Nu är jag klar för idag. Idag ligger det massa roligt uppe så sajten men ni kan bland annat läsa min lilla mailintervju till dagens bloggare med Dani genom att klicka på bilden under. Jag vet, hon är så snygg så att man dör.

Haha titta vem Nyheter24 har värvat, haha its so funny! Det finns ju inget mer tråkigt än schlager men nu kanske det blir lite ändring på det. Videoblogg från B.K, i die. Bra där!

Söndag är måste-göra-dag för mig, och det suger lite eftersom det är den dagen jag helst av allt bara vill göra ingenting, för att sedan göra något onödigt följt av att titta på en film och somna tidigt. Idag har jag dock vänt lite på det och haft en välidgt trevlig dag. Jag var på pressbrunchen av den nya Disneyfilmen Trassel och såg den senare på Rigoletto, så sjukt söt film. Skön kontrast mot The last kiss som jag såg igårkväll (vem får inte ont i magen efter den). Efter det hamnade jag i alla fall hos Catten och åt sen lunch.

Nu är jag hemma, vilket det känns som om jag knappt varit de 4 senaste dygnen typ. Åt flädersorbé till middag, bra gjort. Ska fixa lite med Glamspot, skriva recensioner och sedan ta ett långt bad och så Solsidan på det. Hoppas ni haft en fin helg!

Jag ser ut som ett litet troll idag, funderar på att göra någonting åt det. Vi får se. Ikväll blir en sjukt lugn kväll i alla fall, eftersom jag jobbar imorgon. Jag ska ta med en vän på det här eventet ovanför. Det är ett vernissage med vad som tycks innehålla mycket färger, och det gillar jag. Förhoppningsvis får man fota på plats så att jag kan visa er!

När du skriver dina texter, skriver du bara på så som du känner direkt eller tar det lång tid för dig? De texter jag skriver här i bloggen brukar ta 3-4 minuter nu för tiden att skriva så de är bara direkt som jag tänker. Om det inte gäller mer tyckestexter då det krävs faktabasis, då tar det lite längre tid givetvis. Skriver jag artiklar tar den mesta tiden att finna/redigera bilder och sådana saker.

Träffar du någon just nu? I så fall vad heter han och gör han och hur träffades ni? Jag dejtar. Vi säger så så länge, det är ett bra ord. :)

 

Vilka är dina top 5 filmfavoriter som du kan se om och om igen? Donnie Darko, Vicky Christina Barcelona, Titanic (såklart), Closer, Amelie.

Vad är det du jobbar med? Jag får göra, vad jag finner, en hel massor av kul men vad som är nytt och kanske som en fast punkt är att jag är redaktör på posh24.se. Utöver det har vi ju startat upp Glamspot nu så det är en del med det också.

Kan du beskriva en helt vanlig dag för dig? Mina dagar ser ofta väldigt olika ut. Nu blir det dock mer struktur i och med Posh för då är jag ju på kontoret några dagar i veckan. Men jag går upp på morgonen, läser DN, åker till Karlaplan jobbar ca 9-17, äter middag ute eller hemma med någon vän. Jobbar lite med mina projekt. Träffar någon vän, fikar eller tar ett glas vin, pratar, all that kind of shit. Kanske går på något kvällsevent eller någon pressgrej. Går och lägger mig. Mer spännande än så är det inte haha.

Hur lång tid tar det för dig att fixa dig? På morgonen, kanske 10 min inklusive dusch och eventuellt smink. Jag går upp max 20 min innan jag ska gå. Är ingen morgonmänniska. Om jag ska ut gör jag det ofta till en grej med mina vänner att göra sig i ordning så då kan det gärna få ta en timme.

En fråga jag förstår om du inte vill svara på med tanke på att din blogg inte är lika utlämnande längre, men vad tänker du att dina ätstörningar grundade sig i? Jag tror att vem det än gäller, så grundar sig märkliga förhållanden till mat i osäkerhet. Att man helt enkelt inte känner sig nöjd. Givetvis var det så för mig, men jag vet också att under den perioden (för flera år sedan) då jag hade svårt att äta var det ett sätt för mig att ha kontroll. När saker och ting stormade så var det den enda jag kunde kontrollera och verkligen se att jag kunde få det som jag ville med. Idag trivs jag med mig själv och har roliga små fixideér för mig som mättar mitt kontrollbehov istället.

Har du någon favoritkänsla? Trygghet. Det är det absolut bästa jag vet. Just för jag verkligen blir mig själv när jag känner mig trygg. Och för att det går att finna både hos familj, vänner och i en famn man tycker om.

Vad gillar du för typ av killar? Smarta! Det är hett. Jag gillar att diskutera, så det är ju en fördel om han gör detamma. Sedan får han gärna vara lite extra bra på någonting också, dvs ha något som är hans grej på något vis. Som jag har med skrivandet.

