Okej jag känner mig lagom meningslös men ni har ju frågat efter det så många gånger så why not. Så nu har jag påbörjat en liten skönhetsserie där jag berättar vilka produkter/smink jag använder. Jag orkar inte ladda upp dem i ordning eftersom jag som vanligt är lat men här är del två av det jag spelade in när jag var sjuk innan jag åkte till Island. Och förvänta er inga mästerverk jag vet ju knappt själv vad jag pratar om. Pluspoäng till den som räknar exakt hur många gånger jag säger "läppglans". Enjoy!

 

En krönika om hur jag samspelar med samhällets innovativa kommunikationsmöjligheter. Vad det ger och vad det tar och att utesluta vanliga PC-användare från gemenskapen, samt att skylla det hela på Steve Jobs.

Man ska inte förkasta den tekniska utvecklingen, men ärligt talat, ibland kan den kännas en aning progressiv. Jag känner att Mac-användare, lite som när busschaufförer glatt hälsar på varandra när de passerar varandra i sina röda fordon på vägen, känner den där speciella tillhörigheten. Vi sitter där i vår hotelllobby och tittar på varandra i samfund och på våra lysande äpplen och så sneglar vi över till den ensamma HP-Pc-användaren i hörnet och så är det som vi alla vet. Vet att denne sitter där och startar upp sin svarta lilla sak på ungefär den tiden vi hunnit läsa igenom ledarkrönikan på DN, synkat våra Iphones med Ical och stängt ner igen. Ler ett trimferat leende när vi ser att Pc-killen lever i någon slags annan preskiberad tid och använder Explorer som webläsare. Stackars tänker vi alla tyst och ser på våra små älsklingar där de ligger på bordet. Skinande vita och bättre behandlade än våran förmodade förstfödda. Och när våra laddare går sönder och vi får slänga ut 900 kr för en ny, då tänker vi bara, ja men det är för att det är riktiga saker det här. Ja. Och så fortsätter vi med våra beundrande blickar där de ligger, våra små Mac-bebisar, helt utan att nämna för oss själva att det är riktiga saker, från Kinas slumkvarter. Att lägga ut några hundringar till för en laddare som speciellt är anpassad till flygplan, ja det är ju bara något som varje Mac-användare måste ha. Apple, ett av världens starkaste varumärken. Lika dumma som stora. Steve Jobs, vad har du gjort med oss? Vi är totalfast i ditt grepp. Jag känner inget som helst ansvar för den här karusellen av idioti jag hamnat i, det får du helt och hållet ta på dig.

Jag kommunicerar med mina vänner över Twitter, ibland är jag för lat, tycker att Retweet ligger bra i munnen och att det är en förbannat bra funktion, kollar min mail säkert 30 gånger per dag och den största framgången med killen jag träffar är när vi i någon slags rekreation lägger till varandra på "Favoriter" på Facebook i våra telefoner. "Älskling nu är du favorit här!" Och så är vi jävligt nöjda med det. Och varför skulle vi inte, så officiellt och öppet som Facebook är i övrigt måste det väl ändå ligga något i att placera någon i ett fack där bara de som man tycker lite mer om finns. För någon annan skillnad kan jag inte komma på, ens om jag försöker. Vilket jag givetvis ändå inte gör, för tekniken behöver inte ha en mening. Den ska bara vara där, ett ifrågasättande eller en beordran om att allt ska fylla en funktion är totalt omotiverat. Hemska tanke. Att tänka på är hur gränssnitten på mobilerna utvecklats de senaste åren ger mig svindel och att jag ens vet vad gränssnitt betyder får mig att vilja spy.

Notabelt är väl även att när internet inte fungerar och min Mac står tomhänt utan wifi så får jag någon slags bisarr känsla av att jag missar mycket viktiga saker och måste givetvis på en gång webba via mobilen trots att det är totalt värdelöst och fast än att jag vet att det enda jag missat är att Kissie köpt nya lösögonfranar och att det ska bli minusgrader imorgon också. Fast det kan jag ju se på väderappen på min Iphone ändå, i och för sig...

Vi har nattens vinnare uppe nu, check it out. Klicka på bilden!

Ni är så många som frågat om hu jag gör min den där tofsen jag brukar ha, "bollen". Jag la upp en video på det men var tvungen att ta bort den eftersom jag råkat använda musik till den. Eftersom någon frågade så lägger jag upp den igen, utan musik.

Hur man säger "jag älskar dig" på fyllan. Notera 23:16. Kan vara en av de bästa kärleksförklaringar jag fått. Typ. Helt klart den roligaste om inte annat. Vem personen är behöver vi kanske inte spekulera i heller, men det är helt klart ömsesidigt om man säger så.

Okej, jag tror att jag är kär, Kate Upton är det snyggste jag vet just nu.

Det är en sådan fantatisk natur på Island, surrealistisk på något vis och helt omöjlig att fånga på bild. Som en blandning av svensk skärgård och ett månlandskap. Helt utan träd eller buskar och med fjäll som sträcker sig mot skyn och där himlen möter havet vart man än tittar. Här plåtar jag under vårat första stopp.

Gamla texter, del 5.

