- Kan man inte bara få försvinna

Kan man inte bara få försvinna

Tycker det är ett förbannt jävla pussel det här med att leva. Är det inte det så är det det och så ska man le och vara glad när man fan bara vill lägga sig ner och gråta men det kan man inte för man har ju 100 artiklar att skriva, femton tvättar att tvätta, tio miljarder räkningar och betala och ett jävla socialt liv att underhålla. Och så ska man vara snygg och så ska man vara älskvärd och så ska man också älska. Som att inte allt det andra tog tid - som att man gör det på en dag.

Sköta ett jobb man är så jävla nöjd över att man har men som hela tiden utamanar dig. Det tär på krafterna, ringa och greja och stressa och leta och inte vilja gå hem ena dagen och dö av trötthet den andra.

Och så ska man leva i ett förhållande - som att det vore någon enkel jävla sak att aldrig vara svartsjuk alltid vara bra och snygg och inte rädd för ett avslut fast man har världens finaste. Vem klarar det? Eller är det bara jag som vill stanna lite för länge under vattenytan i badkaret på lördagar när killen går ut och man själv sitter hemma i någon slarvig jävla tofs och 2003 års mjukisbyxor och bara är ett jävla vrak. Typ kollar på någon film så man somnar 21 och så går man upp 07 en helgmorgon och vet inte ad man ska göra för ingen annan är uppe för alla andra har ett liv. Så står man där och tittar ut ur samma fönster och har ont i magen för man vet inte vad man ska ta vägen och så går man lägger sig igen och låtsas sova till någon annan vaknar för man är så jävla tragisk.

Nej det är fan inget att föredra, det här med livet, en jobbig dyr jävla historia som man ändå alltid måste betala med sitt liv i alla fall. Förr eller senare.

2011-12-15 @ 07:02:00 Confession. Permalink

Kommentarer

Postat av: Anna

Du skriver så bra och som taget ur mitt
liv,en del.
Vila å ta hand om dig!
Hoppas du kmr tillbaka bara :)
Stor kram till dig,fina!!!
/Anna

2011-12-15 @ 16:41:04

Postat av:

Gud vad jag känner igen mig i dig, på alla alla sätt. Helt sjukt. Det känns att som att vi är samma person ibland, knäpp känsla.
Därmed så behöver du inte ju inte känna dig "ensam". Fast det kanske inte är ensam i sig som man känner sig, i alla fall inte jag. Skulle mer säga beskriva det som att kännna mig ensam i ensamheten.

Iaf!
Keep it up. Du kommer alltid vara grym på just det du gör och den du är.

2011-12-15 @ 19:04:01

Postat av: Sanna O

Men Emma! Känner precis som dig, jag vil bara lägga mig ner och gråta, orkar inte heller med just nu, fan alltså. Har borderline, vilket påminner om mano dep som du har och det är fan ingen lek, förstår din känsla av oförståendet från andra hur man mår. Man känner sig så himla ensam och tom...Kan ingen annan leva åt en bara för ett tag?

2011-12-15 @ 20:32:21

Postat av: J

Känner igen mig i allt! Så skönt att någon vågar vara ärlig, för tror att fler egentligen känner likadant...

2011-12-15 @ 22:12:59

Postat av: Josephine

Tro mig, alla känner så ibland. jag gör. flera gånger händer det. Men ingen vågar säga något. Du är ärlig och stark Emma. Det vet jag efter alla år jag följt dig, även om man inte kan känna någon genom en blogg. Men jag börjar se ett mönster av hur duktig och en fin person du är.En riktig inspiratör! Hoppas allt löser sig.

2011-12-16 @ 11:25:10

Postat av: K

Ibland känns det förjävligt men oftast blir det bättre. Tro mig. jag orkar inte ens räkna upp alla trista saker som hänt mig det här året. Men jag hoppas och tror att det blir bättre 2012!

2011-12-16 @ 18:04:28

Postat av: Lina Lundberg

Känner med dig!

2011-12-16 @ 23:47:40

Postat av: Monie

Kära vackra Emma . . Du har ett så djup i ditt hjärta och skriver så bra och delar med dig så vackert . . Snälla ,inte låt skuggorna få tag i dig men håll fast i ljuset och hoppet . . . Styrkande tänkar till dig :)

2011-12-17 @ 01:34:00

Postat av: Amanda

That makes two of us!

2011-12-18 @ 18:34:00

Trackback