Hallå gick just igenom mina kommentarer ni skrev igår, hur fina är inte ni! Tack alla! Jag har varit ute och promenerat i solen och sedan lagt upp de nya ambassadörerna för Glamspot på sidan och svarat på mail. Nu ska jag ta ett långt bad och sedan skriva ihop lite miniintervjuer.

Har du glömt att anmäla dig till vårat nyhetsbrev? Här är veckans! Vill du anmäla dig till nyhetsbrevet så klicka på bilden för att komma direkt till hemsidan.

När vi ändå är inne på det. Eftersom jag fått extremt många kommentarer på senaste tiden med innehåll som med all uppenbar kraft försökt trampa på mig och trycka ner mig. Kan inte ni anonyma mysmänniskor bara skriva allt ni känner och tycker nu så vi har det gjort? I det här inlägget menar jag. Det börjar bli lite tröttsamt och jag är ledsen att säga det men jag tar inte ens åt mig längre. Det slutade jag med för ett år sedan så ni är lite sent ute med era påhopp tyvärr. Jag publicerar er inte ens längre.

Ps. Det är inget fel med att vara tjock, varför skulle jag ta illa upp av det? Jag tycker heller inte att det är fel att vara smal. Vidare tycker jag dessutom inte att jag är särskilt ful, ingen människa är ful. Så kom på något annat! Något bättre, smäll på bara. Så ni får ur er eran bitterhet. Okej? Bra.

Eftersom jag har så mycket annat för mig nu så tänkte jag att ni istället kan fråga mig det ni vill veta! Jag väljer ut några frågor som jag svarar på i ett inlägg eftersom jag inte hunnit gå igenom mina kommentarer. Så fråga på!

Titta här vad jag just såg. Min kreativapublish jag gjorde igår ligger som mest klickade på den amerikanska siten. Jääj. Eftersom jag själv alltid tycker att jag är sämst är det ibland kul att se att andra gillar det i alla fall även om det bara var en liten sak. Nu är jag klar för idag, ska precis gå från kontoret. Imorgon är jag ledig men har en hel del intervjuer att göra och småsaker att skriva klart.

Ikväll händer det något jävligt spännande förövrigt. Det tog oss 6 månader men nu är vi här, dagen då det börjar betala tillbaka. Ni kommer förmodligen inte märka av det, men det kommer jag och det känns så jävla bra för vi har verkligen jobbat med det.

Det syns inte all så bra just på den här bilden (ni får titta på twitter http://twitter.com/emmaidami för där ligger det en bättre bild, det är bara att klicka på länken efter silver). Men, jag har precis filat ner mina naglar väldigt korta och målat dem helvita med lite stänk av silverglitter på. Jag är ganska konsekvent i mina färgval när det kommer till naglar men idag kände jag för något nytt. I ljuset ser man bara glittret och det blev faktiskt väldigt snyggt, speciellt om jag som nu har en marinblå-vit-randig tröja. Jaja, nog om struntsaker. Jag har jobbat hela kvällen och ska gå och lägga mig nu.

Godnatt!

Jag var på Åhléns idag efter jobbet, köpte nagellack. Inget viktigt, tre små söta färger. Beige, silverglitter och vitt. Hade plånboken i väskan. Skulle ta upp den. Det var jobbigt för jag hade ju datorn i det svarta fodralet under armen. Osmidigt. Men snyggt. Ogilla datorväskor egentligen. La ifrån mig fodralet på en hylla bakom kassorna. Tog upp min plånbok, tog med mig väskan. Gick till kassan, betalade. Åkte hem. Åt middag hemma hos familjen. Hängde med syrran. Skulle titta på klockor. Bestämde mig för att gå ner och hämta min Mac. Borta. Ingenstans. Kaos. Panik. Kvar på Åhléns. 3 timmar sedan. Ringde med panik i bröstet, blev kopplad och så kopplad igen. Mitt liv, hela mitt liv. Alla mina arbeten, alla mina artiklar, alla mina opublicerade texter, alla mina lösenord, min bok utan backup. Fanns den kvar? När ska de svara. Bara signaler. Ring, ring, ring, ring. Signaler från helvetet. "Skönhetsavdelningen Åhléns Anna" ... djupt andetag. Väntan....

Jag skriver detta från min Mac nu. Jag borde köpa en lott idag. Eller tio. Tur. Oerhört tacksam. Tur igen. Nu ska jag jobba vidare med mina sidoprojket sedan sova minst 10 timmar.

Måndagar brukar ofta vara en aning sega för mig, de brukar innebära en hel del pendling, lite för kall luft och allmän brist på energi. Idag har jag dock haft precis motsatsen, jag hade min första dag på Posh idag och jag trivs verkligen. Det tar visserligen ett tag att lära sig systemet och få in rutin på allt men det kommer. Lunchade med Citty-cat, kontoren ligger på gångavstånd mellan varandra, vilket givetvis är trevligt eftersom vi inte hinner ses så ofta. Nu lär det bli en hel del mer även om det bara är en snabbis över någon lunch.