Ni ger mig så fina ord, sådan sagolik respons, och allt jag ger er är vadå? Ett sönderstrasat hjärtas misär, svart blod längs en blottad stupe, mörka tankar om livets alla downsides. Men jag tror inte att du kommer hit för att vältra dig i mina felsteg och vägval. Jag vet att du känner att livet är mer än bara rundade kanter. Jag vet att du någon gång också kommer att bli sårad, om inte förr, så senare. Av vem, av vad och hur - ännu oklart. Själv önskar jag att det inte hade kommit så nära inpå allt annat för min egen del bara.

Jag menar inte att vara melankolisk för jämnan, jag vill bara inte ljuga. Jag vill stå för att jag tycker att sorgens krav är otydliga, att sömnlösheten är kvävande, att paniken får mig att fälla mer tårar än döden får mig att göra och att rastlösheten är en av mina värsta fiender.

Fina fasader får inte ha ett sprucket inre, så sägs det väl, i andra ord kanske men betydelsen är densamma. Jag får inte ha läppglans och blondt hår och samtidigt ha problem som är värre än att jag inte hittar skor som har högre klack än 12 cm, ibland kanske jag ställer mig på den sidan, driver med mig själv, bara för att det är enklast, ack så fel. Jag får inte ha ett delvis trasigt inre på min ena sida och tighta jeans på den andra. Jag har mer än en anledning, tro mig, men bara för att jag inte spottar ut den här är det knappt okej att kanalisera det här. Så vi begänsar det till att kärleken är det som gjort mest ont, för då är det accepterat att skriva om det. Trots att det är bra mycket allvarligare än så. De säger att mitt trasiga hjärta är för ungt för att vara äkta, men svek har väl ingen åldergräns? Inte i min värld i varje fall. Man måste tydligen ha knarkat halva sitt liv och för jämnan satt vodkaflaskan mot läpparna den andra delen för att få sin tragik accepterad.

Och ja, det kanske är äkta tragik, rohypnol och vita ränder på ett glasbord 04.30. Skillnaden är bara, att jag inte gömmer mig bakom alkohol och verklighetsflykt. Jag står här, mitt framför er och säger, med sanningen som strålar från botten av mitt hjärta. Att ingenting kommer att kuna laga det som en gång gick sönder, det vill säga - mig. Och det har egentligen inget med kärlek att göra, men jag förklär mina svarta sidor i det, det andra är mitt.

Det blev en hel del tid över på Island så där på eftermiddagarna, ställets enda kortlek var välkommen och minst sagt omåttligt populär. Intressant hur mångra kort kan bringa sådan glädje och variation. Jag spöade givetvis Henrik i poker och han bröt min akrylnagel som revansch i en närkamp under det mycket mogna och preskriberade kortspelet ”tecken” som tack.

 

Poker, måste ju vara det mest klassiska kortspelet all times, tillsammans med Black Jack givetvis. Intressant uppsving det fick för ett par år sedan, poker dvs. Nu sänds det ju till och med på tv och folk har det som faktiskt yrke. Pokerspelare. Schysst och kunna säga det, jag lever på att spela poker. Hade inte tackat nej. Brosan var (eller är?) professionell pokerspelare och klarade sig bra på det. Läste just för övrigt på Pokerklient att snubben som hela Sverige försökt lista ut vem det är i ett år, någon slags pokergud under psedonym, nu är avslöjad. Han var visst bara någon ”vanlig” 20-åring från Uddevalla. Den hade man ju inte tackat nej till. Jag vill också vara ett ”poker-ess”. Låter bättre än Bondbrud, dessutom tror jag den här snubben är mindre konkurrens än vad Kim Kardashian är. Så Poker Ess it is!

 

Yrket med minst möjliga fysiska anstränging, japp, skulle passa mig perfekt!

Torsdag betyder uppdatering på Glamspot.se I förra veckans nyhetsbrev tipsade jag om billiga märkesparfymer hos oss. Då såg det ut så här ungefär för er som missade det:




Har du inte anmält dig till nyhetsbrevet som skickas ut en gång i vekan kan du göra det till höger på glamspot.se!

- Island.

Ja, det kanske inte ser så mycket för världen ut på film men det där vattenfallet var inte det minsta. Lite längre bort var det djupaste stupt jag sett, tänkte inte riktigt på det då. Att klättra på fallfärdig snö över strömt vatten kanske inte var det smartaste så här i efterhand, men, vad gör man inte för att slå Anna J som låg och raljerade över hur bra hennes bilder var varje kväll. Hon kunde knappt stå ut med sig själv, så bra var de tydligen. Klart man måste gå ett steg längre då, menar jag.

Jag har packat mina saker, stängt mina fönster, förberett de som är mina på ensamhet. Ändå kan jag inte förmå mig att gå. För vart ska jag ta vägen, eller är det fly jag gör. Jag skulle kunna hamna i helvetet, i himlen, någonstans mitt emellan - mig spelar det inte så stor roll, jag är inte så mycket för inget av dem. Jag trivs ändå ingenstans men ska alltid envisas med att vara överallt ändå - bara för att finna att jag ändå inte tycker om det. Är det för litet kan jag inte andas, är det för stort blir det för ensamt. Är det mitt emellan blir jag rädd - för att det ska vara rätt. Så det gick inte heller. Jag är inte kritisk till väggar och tak, sällan funderar jag heller på vilken man som går ut genom dörren då jag vänder ryggen. Drar ner rullgardinen. Det regnar ändå alltid när någon lämnar mig, så varför ska jag bry mig om att se ut från fönstret. Ironiskt nog kommer inte solen på beställning bara för att någon flyttar in i mitt liv. Irriterande ologiskt och precis så som jag tycker om det egentligen.

