Lite om ensamhet utan att vara själv och allt det där med att må dåligt

Det för inte förrän jag ramlade in på Annes blogg av en slump som jag kom på att nya numret av Modeflickan är ute och min krönika med den.
Och för er som är trötta på det där lite gråmelerade som ligger och svartnar i bröstet. Det som river när man är ensam och som bultar när man är bland folk - läs inte. För er som vet hur det är att titta sig i spegeln och känna allt det där som gör att man blir så tung att endast golvet nog är värdigt att stanna på. Ni får gärna läsa. Det gör ni här.
Kommentarer
Postat av: Kalle
du skriver väldigt nyanserat för att vara så "ung". få unga får något sagt utan vill mesta bara markerar något i luften. du är jätteduktig emma! löser dina saker ibland :)
/K
Postat av: E.
Åh tack vilken fin kommentar. Den gjorde mig verkligen glad. <3
Trackback
