blir lämnad ensam i en panikattack och den frustrationen och hur det utrycker sig är så fruktansvärt bra. Det gjorde ont i mig att se det, och från och med den scenen känner jag verkligen med i resten av filmen. Från och med någonstans där tar filmen en mer djupare sväng. Den visar på problematiken att leva med någon som faktiskt har Aspergers, och inte bara se humorn i det hela på en vit duk.

Det är knappast någon tänkarfilm, heller inte en hysteriskt rolig komedi, men helt klart en sevärd film med inslag av både humor och vardagsfrustration.

Min syrra har en bästa vän som heter Alice, och hennes syster är min bästa vän. Alice är alltså lite av en extralillasyster till mig då vi känt varandra hela livet. 

Jag passade på att smygfilma lite nyss när hon satt vid pianot och hobbysjöng Coldplays Fix you. Jag tycker hon är awsome. Hon kommer förmodligen att döda mig för att jag lägger upp det här men Alice jag älskar dig ändå.

Två filmer från mobilen, den första från gårdagens make up store-visning och den andra från fashion week på Karin.J visningen

Lånade lite bilder från Jackie och Cat från festivalkvällen.

Nu kan du rösta på mig på augusti månads most wanted på Spotlife om du vill. Det gör du genom att klicka här och trycka på "jag gillar dig" under min bild. Den ligger på 5:e raden uppifrån. Vill du inte det så finns det säkert någon annan där du tycker fötjänar en röst, ex Darin, Jackeline, Håkan Hellström eller Alice! Rösta kan ni göra varje dag fram till måndag den 7.

Nu ska jag återgå till min kärlek innan han drar till jobbet. De där fem timmarna till han kommer hem i natt igen är nämigen ganska så långa när man saknar någon varje sekund.

Imorgon ska jag svara på alla kommentarer.

PUSS!

I år flyttade Rockbjörnen ut till Waldermasudde för lite moderniteter. Konceptet byggde på konsertkänsla och galan gick av stapeln under bar himmel och på en stor äng. Med hjälp av lite tält, värmelampor, provosoriska men robusta barer och schysta scener prickade de faktiskt in stämningen riktigt ordentligt.

Jag älskar hur opretantiöst det kändes, inga kosymnissar, inga partyblåsar och glittriga stasser. Alla tjejer bar boots, gummistövlar eller flats. (Undantages Gynning som hade klackar men det tyckte jag var en aning onödigt, att springa runt på en gräsmatta med klackar ser bara löjligt ut. Men men, Carolina är Carolina och det går nog inte att tycka ill om henne.) Jag bar gummistövlar, svarta jeans, skinnjacka och svart linne. Kan inte lägga upp bild på det eftersom Jackie ska använda det till en sak, men det kommer.

Linda Sundblad öppnade upp med ett Medley baserat på de artister som var nominerade i kategorin årets svenska låt.  Stod sedan på scen i gummistövlar jeansshort och vitt linne. Precis som det ska vara på en festival. The Ark rev av några gamla låtar och även om akustiken aldrig riktigt blir bra i tält så gjorde det inte så mycket, det var bra drag ändå. Även Eric Saade stod på scen. Jag ville stanna till det att Hoffmaestro spelade då jag har flera nära vänner som sett dem spela i sommar och sagt att de varit grymma. Tyvärr skulle jag upp ritkgit tidigt nästkommande dag och åkte därför in till Stan en snabbis innan jag sedan åkte hem och sov. Hoffmaestro fastnade jag först för när jag såg Stockholm Boogie för ett par år sedan men nu verkar de ha kommit igång riktigt ordentligt och jag hörde även att de i snitt hade haft 3 spelaningar per dag i sommar. (!)

Hursom, jag hade en supertrevlig kväll som avslutades på East med Meral och Jackie. Rockbjörnen var riktigt grym, bra känsla, lagom mycket folk, inte för segt och utan att tappa känslan i pauserna.