En känsla av samhörighet med ett tomt fönster. Det visar mig staden nedanför där jag sitter utan att blinka. Förlorar skärpa när regnet klamrar sig fast vid glaset, en osynlig klocka tickar, låter mig veta att det fortfarande finns tid. För vad är det ingen som vill berätta. Jag är inte fast. Jag är aldrig fast. Jag kan sitta här en vecka om jag vill, jag kan kliva ner när helst det behagar mig. Eller? Jag kan trycka fingertopparna mot fönsterrutan bara för att inse att jag nog är lika kall som det utanför. Lika ihålig. Med lika många vener som vägar.

Jag är kvar i fönstret och betraktar skenet från bilarna längs vägen. Ett stilla skimmer lägger sig i luften, kyla tränger igenom springorna. Jag andas in. Smärta i bröstet. Smärta i lungorna. Smärta i ögonen. Vill blunda, vill sjunka in i någon slags trans. Funderar över hypnos. Men klarar mig bättre själv. Katastrofalt att tappa kontrollen över sina gena sinnen och tankeförmåga. Kaos utan möjlighet att reda ut det. Svarta tankar mot vita väggar. Golvet skriker, rummet krymper. Jag försvinner. Långsamt. Ett monotont ljud.

När jag återvänder står fönstret öppet och allt är lika tyst som innan.

Jag pluggade på gymnsaiumet här...



En av många kvällar på Cafe Opera....



London.



Solidaritet med Bea.



En bra sommar.



Jag flyttade hem till Nacka.



Och fortsatte att provocera några  av mina läsare med min konstanta min och använde för mycket smink.



Puerto Rico gc var trevligt.



Var helt lost.



Slutade skriva om nattliv för finest, men det hann bli typ 2 år av det.

Jackie är den enda som har nycklar hem till mig, bad henne eller Mira vattna mina blommor medan jag är här på Island. Jävla stolpskott.

Okej, första bilden på mig från Ön. Det första jag ska göra när jag kommer hem är att färga håret, ljusare till våren (som inte verkar infinna sig hemma hos er). Utöver det creddar jag Henrik för den här bilden.

Vad händer? Jag är borta typ 9 dygn och brorsan flyttar till London, killen jag dejtar börjar profilera sig som gay i bloggvärlden, min bästa vän använder ordet "blatte" och "glasbur i samma mening på bloggen, och mina blommor där hemma dör mystiskt. Sverige som det bör vara klarar sig uppenbarligen inte utan mig. Typiskt. Jag tror jag kommer hem nu. Måste styra upp lite.

Vi kör gång med tv på Posh nu, sjukt kul! Här är ett av klippen:

Jag och Jackie drog till Bulgarien...


Efter någon visning på Fashionweek klickad av Katten.



Pussar lite på Johanna på Collage.



Var vidrigt blond...



...och väldigt glad.



Jag och Jackie reste.



Hängde på min balkong



Och på Kajsas land.



Båstad, stockholmsveckan. Här på Hässleholms flygplats tror jag.



Var som vanligt skärgården på somrarna, här på Möja.

Ja, som sagt - allt var inte bättre förr. ;)

Andra delen av rubriker ni givit mig.

Det finns faktiskt kärlek. Det känns lite märkligt för mig att använda ordet faktiskt i den här inledningen. Jag har aldrig kännt att det inte finns kärlek. Jag är en sådan människa som är kär i kärleken på något vis. Det är inte som att jag inte klarar mig själv men jag trivs med att vara med någon. Jag vill gärna känna mig behövd och att få fylla en funktion i någons liv. Förutsatt att personen betyder något för mig. Jag har aldrig varit tjejen som gillar att vara singel, med två förhållanden på sammanlagt 6 år i ryggen har jag inte haft så mycket tid att inte tro att det finns kärlek. Men det är klart, jag har också varit där nere, där nere på botten där man tvivlar. Det var det absolut jobbigaste jag någonsin varit med om, men en bra erfarenhet om inte annat. Likt allt annat som gör så där ont att man inte kan andas.

Bella skrev en sjukt bra sak idag eller igår och det är nästan citerat från mitt huvud;

"När jag blev singel i oktober så kallade mina vänner mig på skämt för Bella 2.0. En ny mig i en singelversion som var mycket galnare. Efter ett halvår som singel kan jag konstatera att jag känner mig som en Bella 2.1. Jag har liksom lärt mig hur den här singelvärden fungerar. Jag har fått uppleva några av de roligaste kvällar i mitt liv med mina tjejkompisar, fått tid att lägga all energi jag kan de på de som betyder mest, blivit utbjuden på många roliga dejter, känt pirret i magen, velat gå redan vid förrätten och ibland vaknat upp hos personen och tagit mina kläder och smitit innan personen vaknat. Jag har byggt upp murar mot de killar jag träffat, inte för att jag inte gillar dom, utan för att se vilka som verkligen ger ett försök till att ta sig över. Jag har spelat och blivit spelad. Lärt mig nya regler. Jag har fått känna på ångesten en tisdagskväll när man hör sina egna tankar alldeles för högt för att det är för tyst i lägenheten, jag har lärt mig konsten att handla mat så att man slipper slänga hälften för att det hinner bli gammalt. Jag har tittat avundsjukt på kärleksfulla par som har gullat med varandra på stan, men känt frihet när jag packat väskan och rest precis vart jag vill för att jag kan. Jag har sluppit att sakna någon, ibland saknat någon att sakna. Någon som saknar mig. Men de bästa är att jag har börjat älska mig själv mer än tidigare och blivit kompis med mig själv. Det är det bästa."

