KOM

Regnat smattrar mot vardagsrumsfönstret. Det känns som ett intrång. Även om jag mitt fokus i detta nu är att betrakta som orubbligt enerverar smattrandet mig. Patty Griffin sjunger i bakgrunden. En bedårande och skör sångröst. Sätter mina känslor i spel. Jag tar en promenad längs mina minnen och träffar dig igen. Du ler så vackert som bara du kan och vi ser på varandra som att jordskreden emellan oss aldrig någonsin inträffat. Vad jag menar är att inget blod har spillts och inga tårar har fällts. Vi är plötsligt rena. Oskuldsfulla. Vi ser på varandra utan baktankar eller ont i blicken. Jag blir fortfarande berusad av dig. Det faktum att du älskar en annan man berör mig inte just i detta ögonblick. Jag är alldeles för upptagen av dig. Av våra minnen. Av dina arktiskulörerade själsspeglar. Av det oskuldsfulla mellan oss.

Trots detta; Spänningen emellan oss. Den stålsätter oss. Rubbar våra cirklar. Den är något vi kan ta på. Kan uppleva. . Du kan spela vilket kort du vill. Det spelar ingen roll vilken hand jag har. Jag kommer alltid att fortsätta satsa. Jag vet att du och jag inte är klara med varandra. Jag säger inte att vi en dag skall älska i repris. Jag säger ingenting, ingenting annat än att du och jag inte har sjungit på vår sista refräng.

Du kan protestera! Agitera! Publiken slår på dövörat. Du står på en tom scen. Samtliga åskådare som någon gång bevittnat vår magi stämmer in i kör. De tar rygg på mig. De är mina anhängare. Du och jag- Inte naturliga. Inte vanliga. Vi är plus och minus, skapta för att sätta eld på varandra. Inget du utan ett jag. Ever thine, ever mine, ever yours.

ÄLSKAR LEMARC!!!!