Väl hemma fick jag middagssällkap och sedan slängde jag mig på Macen för att göra klart det första nyhetsbrevet för Glamspot. Nu är jag äntligen klar och ska gå och lägga mig utan omväg. Dödstrött.



Godnatt!

Förinställt inlägg:


Åh mina finaste. Det var en bra kväll, Pure var smockfullt, det bjöds på sushi, drinkar underkläder och ticklers! Bilder från Victoria secret-visningen kommer!

Har klättrat på väggarna i veckan då jag varit för sjuk för att ens gå upp ur sängen. Nu känner jag mig mycket bättre och nästintill frisk och det var skönt att vara ute en sväng igår. Började med att se den svenska Victoria secret fashio show (bilder kommer) och sedan en sväng förbi, Rose, Cafet där jag träffade Robin som ni ser uppe till vänster och som jag inte träffat på typ ett halvår, och så Lobby avslutningsvis givetvis...

Jag bar en svart body med öppen rygg som jag snott av syrran, midnattsblå skugga, alldeles för lite kläder och en fin balletknut med flätor runtom.

Förinställt: Såg just på Apples sida att samma funktion som app store har för iphones finns nu tillgängliga för oss som har Mac! Det går nu alltså att ladda ner appar direkt till datorn. Bra där Apple.

Jag borde vara sjuk mer ofta, speciellt om Min är så här fin och ger mig rosor när jag känner mig som sämst. Jag har en fäbless för vita, och för Min. Bra kombo hemma hos mig idag.

Citerar Amelia Adamo sedan fem minuter tillbaka.

"I alla tider har män bedömts efter sin plånbok och kvinnor efter sitt utseende, det håller på att vända nu, det tar bara ett tag. "

Är det bara jag som finner det här högst intressant. Jag menar kanske inte bokstavligen att det handlar om hur mycket pengar man har som kvinna, vilket Amelia kanske faktiskt gör. Men metaforen som är underliggande, för hur vårat samhälle utvecklas fascinerar mig. Det beror säkerligen helt på vilket umgänge man umgås i. Men det känns på något vis att det nu för tiden är uppskattat när en ung kvinna gör karriär. Att det uppmuntras. Och det viktigaste av allt, inte bara från kvinnornas perspektiv, utan även från män. Booom. Att det är okej att vara creddig som kvinna. Att det till och med kan anses vara attraktivt. Det tycker inte jag handlar om pengarna i sig, utan statusen karriären genererar.

Det är min generella uppfattning och inget faktabaserat överhuvdtaget men: När män klättrar i status så gör de de oftast uppåt, när män är creddiga så ställs de lite ovanför andra män. Medan kvinnor gärna får göra sin karriär lite i tysthet, vara creddiga och i allmänhetens ögon framgångsrika, men uppfattas då tyvärr som kanske lite för starka eller hotande och hamnar på så vis lite för långt bort från det "normala." Och då ska det av vissa tas avstånd och tisslas och tasslas om hurvida hon förtjänar det eller ej. Det ska alltid ifrågasättas. Speciellt om kvinnan råkar bruka läppglans eller något annat ytligt egentligen för yrketsvalet orelevant. Och ta det inte fel, det handlar inte om vad jag tycker, bara som jag uppfattar verkligheten runtomkring mig.

En parantes förövrigt; Tro mig, jag är till många delar en anhängare och förespråkare av Jantelagen. Jag tycker inte att någon är bättre än någon annan och känner avsmak inför människor som tycker sig vara bättre än andra. Eller för den delen, tar för mycket plats eller placerar sig över andra. Vilket kanske kan kännas en aning bipolärt och allmänt tvetydigt, ja jag erkänner att det kan uppfattas som dubbelmoral helt klart. Point made. Men. Jag är fortfarande av åsikten att det är okej att göra karriär som kvinna, att vara creddig, om det så är på MacDonalds, Gina tricot, i mediabranchen eller Ica, fuck it - its all the same in the end, för det handlar inte om pengarna. Men man ska ändå inte ta för mycket plats. Det är inte exponeringen av dig själv som är creddigt, det är vad du kan.

 

Hur snygg är inte den här Macklemore videon. Fantastiska vyer. Jag lyssnar som mest på vad andra kanske skulle referera till tyngre hip-hop. Vilket denna alls inte faller under, men tycker att den här är riktigt bra och lyssnar på den konstant. Även Fallin med Macklemore är grym.

 

House i all ära, mainstream-pop likaså. Nostalgimusik i got it all. Men Hip-hop, vad ska jag säga, jag har ju vuxit upp i förorten. Who's gonna blame me. Det är jag och Eminem som Jackie brukar säga...

Jag vill säga, fuck fashion why dont do style. Men det är ju inte riktigt sant. Så jag lämnar er att hänföras åt Mad men, vad det nu är. Istället...minus ciggen (Sorry!)

Förinställt:

Ikväll förhandsvisar Improveme.se filmen Love and other drugs som jag gärna hade velat se. Nu är jag dessvärre sjuk som en, ja som vad som nu är väldigt sjukt...