Jag var 17 och skulle fylla 18 dagen efter eller möjligtvis att detta var min födelsedag.

Jag klippte lugg, det var lite sisådär.

Men den hängde kvar ett tag...

Såg allmänt liten och förvirrad ut.

Luggen fick åka och jag blev blondare.

Skolavslutning andra året i gymnasiumet.

Okej, här kommer första texten ur rubriker som ni givit mig.

Pengar betyder mer än vad jag vill erkänna. Jag har aldrig brytt mig om pengar på det viset att jag tycker att det genererar status eller på något sätt skulle vara betydande för en människas värde. Eller för den delen mitt intresse. Men och andra sidan, utan pengar kan du heller inte leva. Visst, vi lever i ett konsumtionssamhälle och skulle kunna dra ner på så mycket. Men fortfarande, vi kommer alldrig komma ifrån det faktum att pengar betyder. Betyder i den bemärkelsen att allt kostar, vare sig om det man köper är något man behöver eller ej.

Jag har levt både med väldigt lite pengar och senare har jag haft turen att få växa upp i en familj som haft det bra ställt. Men jag är tacksam över att ha fått ta del av båda även om det nu är avlägset, det har någonstans i grunden givit mig en uppfattning som gör att jag kan se värdet i pengar. Jag har aldrig tagit studielån och jag har jobbat sedan jag i stort sett var lagligt myndig att göra det. Men jag har även jobbat mycket gratis, media tar mer än vad det ger innan man kommer igång ordentligt. Jag har kanske tagit några dumma ekonomiska "risker", men det är också för att jag har turen att ha en familj som är mitt ekonomiska skyddsnät om det skulle hända något. Jag vet att om något skulle hända mig så har jag alltid någon som skulle backa upp mig, jag skulle inte stå på gatan. Vilket i sin tur tyvärr gör att jag kanske inte är lika försiktig med pengar som jag borde. Jag har alltid varit fruktansvärt bra på att spara pengar, tyvärr har jag tappat det nu.

Desto värre märker jag att ju mer pengar jag har, ju dyrare blir mina vanor. Och jag är faktiskt en materialist. Hur lite jag än vill erkänna det, för det är väl kanske inte något man ska vara. Samtidigt som jag tycker att jag borde få fördela mina egna pengar som jag vill. Men, pengar är bara roligt om man tjänar dem själv. Annars kan det vara. Det är egentligen det enda jag har att säga av värde...(Ordvitsar är inte min grej.)

Och förresten, vi pratar inte om pengar mer, ok!? Jag tycker inte om det.

Jag och Henrik var på roadtrip igår och hälsade på några fina Islandshästar bland annat. Idag var vi omåttligt turistiga här i Reykjavik och höll på att blåsa bort uppe i Hallgrímskirkja och nu gör vi lite journalistisk nytta.

Några har klagat på att det är svårt att läsa min krönika i MF, som sagt glöm inte att välja fullscreen. Här kommer i alla fall textversionen:

För ett tag sedan hörde jag magasingurun Amelia Adamo säga: "I alla tider har män bedömts efter sin plånbok och kvinnor efter sitt utseende, det håller på att vända nu, det tar bara ett tag. "

Är det inte en väldigt stark mening? Den satte i alla fall spår i mig. För jag håller med, och tycker att grunden till det där citatet är väldigt intressant. Jag menar kanske inte bokstavligen att det handlar om hur mycket pengar man har som kvinna, vilket Amelia kanske faktiskt gör. Men metaforen som är underliggande, för hur vårat samhälle utvecklas fascinerar mig. Det beror säkerligen helt på vilket umgänge man umgås i. Men det känns på något vis att det nu för tiden är uppskattat när en ung kvinna gör karriär. Att det uppmuntras. Och det viktigaste av allt, inte bara från kvinnornas perspektiv, utan även från män. Booom. Att det är okej att vara creddig som kvinna. Att det till och med kan anses vara attraktivt. Statusen karriären genererar är åtråvärd. Och ångestframkallande.

 

För hur bra det än är att vi tjejer får ta plats i karriärbubblan så skapar det press. Låt mig konstatera att Blondinbella förmodligen är den bästa förebilden i bloggvärlden. Driven, engagerad, till synes påläst och ambitiös. Frågan är bara om det inte kan slå fel, att det istället för att inspirera oss unga kvinnor – kväver oss. Är det så att den nya trenden att vara en powerwoman knuffar in oss i ett hörn av höga förväntningar, livskrav och perfekt manikyrerade naglar. Att den nya karriärkvinnan med Blondinbella, Gynning och Rebecca Simonsson i spetsen skjuter oss över kanten av åtaganden, egenföretagande och självständighet.