 

Mina underbara vänner. Kim. Min familj. Skaldjur. Skärgården. God mat i allmänhet. Kunskap. Min mac.

Äsch fuck it, jag är bara så kär, de två senaste veckorna har jag blivit nykär, det är helt sjukt. Och så glad att jag har mina underbara fina vänner och min familj och allt det där som jag alltid har men som jag verkligen verkligen aldrig uppskattar tillräckligt (!!!) För hur skulle det vara möjligt. Kim, jag vill dela varje dag med dig, älskar att vakna upp i din famn (förlåt att jag somnade under filmen igår.) Du doftar godast i världen och du gör mig så lycklig. Mina vänner, ni är fantastiska, utan er hade jag inte varit den jag är och jag älskar er så mycket att det gör ont, ni vet så väl vilka ni är. Jag hade verkligen inte kunnat vara utan er. Min fantastiska familj som fan alltid ställer upp, vad det än jag gjort eller lyckats eller inte lyckats med. Jag älskar er. Kommer alltid stå vid eran sida, precis så som ni gjort för mig.

Alla bilder tillhör Jackeline.

Igår var vi några tjejer som var inbjudna till hud och hårlaserkliniken för en lätt demostration och för vad man skulle kunna säga ett mer muntligt pressmaterial. Det var mycket trevligt och för den delen lärorikt. Nu vet jag precis vad jag ska göra för att mitt hår ska må som bäst och vad jag bör äta och varför kroppen reagerar som den gör på diverse saker, så som stress och liknande.

De har oerhört moderna maskiner på den här kliniken. Funderar du på att ta bort hår på ex benen permanent så är det hit du ska gå, de använder sig av en mycket modern teknik som är både effektivare än de flesta andra du kan finna på marknaden och skadar inte överhuvudtaget. Och eftersom det är ganska vanligt att man under exempelvis stress och liknande kan tappa håret på huvudet, kan man även göra behandlingar för det här som är mycket effektiva. Jane började på behandlingen att permanent ta bort hårsäckarna under armen och Louice och Jackie fick testa maskinen som gör att håret blir tjockare och att de hårsäckar som ligger vilandes "vaknar."

Jag fick det även bekräftat hur mycket det sliter på håret att färga det och inte minst hur extremt mycket det sliter när man bleker det. So don´t. Jag har väldigt tjock hår för att vara skandinavisk men jag har märkt skillnad sedan jag började att bli mörk att det inte längre är lika "mycket" hår. Även om jag fortfarande har tjockt så märker jag själv av det. 7 år tar det för håret att reparera sig från skada. Så så var det med det.

Okej, så ni klagar lite på mitt innehåll. "Det är inte tillräckligt mycket texter som berörde, som förut". Nej, vet ni varför, för ni vill bara läsa om misär, olycklig kärlek och tårar. Tack. Ni var med under allt det där, räcker inte det? Vet ni varför jag inte skriver det just nu?

1. Jag är lycklig, ingen kille har dragit, jag kom in på min utbilning, jag trivs med mitt liv, jag är mer säker på mig och den jag är idag, livet oroar mig inte särskilt ofta.
2. Testa att sitta ca 7 timmar och skriva per dag, gå på nödvändiga eller roliga event eller liknande på kvällen direkt efter skolan, hinna träffa vänner, äta middag, ha ensamtid, ha pojkvän och så jobb på det, så får vi se om ni hade pallat skriva.

Jag blir faktiskt ledsen när ni som mailar och skriver sådana där kommentarer gör det. Tror ni inte själva att jag skulle vilja hinna med att skriva ordentligt? Tror ni inte att jag är medveten om att jag inte gör det längre? Allt går i perioder, när jag hinner, då skriver jag, och då kommenterar ni knappt. Så antingen läser ni inte, om ni nu blir så besvikna - eller så slutar ni upp med det där.