Jag tror hursom att det är en sevärd film, förutsatt att man tillhör samma kön som jag... och förmodligen samma målgrupp. Men jag hade velat se den i alla fall. Det jag i alla fall tänkte komma till i mitt svammel är att jag inte laddar ner filmer eller musik för den delen, men filmer hyr jag från Headweb! Ett mycket bra alternativ, som att hyra film fast på nätet! Värt.

Jag drar försiktigt undan de långa vita gardinerna. Låter de vila i golvet med sin tyngd. Solen skiner in genom mina fönster i vardagsrummet. In genom balkongdörren som står på glänt smyger sig något bekant in. Solen är på besök.

Ljuset landar mjukt på golvet och sträcker sig vidare upp mot de beiga väggarna, lämnar skuggor bakom soffbordet. Avslöjar varje liten ådring av trägolvet med sin belysning. Det ger mig någon slags placeboenergi. Jag är tacksam i mitt plötsliga rus av exploderande huvudvärk som gjort mig sällskap de tre senaste dagarna. Ljusstakarna av glas sträcker sig upp mot taket och låter ljuset sirlas genom dess genomskinliga kroppar. Likt istappar utan förmåga att smälta lapar de girigt i sig det ljusa och kastar prismor som tack. De i sin tur, studsar lätt på det mörka låga soffbordet i massivt trä. Miniprismor som leker i mitt vardagsrum, innan de sakta lugnar ner sig och ger plats för de nya. Med samma procedur. Mina rosor har som om det vore självklart, vänt sina kronblad mot ljuskällan sedan imorse.

Vi är alla fast här inne, rosenblad, naturmaterial och så, jag. Vi trånar stilla efter det som finns utanför. Det som bryts av utav stora fönsterrutor. Värmen i en sol som bara tycks behaga att dyka upp precis innan man tror att den helt gått under.

Du känner mig så mycket bättre än så här. Du vet vad jag går för. Gör du inte? Är jag för naiv som låter mig själv tro att mitt innnersta är nog för att du ska känna mig. Jag skulle i ett andetag ge upp alla mina stödräcken för dig, utan att någonsin vända mig om igen. Vet du det. Du är min. Jag är din, men vi var aldrig vi. Du fick vintern att ljusna, när du kom. Som om varje liten snöflinga var av kristall kunde jag glädjande ställa mig i minusgrader och fortfarande, känna din värme. Och medan diamanter föll från skyn så lät jag mig själv falla handlöst. Utan att trilla. Om du förstår vad jag menar. Trots att din närvaro var allt annat än närvarande så har du fastnat under mitt skinn. Det finns så mycket hos mig som du lämnar kvar hos mig varje gång du tar på dig din kavaj och lämnar min lägenhet. En plats som för bara några timmar sedan lät värmen av oss smeka min hy. Men som när dörren gått igen plötsligt bara är ett tomt kvadratiskt utrymme att befinna sig på, som ett väntrum för kärleken.

Det händer att jag låter det enda du lämnat, ditt vita Calvin-Klein linne vila bredvid min kudde när du inte är hos mig om nätterna. För det doftar så mycket du, så mycket trygghet och så mycket känslor. Så mycket som jag alltid försöker ta på men som rinner genom mina fingra ens vid blotta försöket. Givetvis för att förkroppsliga att jag inte kan sätta fingret på dig, trots att jag faktiskt har dig i min hand. Istället fantiserar jag om när jag drar mina fingrar genom ditt hår och du tittar på mig som att jag borde låta dig vara nu, borde låta dig göra ditt. Och precis när jag lutat mig tillbaka för att svävande i alla fall göra ett försök vänder du dig om och drar ner mig i din famn. Trots att alla varningsflaggor vajar så kraftigt runt omkring, är det så oerhört lugnt här. Så oerhört tyst. I en fristad där resan aldrig är längre bort än en kyss. Så går du ut i hallen igen, lyfter ner din rock och rättar till någonting vid handleden. Genom dörren tar du dina steg igen. Och likt en liten fågel sitter jag på min fönsterbräda om kvällarna och väntar på dig. Precis som jag alltid ska göra.

I fredags var jag och sa hej då till Johanna som precis dragit iväg på en långresa. Jag har saknat mina älsklingar Linda och J och Elli var på plats också så det var kul. Sedan skulle jag iväg en snabbis men det blev lite fel på vägen så jag hamnade i något annat. Men, det var fantastiskt kul ändå.

Jag och Jackie bråkade för första gången (ibland är jag dum i huvudet) men det löste sig och hon följde med mig hem och så låg vi i sängen och åt salta pinner till halv sju på morgonen. Hon fick en nyckel hem till mig som plåster på såret förövrigt...när vi ändå lever som om vi var ett par så varför inte liksom.

Förinställt inlägg: Nu är nya numret av Modeflickan ute! Januarinumret pryds av min älskling Citty och är som vanligt fylld med massor av mode, stiltips, sno stilen, inspiration och porträtt.