Det är min generella uppfattning och inget faktabaserat överhuvdtaget men: När män klättrar i status så gör de de oftast uppåt, när män är creddiga så ställs de lite ovanför andra män. Medan kvinnor gärna får göra sin karriär lite i tysthet innan de faktiskt har lyckats bevisa vad de kan. Det ska alltid först och främst ifrågasättas när en kvinna gör karriär. Speciellt om kvinnan råkar använda läppglans eller något annat ytligt egentligen för yrkesvalet orelevant. Men sedan, när hon fått slå sig fram till det som andra skulle kalla framgångsrik, då är det plötsligt åtråvärt, sexigt och kallas förebild. Då är det okej i allmänhetens ögon att ta plats.

 

Jag tycker inte att någon är bättre än någon annan och känner avsmak inför människor som tycker sig vara bättre än andra. Eller för den delen, tar mycket plats eller placerar sig över andra. Något som ibland blandas ihop med att vara framgångsrik. Karriär handlar inte om att placera sig själv över andra bara för att ens yrkesposition ser ut på det sättet. Men. Jag är fortfarande av åsikten att det är okej att göra karriär som kvinna, att vara creddig, om det så är på MacDonalds, Gina tricot, i mediabranchen eller på Ica. Det spelar ingen roll, för det handlar inte om pengarna. Men jag är ändå av tron att man i vilket fall inte ska ta för mycket plats. Det är inte exponeringen av dig själv som är creddigt, det är vad du kan och vill.

Månadens krönika kan ni läsa här, glöm inte att trycka på full screen så att ni kan läsa ordentligt. Min krönika finns på sista pricken längst ner där man bläddrar. Dessutom fyller Modeflickan nu ett år så de har sammanställt alla covergirls, för det var ju så jag hamnade i det här. Jag var nummer 4 och covergirl för Majnumret efter Tyra Sjöstedt.

Tog ut 24.000 kronor ur en bankomat igår, kändes ju ganska fett, fram till det att jag insåg att en latte-to-go kostar 299 kronor och en drink 1.300. Sinnes.

Ja, har lite problem med valutan här borta. 1000 isländska kronor är nämligen typ 15 svenska. Lite svårt att ställa om och jag får fetångest varje gång jag ska handla något och behöver betala med kopiöst många nollor efter varje siffra. Det känns som om jag tömmer hela mitt konto för en kaffe. Tur att så inte är fallet, men det är damn svårt att räkna om och att inte få ont i magen när bartendern vill ha 2.500 för något som jag hade kunnat blanda ihop bättre själv. Så att säga.

Syrran brukar skämta om sin walk-in - size en hel lägenhet som hon ska skaffa sig. Och jag brukar alltid säga att jag vill ha ett ltet bibliotek hemma. Nu är det någon annan Emma som vill precis samma sak, förvirrande och trist att bli snuvad på sin framtidsplan av någon med samma namn. Måste byta namn. Ivelly får det bli.

Ja jag fick givetvis skit för att jag ville packa upp mina kläder. Med begränsade förvaringsutrymmen får man ta vad man har. Typ. Min stereotypbild är givetvis påkryddad och numera omöjlig att sudda bort trots påstridiga försök. Allt för att jag bar den lilla svarta ute på fältet. (Vem har sagt att man inte kan vara snygg när man frågar Ekeröborna vilket parti de har mest förtroende för). Och för att jag är från huvudstaden vilket alltid tycks vara lika roligt att påpeka. Ms Norrland signerad mest, svårt att bli socialt accepterad om man inte äger en fjällräven kånken. Förlåt Norrland för att jag inte äger något som kallas vandringskängor. Ändå är det min rumskamrat Anna som släpat med sig en hårfön till ön utan träd och inte jag. Sådant är tydligen bara okej om man kommer från en småstad i vår krets. Haha.

Reykjavik är fett, vi åt middag nere vid hamnen och såg första halvlek av Milanmatchen över en öl nere på den lokala pubben (jag vet, va fan, identitetskris). Luften här är, klyschigt nog, väldigt ren, eller så är min uppfattning i alla fall. Precis som skärgården. Jag trivs. Nej, nu ska jag fortsätta producera underverk.

Okej fint, nu har jag stängt av min prenumeration på DN till det att jag kommer tillbaka, bett Jackeline att vattna mina blommor och tömt kylskåpet. Nu syns vi inte på ett tag Sverige!

Jag jobbade halvdag på kontoret idag, fick det här mailet från min chef tidigare ikväll. Kortet får jag väl läsa när jag kommer tillbaka...sött.

Ärligt talat, jag har tur i spel. Vinner i regel alltid när jag spelar något som handlar om att satsa på siffror. Är det inte märkligt? Jag som har sifferproblem så det bara visslar om det. För ett tag sedan när jag var uttråkad spelade jag med toma krediter (låtsaspengar) på tre Bingobrickor, enbart för att det är tillfredställande när nummer efter nummer jag radat upp dyker upp och prickas av på mina brickor. Lite som principen med korsord, det finns ett lugn i att klara av ett ord, men i det här fallet siffror. Jag vann ca 3000 kronor på tio minuter. Var ganska missnöjd över det faktum att jag inte hade satsat riktiga pengar istället då.

Det är kanske det jag ska satsa på, jag menar, vad ska jag annars göra av all tur. Om jag inte ska spela bingo....

