Mitt hjärta går sönder när jag hör dig gråta, älskade vän.

Ett brustet hjärta kommer alltid att läkas utav vänskap och tidsfördriv, jag lovar. Det kanske aldrig blir detsamma, men någon gång, i en annan tid blir det bra. Jag vet att smärtan känns så fantastiskt svart just nu, och att lyckan är för långt bort för att nå. Som om dina demoner vägrar lämna dig och som om dina tankar är din värsta fiende. Men. Du kommer inte att vara trasig för all framtid, även om det känns så Cornelia. Hon talar långsatm, som att hon vet att hennes vän knappt hör henne genom den dimma av gråt hon de senaste veckorna bott i.

– Det får ta sin tid, att läka, att växa, att se, säger hon där de sitter på sängen. Så många gånger livet lovat dig glädje, så många gånger livet givit dig sorg. Allt du är med om gör dig till den du är. Du är starkare nu, när sorgen släppt och ilskan vilat. Och du får vara ledsen, du får gråta i min famn, det är okej. Och jag önskar så innerligt att det fanns något jag skulle kunna göra för att få dig att inse hur fantastisk du är och att det inte alls är ditt fel. Det var aldrig ditt fel. Aldrig ditt fel Cornelia.

Och där sitter de, på en sängkant efter att en av de just trillat över den kant hon aldrig trodde att hon skulle ens gå nära. Bästa vänner. Hon med Cornelias huvud i knäet. Håret flyter ut över de svarta jeansen, hon gråter - tyst men det finns där. En tyst sorg.

– Det kommer komma en tid då din slöja av sorg inte längre känns så tung, då värmen i ditt hjärta kommer att vara tillräckligt för att älksa dig själv igen. En tid då en mans ord aldrig kommer att vara något centrerat i ditt liv, något av vikt. För i slutändan är ditt ord, din känsla och dina handlingar det ända som är äkta. Därför dår du aldrig, aldrig någonsin ljuga för dig själv. Du får kasta saker i väggen, du får vara försatt i panik. Du har all rätt, säger hon ochs tryker sin hand över Cornelias panna.


– Men jag lovar att hålla din hand för alltid, så länge du andas. Och medan du plockar upp bitarna av ditt hjärta han så skoningslöst trampade på kommer jag stå där vid din sida. Medan du ser hans ryggtavla försvinna i folkmassan och i panik bryter ut i gråt kommer jag att stå där. När du förvrider ditt ansikte och begraver det i dina sängkläder och bildar ett hav med dina tårar, då står jag där. Och när du sedan reser dig upp, torkar tårarna och sätter på dig klackarna igen - då står jag där.