Min krönika handlar denna månad om självkänsla i situationer där du ska prestera eller göra något nytt. Du hittar den på sid: 62-63! Klicka på bilder för att att läsa, och glöm inte att trycka på fullscreenknappen längst upp.

Idag har jag suttit halva dagen med att sortera in produkter till Glamspot. Vi har bytt design och denna känns mycket fräschare och jag har även lagt till nya kategorier så att det kommer bli lättare att finna och navigera fram produkter. Nu har jag valt in både lite billigare produkter, budgetversioner och smarta köp men även dyra märken och så favoriterna jag vet att många tycker om.

Förhoppningsvis finns det något som tilltalar dig, om det så är en parfym, ett läppglans eller ett nagellack. Förövrigt kommer vi uppdatera sortimentet varje vecka så det kan vara värt att hålla ett öga på sajten. Vill ni ta en titt så är det bara att klicka på bilderna under.

Kommer inte åt min mail. Kommer inte ens in på sidan. Att inte komma åt min mail är = katastrof för mig. Min macsladd är det ovanpå det glapp i. Jag ligger fett back med saker jag ska göra...

Suck.

Försov mig och hade tusen saker att göra. Jag är ungefär lika road och trött som jag ser ut. Nu iväg på föreläsning!

Jag har skrivit hela dagen med undantag för när jag uppdaterade här samt klickade hem några nya fina saker från bland annat Grand design. Nu är jag nästan klar och ska pausa för middag, sedan kanske det blir en drink på Soap.

Ps. Nicki Minajs nya album går oavbrutet på repeat här hemma hos mig, grannarna under kommer ha så sjukt bra musiksmak framöver.

 

Så här kan man också spendera sin utekväll...det gick inte så bra för mig. Ja jag erkänner, jag är 3 år egentligen. Men vi hade väldigt roligt, och det är det som räknas. Jag lovar.

 

...vem har sagt att man inte får ha cocktailkläder när man är journalist? Nä ärligt talat, den dagen var en miss. Haha.

Jag är inte superinsatt i finest längre men såg att de kör favorit i repris från förra årt nu med finest awards! Givetvis hittade jag efter en snabb titt några favoriter som blivit nominerade. Gå in och rösta ni med genom att klicka på bilden. Jag tror att man kan göra det en gång per dag.

Mina röster föll på:

Årets nykomling i bloggvärlden: Rosanna Charles
Årets nattklubb: Soap bar
Årets bäst klädda kvinna: Rebecca Simosson
Årets tv-personlighet: Rebecca och Fiona

How do you do that sh-t?

Nu är jag övertrött till skillnad från en timme sedan. Sitter och lägger in nya kategorier till Glamspot. Frågan just nu är ordvalet: Tanning eller brun-utan-sol. Jag gillar ju det där med tanning, men det är nog bara jag...

 

 

Så här såg det ut när jag köpte en "osjälvisk status". Det är ett projket av FN och går ut på att man kan köpa statusar till ex facebook eller twitter. Jag hjälpte med mina pengar till att röja minor i Kambodja. Men du kan även exempelvis bygga skolor eller dela ut mat till behövande!

Det kostar bara 20 kronor, vad som är ingenting för oss kan vara mycket för de som verkligen behöver det. Vill du så köper du den smidigt med din mobil via sms. Läs mer om Osjälvisk status samt köp dig en egen osjälvisk status genom att klicka här!

Det har varit väldigt mycket för mig på senaste tiden. Även om det har gynnat mig och även om de har varit extremt bra saker för mig så har jag även haft mycket press på mig. Att ständigt gå och koncentrera sig till max gör mig fruktansvärt utmattad, men jag har inte haft tiden att vara trött. Jag har kört på ändå. Nu när det mesta är klart och jag har klarat av det jag ställts inför så är det som om hela kroppen bara skriker efter att få vila. Jag orkar inte svara i telefon, nätterna känns aldrig tillräckligt långa, ex-jobbet ser halvt mörkt ut och så lyssnar jag bara på Kanye West och från och med nu - Nicki Minaj. Jag orkar inte höra några okända meningar. Men, samtidigt har jag desto fler saker att se fram emot!

Jag har två veckor kvar av en frilanskurs, sedan kommer jag att vara på Posh fram till sommaren ungefär. Jag trivs väldigt bra där och jag hoppades verkligen på att jag skulle få den här platsen så det är fantastiskt roligt. Utöver det händer det en massa annat kul, vi kommer köra en nylansering av Glamspot skulle man kunna säga, och i mitten på februari flyger jag härifrån och lämnar Sverige bakom mig ett tag. Framöver kommer ni även se lite småsaker på 3tjejer av mig. Vad får ni får se när det kommer upp. Eventuellt och ännu vagt kommer jag även vara lite på nyheter24/nöje emellanåt vilket jag givetvis även också gärna vill. Jag måste bara se till att jag har tid så att jag kan göra ett bra jobb. Kan inte göra saker halvdana och i första hand kommer Posh.