Okej, dags att rycka upp mig ur min nervositet. Vad hade jag gjort utan Henrik, stackars Henke som måste stå ut med mig. Men shit vad jag uppskattar att jag får hänga på hans axel när saker går snett eller när jag vill berätta något helt jävla ointressant eller för den delen, faktiskt något viktigt. Det gör att saker och ting faktiskt går mycket lättare nu för tiden. Bättre vän får man leta efter. Nu känns resan faktiskt inte så där jobbig och nervöspräglad eller för den delen kantad av prestationsångest. Och så kommer han med en liten sötsak till flickvän som heter Paulina som man bara vill äta upp för att hon är så fin.

Nu har jag precis lagt upp supersöta Dollyblonds skönhetsfavoriter på Trendwatch som ni hittar på Glamspot.
Klicka här för att läsa.

Vaknade av världens roligaste telefonsamtal, vilket lite behövdes just nu. Ska springa hem två meter, maila in min krönika (som ni läst ett utdrag ur här redan) nu och sedan packa inför Island. Var förresten och gjorde mina naglar häromdagen, valde Louboutin rött. I like it. Nästa gång blir det beige.

Underbara Erica skickade mig några olika headers (hon såg väl att jag höll på att möblera om här på bloggen och att det inte gick så bra. Och jag valde den här som jag har nu! Supersweet, tack Erica! Hennes blogg kan ni läsa här.

Är sugen på en lite ny design, får ta tag i det när jag är hemma i Sverige igen sedan.

Eftersom jag kommer vara bortrest en ganska lång tid nu framöver from nästa vecka och jag är lite osäker på hur jag kommer att kunna uppdatera så tänker jag så här: Ni ger mig lite uppslag, exempelvis ger du mig en färdig rubrik så skriver jag en text till den, det kan vara en verklighetsbaserad text, en åsikt eller en fiktiv/påhittad sådan. Eller så ger du förslag på något annat jag ska skriva om, visa upp eller berätta mer om. Så förinställer jag mina inlägg så att det kommer upp ett nytt inlägg varje dag utifrån era förslag. Okej?

Lägg era förslag i det här kommentarsfältet och gärna så fort som möjligt så att jag hinner göra det innan jag åker. Jag kommer att svara på era tidigare kommentarer innan jag åker också!

Okej så här är det och det är bara så det är. Eftersom jag alltid lever efter tron om att jag aldrig ska klara av saker jag vill klara av mår jag alltid fruktansvärt dåligt inför saker som är viktiga för mig. Jag bygger upp en prestationsångest utan dess like och det sätter sig alltid väldigt hårt på mitt psyke. För att inte tala om den fysiska inverkan det gör då jag mår illa har svårt att sova och koncentrera mig när jag ställs inför nya utmaningar.

Även om jag vet att det är bra att lägga en ribba sätter jag oftast en ribba som är dubbelt så hög som jag borde, för jag vägrar annat. När jag ser tillbaka finns det inget, inte ens en enaste litet projekt jag tagit mig an och mått dåligt över som jag inte tagit mig igenom. Tvärtom har överhängande andelar av mina prestationsobjekt gått mycket bättre än vad det i mina ögon borde. Ändå så står jag där med ont i magen och utan matlust varje gång det dyker upp något nytt där jag måste prestera något. Och nu snackar vi inte bara jobb eller att skriva. Det kan till och med vara en social kontakt jag drar mig för för jag är så fruktansvärt mån om hur jag framställer mig själv och vem jag är att jag skulle gå av på mitten om någon missuppfattade mig. Mitt ex sa en gång, du är så mån om din image att den en dag kommer knäcka dig, och vet du varför, för att du är rädd att någon ska tycka illa om dig. Det värsta som skulle kunna hända dig är att någon tycker att du är dryg, korkad eller att du inte står för det du står för i livet. Och han hade inte kunnat ha mer rätt. För det är min identitet. Tar någon ifrån mig det har jag ingen plats, jag finns inte. Eller det är i alla fall så det skulle kännas. För det är min enda funktion här i livet, att vara jag, och om någon skulle tycka något annat är jag så gott som bortblåst.

Vad jag börjat förstå är att min image inte är en image, utan bara den jag är och därför inget jag behöver upprätthålla, jag är ju jag och jag existerar och eftersom jag inte har något alterego så finns den där automatiskt. Det är ingen vits att fila på den. Och jag måste sluta vara så rädd för att göra någon annan besviken. För det gör mig alltid bara så besviken på mig själv istället. För jag vet ju innerst inne att jag klarar av precis det jag vill klara av.

Förinställt: Glöm inte att läsa Posh! Det här är skitkul titta, 1,2,3 och 5 är artiklar jag skrivit. på .se sajten och på .com lyckades jag pricka in alla fem där jag skrev dem först. Jääj, roligt.

Ps. Det bästa med att skriva för .com är att man får använda uttryck som fierce, smashing, pull it off, bad boy och sådana där feta uttryck som man bara vill äta upp. Haha.

Okej, det känns som att jag lite bor i en väska nu för tiden och jag ser lite ut därefter så det får ni ta. Ikväll ska jag gå direkt från jobbet till Panos-visningen, Liezl kommer att vara på Bindefeldts stora fashion week fest så Posh kommer med andra ord vara överallt där det händer något ikväll. Glöm inte att spana in uppdateringarna imorgon. Sedan ska nyhetsbrevet för Glamspot ut och imorgon är jag ledig för exjobb och lite annat som ska göras. Jag har resfeber inför mitt utrikesarbete och prestationsångest inför de där reportagen jag ska komma hem med...

Ps. Jag blir som en 3-åring på julafton när jag ser att andra medier skriver om artiklar vi har som jag skrivit. Egentligen vill jag bara hoppa upp och ner i min fotölj (ja det är någon sorts fotöljkontorsstol jag sitter i, bra grejer). Men det gör jag givetvis inte. Jag låtsas som om det hänt varje dag i mitt liv och ser det absolut inte alls som ett framsteg i vad jag nu försöker bli. Yäh right.

Jag har sagt det förut, säger det igen, tjejen har Sveriges bästa klädstil. Clean and simple. Just the way i like it. Kom hem från London snart honey.

Förinställt inlägg: Nu har vi öppnat upp en sida under Glamspot som heter Trendwach och du hittar den här! Här kommer jag att lägga upp nyheter, tips, intervjuer och dylikt inom segmentet skönhet.

Det finns vissa svårigheter med att byta journalistisk genre var och varannan dag. När jag skriver sådana här artiklar som den overst (de är alla tre mina) så ska den skrivas med ett viss språk. Det viktigaste ska vara först, det ska inte vara för formellt men det ska vara ett adekvat språk för det mediet det publiceras i. Det ska dras ut dokument, pratas med politiker, ringa runt, få kommentarer osv osv.

Medan när jag skriver en krönika som den  under, så ska det vara otroligt personligt, utlämnande och helst om något ämne som är aktuellt. Här behöver jag i regel inte gör någon mer research än att känna efter vad jag egentligen känner...

När jag skriver produktrecensioner - som ni snart kommer att få se, blir det ett mycket enklare språk, och ett mer förklarande sätt, inget tjafs, bara rakt av. Inget säljande, inga utdragna meningar, bara plain rakt på.

När jag skriver Posh använder jag mig av ett mer lockande språk, och för att skapa intresse. Det är helt klart roligast att skriva poshartiklar. Samtidigt som jag känner svårigheten mellan att pendla mellan de här olika sätten att skriva. Och jag kommer ofta på mig själv med att det tar ett tag innnan jag verkligen kommer in i ett skrivsätt. Det är lite tufft ibland, men det går, men det är helt klart min svaga sida gällande skrivandet - att jag inte kan flexa hur som helst. Men jag antar också att det är en del av att lära sig...

Har halva vardagsrummet fyllt med folk idag. Daniel, Rickard, Kajsa och Mira har våldgästat mig för att se Solsidan. Kollektiv men trevligt. Har haft wooksöndag vilket givetvis gjorde att jag utnämnde mig själv som potentiell hemmafru i världsklass. Eftermiddagen har varit allmänt otrevlig med tvätt, jobb och plugg dock. Men på Glamspot händer det grejer i alla fall. Det kommer förövrigt ligga en hel del nya parfymer på Glamspot.se under morgondagen så glöm inte att spana in det. Jag har lagt in nästan alla på parfymtoppen nu och till bra priser, såg att det var en för bara 199 (!). Men tack för det.

Gick upp redan vid 08 imorse, snubblade nästan över mitt sovsällskap, lägesrapport med Henrik, badade, syrran kom förbi, skypade - kändes fint att göra ingenting. Nu är min bästa här, vi rekar lite inför Island och jag letar obefintliga case och spyr över det faktum att mina räkningar ligger i en hög i ett hörn på mitt skrivbord och skriker, gör det här NU! Sedan - viskar jag tillbaka som något annat psykfall och lägger Lag&Rätt över för att dölja den påträngande högen. Låtsas därefter som att jag gör någon nytta när Anna sneglar mot min mac, medan jag egentligen bloggar...

Idag ska jag färga håret, få lite jobb klart och sedan göra precis ingenting. Har inte varit hemma sedan i torsdags, ska hem och dricka te och tvätta. Tack och hej.

Nu har jag lagt in något riktigt smart på Glamspot.se. De här söta och praktiska parfymflaskorna är tillverkade för att ha i väskan. Jag vet faktiskt inte just hur den här parfymen doftar men fler märken borde satsa på det här formatet. Jag använder två parfymer, en för dagen och en för kvällen, ingen av dem har en sådan här version, trots att de är stora etablerade märken. Tråkigt värre. Det finns några fler sådana här format för andra parfymer på Glamspot nu dock. Jag ska försöka få in fler.

Det går framåt med Glamspot och det senaste nyhetsbrevet gick bättre än det första och hade betydligt högre öppningsfrekvens på kortare tid dessutom. Kul!

Glöm nu inte att du som bloggar kan bli Ambassadörer för Glamspot.se, hur ni blir det kan du se här.

Fördel 1. Du kan vinna priser, just nu lottar vi ut ett presentkort värt 500 kr på H&M
Fördel 2. Du kommer att få mer besökare till din blogg eftersom vi lyfter upp våra ambassadörer på Glamspot.se

Vad jag upptäckt nu när jag skriver på engelska på jobbet och översätter en del - det finns för få svenska ord. Det finns hur många engelska ord som helst som egentligen inte har någon svensk motsvarighet. It sucks!