Jag är väldigt tacksam för allt jag får göra och allt jag lyckas med att göra, och förövrigt även med det jag misslyckas med. Men just nu vill jag bara vara ifred och ligga i en varm famn och andas ett tag...

Har varit och inhandlat lite småsaker idag. Blev dock mer pröva än köpa eftersom vissa affärer har helt sjuka storlekar. Tråkigt nog. Dessutom, jag vet inte om det bara är jag som fungerar så men när jag är osminkad och allmänt ofixad sitter inga kläder bra. Blev säkra kort som kofta och beiga och svarta toppar.

Favoriter blev i alla fall min nya ljuslykta från fashion&home med ett litet fat ovanför som man häller vaniljolja i. När oljan blir varm från värmeljuset under så doftar det i hela lägenheten. Samma koncept med den vita saken som står bredvid på fotot, där är det dock träpinnar som doftar. Jag är allmänt svag för doftljus men det här är tio gånger bättre!

Glöm inte att titta på min sötnos på kanal 5 ikväll vid 20.00 Om hon gör bra ifrån sig kan ni ju säga det till henne, om hon säger något dumt så kan ni ju reta henne som jag ;)!

Har tipsat om den förut, men om ni har glömt Pascals blogg (vilket jag hade lite) klicka på bilden. Den är fet.

Så, nu ska jag sminka av mig och gå och lägga mig i tid för en gångs skull. God natt mina fina!

Förinställt inlägg: Ikea i all ära, men här är mina favoriter:

Gant HOME: Det verkar som om att webshoppen inte existerar längre eller så ligger sidan nere. Men jag har nyligen gått och förälskat mig i Gant Home som finns både på NK och Åhlens city. Möjligen även i Gant butiken på stureplan men där har jag inte varit ännu. Jag har speciellt fastnat för Gants sängkläder, filtar och doftljus.

Ralph Lauren home: Åh Ralph Lauren har så fruktansvärt mycket fint. Även de har underbara sängkläder så som överkast och klassiskt vackra örngott och prydnadskuddar. Men även fina badrumsartiklar som handdukar.

Sia: Jag vill bo i Sia-butikerna. De är inte särksilt dyra, har mycket detaljfint så som ljuslyktor, home fragrance och mycket chabby chic-feeling. Det finns en ganska stor butik på Birger Jarlsgatan här i Stockholm, en i Skärholmen och så säljer de Sia på Åhlens city.

Sandhamn: Jag kommer inte ritkgit ihåg vad butiken heter (någon som vet?) Men den ligger i Sandhamn, en bit bakom hamnkrogen, där färjorna lägger till. Hursom är ni där så gå dit, det är en smal trappa upp och de har två plan med helt underbar inredning. Jag är mycket för skärgårdsinredning och det bästa som finns är sådana där genuina sådana. Jag kan gå i sådana i timmar trots att de oftast är lite för dyra och lite för små för mitt eget bästa.

Lexington: Lexington har varit min favorit sedan typ 10 år tillbaka. Dock är det inte allt för enkelt för en 10-åring att hålla upp med de priserna som Lexington har så jag har tjuvkikat länge kan jag säga haha. Finns på NK och så har de slagit upp en butik på Birger Jarlsgatan. Jag går inte in där längre, för då är jag rädd att jag inte ska komma ut igen haha.

Förinställt inlägg:



Nu har jag äntligen fått lite ordning bland mina saker här hemma. Vardagsrummet glömde jag men det får komma senare.

1. Badrum -  jag har köpt ett nytt bord att ha mina små saker på och de nya handdukarna jag fick av mamma i inflyttningpresent. Jag tycker om mörkt trä och fyndade bordet för under en hundring på Ikea. Tack och hej. Handdukarna går i jordnära färger, är lite såld på beige.

2 -  Hall. Jag kan säga att så här städat brukar det inte vara i min hall. Den fungerar faktiskt mer som central för allt som jag inte orkar ställa ifrån mig någon annanstans är jag kommer hem på kvällarna. Scarlett sitter där av ren lathet faktiskt, och för att den bilden är så fsntastiskt vacker.

3,4,5 - Sovrum. Mitt nya champagnefärgade överkast gör sitt men jag är sugen på två kuddar från Lexington som skulle göra det bra sällskap. Min stjärna kommer jag vägra ta ner trots att julen är slut....

6,7 - Kök. Jag fick en espressomaskin av P så nu kan jag äntligen dricka kaffe hemma, haha! Köpte världens sötaste koppar häromdagen, även de i beige. De är mindre kaffekoppar för jag finner det så löjligt med de där minimala espressokopparna som ändå är fantastiskt fula.

8 - Jag är kär i mitt bestickset från Hardanger som jag fick i julklapp. Jag har inga problem med att äta med bestick från Ikea till vardags men utöver det tycker jag om att ha fina bestick. De behöver egentligen inte vara "designerbestick" utan bara bestick man tycker är fina och med rätt tyngd i handen.

8, 9 - Mina tallrikar och tekoppar från Rörstrand som jag snällt fick vänta på fram till julafton. Jag älskar den här serien. Det är lite som med besticken, vanliga tallrikar är det inget fel på. Men det kan vara värt att lägga lite mer pengar på eftersom de ofta är dels bättre kvalité och för att som i mitt fall: Jag tycker det är viktigt att man matchar och fördelen med dessa är att de inte går ur sortimentet. Så slår man sönder en kan man alltid köpa fler. Kopparna är i den nya färgen "ros" som släpptes i mitten på förra året. De finns även i mindre storlek men jag dricker inte kaffe ur samma muggar som jag dricker te så jag önskade mig de stora.

Förinställt inlägg: Jag kallar honom för min, för att han är min litegrann. Min trygghet och min famn. Men egentligen kanske jag borde kalla hon för mitt, för han är även mitt lugnande. Sällan har enbart en röst givit mig det lugnet som hans nu för tiden. Det bästa jag vet är att ligga där, i hans famn. Om det är så klyschigt att jag själv inte ens vill skriva ner det, samtidigt som det ändå är så väldigt sant. Och jag har lovat att aldrig dölja sanningen för det är då lögnerna tar plats. Så jag ligger där, och accepterar att det är här jag hör hemma nu. Lyssnar på historier från när han vandrat Los Angeles gator utan mig, airport-stories, det förflutna, eller vad som väntar. Ibland spelar det inte så stor roll vad han säger egentligen, bara jag får lyssna.

Han är lite komplicerad, visst. Kanske jobbar lite för mycket, kanske går upp lite för tidigt på morgonen, kanske egentligen inte är allt för tillgänglig. Kanske hänger ute lite för mycket. Men han har fastnat. Mest för att han är sådär en aning beroendeframkallande, för att han retar mig för hur jag uttalar mina "i" och för att han brukar hålla handen bakom mitt huvud när han kysser mig. Sådana där små saker som man alltid älskar i början, och hatar i slutet. Jag är i början. Ett början av ett vi. Och kanske var det meningen, att han skulle komma tillbaka från sin resa nu. För att ha något att berätta för mig. Jag vet att hans armar inte är till för att skjuta undan mina demoner med. Men vad ska jag göra när tryggheten bor i en famn jag knappt vet namnet på. Och även om jag nästintill kan räkna till hur många dagar vi känt varandra så lämnade jag min osäkerhet utanför den här gången. Den var inte värd att ta med, jag lämnade den där den kom ifrån. Jag tog ett steg ut från cirkeln av en destruktivitet som blivit så vanlig att den inte ens var påträngande längre.

Jag är nog på god väg att falla för denna man. Trots att han blåser ut cigarettrök som om det vore hans själ jag mest antar att han vill frigöra sig ifrån. Trots att han är lite för lång för mig, så där så att jag får stå på tå när jag behöver höra hans hjärta slå. Är det inte märkligt, att när man en gång även om det var längesedan, fått sitt hjärta krossat. Är man inte längre rädd för att krossas igen, utan för att inte falla. För någon.

Förinställt inlägg: Folk i min närhet går och förlovar sig titt som tätt nu. Jag tycker det är så underbart fint, det där med kärlek. Visst kan jag vara sådan också - och känna att det kanske är lite tidigt. Jag tror inte att de man träffar idag, är den man står med i slutet. Men samtidigt - det är så förbannat fint det där. Jag kan stirra mig blind på andras kärlek och jag vill bara kasta mig runt halsen på dem och säga ni är underbara! Ni är så fina tillsammans att jag ibland vill spy, men för det mesta bara ler jag.

Visst kan jag känna ett sting av bitterhet ibland, även om det är ytterst sällan. Den jag trodde skulle sätta en ring på mitt finger är någon jag knappt har kontakt med längre. Den jag trodde jag en dag skulle få barn med känner jag knappt längre. Men så slår det mig, jag är 20 år (20!!) vem fan försöker jag lura. Var jag så jävla uppe i den kärleken att jag blev blind, eller är jag bara så sjukt familjär. Vem vet. Det är lite bittert, samtidigt som jag vet att det är mitt eget val och jag ser att i längden hade det ändå inte fungerat. Människor som inte har tid för varandra tappar bort sig själva i slutändan och till slut står man där - som vänner. Vänner är det mest fantastiska som finns, men de kommer i flertal. Och det gör inte kärleken. Kärleken kommer alltid solo. Ironiskt nog.