Förinställt: Citty tipsade om den här videon. Jag dog, allvarligt, det är så jävla roligt att jag har träningsvärk i magen...De senaste dagarna har jag levt i koma, därav mina ständigt förinställda inlägg. Helgen blir förhoppningsvis lite lugnare. Lite jobb, lite mys. Mycket sova.

Bild finest.se

Förinställt: Note to self, stå aldrig bredvid en top-model deltagare på bild igen. Haha. Fina Margarita och jag igår i alla fall..

Förinställt inlägg: En av mina absoluta favoritbilder från mitt liv är den här på mig och min bror i bakgrunden. Inte för att jag på något vis gör bilden, utan för att jag känner känslan jag hade den där kvällen. Jag hade mina finaste så nära hela kvällen, bortsett från de som var bortresta. Och det beydde väldigt mycket för mig. Jackie och jag hade spenderat flera dygn ihop och vi satt praktiskt taget ihop, det var som om vi båda fyllde år. Jag kan fortfarande komma ihåg hur hon tittar allvarligt på mig och säger "Emma, du rör inte tårtan, du fyller 20, då ska det vara perfekt, lämna det här till mig nu." Och det blev en perfekt kväll i Stockholms lilla innerskärgård...

Förinställt inlägg: Här kommer ett klipp till från Jackie under Finest Awards där Amir har lite roligt att säga om mig och Jackie.

Förinställt inlägg: Okej jag erkänner, kanske inte min bästa vinkel, men det här är vad jag och Jackie http://jperez.se kommer göra framöver i alla fall. Gillar att vi ska miniintervjua någon annan men mest svarar på varandras frågor, "det är vi" Haha!

Måste spexa lite med photobooth. Har just varit på Finest awards, gick lite tidigare eftersom jag knappt sovit de senaste dygnen och ska upp och jobba imorgon. Bar i alla fall en cremefärgad långklänning jag lånat av min syster, greigefärgat nagellack, marinblå satinklackar från samma garderob och mina droppformade strassörhängen. Håret fixade jag på väg in till Café Opera så det vet jag inte riktigt vad det var...

Här kommer filmen från när vi var på Victoria´s Secret, själva eventet var sjukt bra, modellerna var inte direkt något special och där hade det kunnat göras lite mer effort, men hey, tjejer i underkläder kan väl aldrig bli fel! Men Jackie, vad fan gör du? Och är hatten tillbaka nu haha cutie...

 

"John är bibliotekarie på Kungliga biblioteket och han hittar en möjlighet att lösa sin svåra ekonomiska situation. Han börjar stjäla värdefulla böcker ur bibliotekets samlingar som han sen säljer vidare. Ett beslut som så småningom får fruktansvärda följder. Gustaf Skarsgård spelar huvudrollen som är inspirerad av en verklig händelse.

John är en ambitiös och begåvad forskare på litteraturvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Till skillnad från sina kollegor har han vuxit upp under knappa förhållanden. John har en ständigt gnagande känsla av att vara orättvist behandlad på grund av sin bakgrund och när han ansöker om en tjänst på Kungliga Biblioteket byter han efternamn. Detta blir första steget i en förvandling från den lite bortkomne forskaren till en världsvan social klättrare och boktjuv.

John får jobbet på KB men inser snart att hans ekonomi snarare krymper med den lön han fått. John är duktig och ambitiös och han avancerar snabbt. Detta gör att han får tillgång till de gigantiska magasinen med miljontals verk. John inser att han kan stjäla böcker ur samlingarna utan större risk för upptäckt. Från början är det tänkt som tillfälliga lån och han tänker sig att köpa tillbaka böckerna. John skaffar sig allt dyrare vanor och blir beroende av pengarna bokförsäljningen ger. Samtidigt börjar hans gamla tillvaro falla ihop. Hans fru upplever att han blivit allt mer främmande och stölderna har börjat uppmärksammas. En intern utredningsgrupp bestående av tre kvinnliga bibliotekarier försöker bringa klarhet i vart de försvunna böckerna tagit vägen. Genom ett diskret och metodiskt detektivarbete börjar de ana vad som har hänt." - Svt

Förrförra lördagen var på Pure för Victoria Secret showen och fick bland annat en Tickler som jag ska ge till Carro. När jag tittade lite tveksamt på den där den låg i sin förpackning och funderade på om jag kunde ha ett sådant här inlägg i bloggen, jag menar, det här är verkligen inte mitt område, spände hon ögonen i mig och replikerade: SJÄLVKLART! Så; Jag har fått flera så jag tänkte att jag kanske skulle ta och lotta ut någon här i bloggen någon dag!

"Tickler är ett svenskt märke som förknippas med prisvärda vibratorer med lekfull design och hög kvalitet. Riktigt snygga produkter som känns ovanligt rumsrena för sitt segment. Inget att skämmas över med andra ord. Tickler finns i tre olika storlekar och ett flertal olika färger och utföranden. Alla borde kunna hitta en egen favorit."

Det blev en lång dag på kontoret idag så jag hann inte med det jag egentligen skulle hinna med nu under kvällen. Sitter och skriver min synopsis till mina reportage inför mitt utrikesarbete. Imorgon är det Finestawards, jag hoppas att jag hinner gå. Och gör jag det blir det med en marginal på 35 minuter och jag har inte ens bestämt vad jag ska ha på mig så vi får väl se vad som går att slänga ihop på den halvtimmen i så fall...

Förinställt: Varför gör man så här...