Förut var jag mycket för framtid, mycket för att visa upp min kärlek och för att planera. Jag var en sådan som ville dela, gärna så mycket som möjligt. Och när jag är med någon så är det för att jag alltid ser en dag i förväg. Skulle aldrig falla mig in att träffa någon bara för att det roar mig. Jag är för lojal för det. Kanske blir det mitt fall, de där med lojaliteten. Jag bir en safe-point att stå stadigt vid, men som inte är mer än så. Det där med framtiden var så oerhört viktigt för mig. Idag känns det inte lika väsentligt. Som om jag lärt mig en läxa utan att det gjorde ont. Idag har jag gärna mitt för mig själv, medan den jag träffar gärna får ha sitt liv, med sina vänner och sitt liv på sin kant. Jag är inte lika benägen att vara en sådan stor del av det. Jag vet att jag ändå står stadigt med mitt eget.

Var och åt middag med Jackie i onsdags. Vi brukar se till att göra det i alla fall minst en gång i veckan, lite paus från allt annat och för att catcha up lite. Ibland händer det mer än man tror på en vecka, även om vi hörs i stort sett varje dag finns det alltid lite för mycket att prata om. Den här gången åt vi på Soap. Därefter gick vi och hälsade på O på onsdagshänget Quel Bordel och dansade på Oxid.

Jag hade min nya blekrosa kavaj som jag mest egentligen borde spara till våren, till det hög hästsvans, små svarta rosörhängen, min Invicta och ett ribbat enkelt linne.

Idag är en av mina test-artiklar uppe på Posh. Så, in och rösta på vilken manlig bloggare du tycker klär sig snyggast genom att klicka på bilden!

Måndag, är allmänt trött idag och vill inte gå ur sängen men har för många saker som ska göras. Börjar med lunch hos mig med Kajsa, sedan lite papperstråk, städa upp lite, skriva recensioner och vid 15 ska jag iväg på intervju för en sak jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha. Därefter ska jag våldgästa Pontus tror jag...

Förövrigt, vad roligt att ni tyckte om att jag för en gångs skull skrev i kategorin Mina texter, jag tyckte den var as-kass. Men, jag jobbar på det - ska skriva mer.

Wish me luck!

Det är de där stenerna som tungt ligger kvar på bröstet trots att hon så många gånger ställt sig upp som gör att världen gärna får sluta snurra. I alla fall emellanåt. Hon har otaliga gånger bett himlen att invänta den dagen då hon besöker den via döden, men det är ändå som om den jämt drog i henne, varje dag, varje sekund. Som om enbart drömmarnas land vore tillräckligt för en flicka vars liv inte gick att ta på från början. Varje minut vore som gjord utav en timme den där januari för längesedan. Tiden kröp sakta, försvann aldrig, den lät sig smekas och ålade sig in i varje vrå. Vägrade lämna rummet.

Genom de vita gardinerna kunde man urskilja en värld utanför. Den hon knappt besöker då hon tryggast är mellan sina klarblå väggar. Konturer och kontraster som alla rör sig i takt med att dagarna spever förbi. Hon hör dem, människor som pulsar snön fram där nedanför. Väggarna skriker och sängen lyfter. Men hjärtat står still så varför röra sig. Ett steg ut, det fria. Det fria som mest egentligen är ett måste. Solen vill inte alls lämna hennes ögon och det sticker. Kunde man leva närmare marken undrade hon när hon handlöst föll rakt ut i en filosofi av cigarettrök och sena nätter.

Så fort hon andades kärlek fick hjärtat vingar, men så fort demonerna klättrade på hennes ryggrad föll det tungt och platt mot bröstkorgen. Bröstkorgen vars enda funktion egentligen förblir ett fängelse där ingen kan komma förbi. Som ett galler utav hopp för hjärtat som tappat all lust, all förväntan. Hon tänker, att det nog hör till. Det där med galler och fängsel. För vad vore kärlek om man gav det till vem som helst, om hennes hjärtas grind stod öppen för vem som att hämta. Fast det var besvärligt att vara ensam förstås.

Hon blickar upp, och förstår kanske i all denna förvirring, att världen alltid kommer att se ut så här. Upp-och-nervänd där marken ser precis ut som himlen. Januari, snö vart än ögonen faller. Färger likt bleka akvareller som vid dagens slut mynnar ut i någon slags klagosång. Där tonerna mest tillhör barnen som skriker i lägenheten ovanför och refrängen är radions subtila surr. Sakta men säkert medan hon ligger stilla i sin säng väver ödet hennes liv till det som hon en gång önskade. Ett nät av drömmar och mål. Medan hon själv är fast. Likt bytet i spindelns nät är hon fånge i sitt eget liv. Bland krav som klistrar och ord som snärjer. Ju mer hon vänder och vrider på sig desto mer fastnar hon. Som att trampa i kvicksand. Så bäst kanske det är ändå, tänker hon tyst, att stå stilla...

Pappa och jag igår, löjlar oss lite som vanligt...

God morgon mina finaste. Vi tillhör nu 2011 och jag hoppas att ni hade en fin kväll igår. Jag hade väldigt trevligt och är glad över att jag fick fira in det nya året med de jag tycker om mest. Nu ska jag gå och väcka Jackeline som legat och pratat i sömnen en timme eller två och sedan få i mig lite brunch.