SIBEL - PAPARAZZI

Ni som följt med i bloggen vet att jag och Sibel inte direkt varit bästa vänner. Snarare tvärtom. Det har varit så mycket känslor för mig där Sibel har spelat en så stor roll i en ångest som gjorde så ont att det ibland kändes svårt att andas. Hon blev en stor del av mitt liv, på ett ofrivilligt sätt. På många vis lyckades hon förstöra för mig. På många vis lyckades jag förstöra för mig själv. När vi föll för samma kille. En kille vi i stort sett delade på under ett år. En kille som förmodligen aldrig var värd hur det kändes. För någon av oss.

Många gånger önskade jag att hon skulle försvinna från Sveriges yta, flytta till något annat land så att jag slapp ha henne i bakhuvudet. Jag kunde tänka mer på hennes mjökvita perfekta hy och vackra hår än vad jag gjorde på honom, när vi var med varandra. Det blev ett moment i mitt liv som jag aldrig klarade att ta mig över förrän jag upptäckte att jag inte längre älskade honom. Då var hon plötsligt helt betydelselös. Som vem som helst. Långt senare än de hade brutit kontakten. För även om det var jag som stod med hans hand i min i slutet hade hon ändå varit där, hållt den också. Det var mitt problem, och kommer alltid att vara mitt problem i livet - att aldrig vara den enda.

Det var så många turer, jag var så ung, det var så mycket. Och jag minns att jag kräktes när jag hittade ett av hennes hårstrån i sängen. Jag grät så att jag kräktes. Av sorg. Av svek. Och jag hatade henne. Hatade henne för att hon tog ifrån mig allt jag någonsin andats för. Det var inte bara en kärlek, det var ett liv. Mitt liv.

Men det var aldrig hennes fel.

På många vis har hon lärt mig till att the past is the past och ingenting är viktigare än framtiden. Något som jag, trots allt, är väldigt tacksam för.

Jag tror vi både kom ut ur dramatiken lite starkare, beredda att se vad vi egentligen behöver. Jag står fast vid att många saker hon gjort mot mig har varit fel, många slag under bältet. Jag står fast vid att jag inte heller alltid spelat sjysst. Men det är som bortblåst, så fort han försvann försvann även hennes namn. Förlorade all tyngd i mitt hjärta. Och jag tog min tid, jag lät min själ läka och mitt huvud vila i en annan famn. Och plötsligt var det inte längre nutid utan historia.

I dag, och sedan länge, önskar jag att jag inget annat att Sibel mår bra och när jag är ledsen lyssnar jag på den här låten, den ger mig rysningar. I dag har den lika stor betydelse för mig som hon hade för mig då. Men på ett helt annat vis. Jag tycker att ni ska lyssna på den. Den är otroligt fin.

Verkligen jättefint skrivet Emma, jättefint.

Oj, mitt i prick på alla mina känslor som jag fortfarande går runt och bär på.. Hatet, ilskan jag kände (känner) för en människa som kom in och vände upp och ner på hela mitt liv. Hon kom in i min älskades liv och efter den stunden har han kastat oss båda fram och tillbaka.. Det blev en lång karusell-tur jag ville hoppa av men som aldrig någonsin stannade.. Hon fanns i mina mardrömmar om nätterna. Tankarna snurrade, var svårt att låta bli att inte jämföra sig med henne.. Jag blir fortfarande illamående och skakis när jag hör hennes namn.. Skäms för det hatet jag känner för henne. Troligtvis har jag inte kommit till den punkten då jag inte älskar honom längre :(
Hur som helst ville jag bara säga att inlägg som detta ger än styrka, du fortsätter leverera!

Håller med ovanstående. Blir verkligen berörd. Som alltid när du är i farten...

det är sjukt vad en annan person kan göra stor inverkan på ens liv i det tysta. T.o.m när personen inte ens finns fysiskt närvarande så kan dom ställa till mycket griller i huvudet på en. Läskigt !
Men skönt att allt lagt sig och att man kan gå vidare, det är nog en del i att växa upp, att bli starkare och att gå vidare i livet. Starkt och bra gjort och skrivet !

Wow... vilken ångest känsla det är över hela inlägget... men nu med Pascal så känns det väl som att du är den enda? För du skrev; ... och kommer alltid att vara mitt problem i livet - att aldrig vara den enda.

Du är så fin, så fin,sååå fin!!! :) Det går inte att förklara..

Tack alla vad fina ni är <3
Anonym: Jag kommer alltid att ha problemet att jag inte är den enda, i alla relationer, kärlek, vänner, jobb whatever. Jag vill aldrig bli jämförd med någon och det är det allt bottnar i. Givetvis är jag, förhoppningsvis ;) ) den enda för Pascal. Om han inte lyckats gömma undan någon riktigt bra ;)

Bra skrivet men vilken idiot till kille han måste vara!

Vad bra skrivet =) du är så duktig!!!! Usch... vilka känslor och jag kände dina känslor, så bra skrev du :D

Du borde skämmas.

Jag vill gråta bara jag läser detta.

För jag har varit med om precis SAMMA sak.

Varit i din situation.
Med samma kille,
fast en annan tjej.

En annan tid.

Jag var väldigt ung.
Men ändå så fruktansvärt sårbar.

Känns som ett annat liv,
samtidigt som det är så nära.

Jag tror att smärtan i mitt bröst. Sorgen. Den olyckliga kärleken, kommer att vara med mig i resten av mitt liv.
Det gäller bara att lära sig leva med det.
Jag är evigt tacksam att jag hittat rätt nu. Att jag tror på framtiden med min nuvarande kille.

Men.
Tyvärr.
Detta kommer alltid finnas kvar i mitt bakhuvud, även om jag inte älskar Honom fortfarande.

Jag har ärren kvar.

Anonym: Eller, så kan du skämmas för att du inte behandla(de) folk med respekt.

Anonym: <3<3<3

Du satte ord på precis vad jag känner, och ja. Jag vet hur det är att kräkas av svek och äckel.. fast det var mitt hårstrå någon annan hittat...

Ska jag skämmas? Det är som att skylla på casinot när man spelar bort sina pengar.

Det här inlägget var ju jättekonstigt. Kan inte vara schysst att hänga ut någon bara sådär?

fint skrivet. hon är inte fin någonstans.. du är hundra gånger finare

Tack alla för era kommentarer, åsiker och känslor. Ni är det finaste jag har i den virtuella världen. <3<3<3

Jag tycker om när vi delar, känner tillsammans. Jag mår bättre av det, jag hoppas ni också gör det.

Till er sista kommenterare: Jag har inte hängt ut någon, had ejag velat hänga ut någon av dem hade jag berättat betyligt andra saker.

Jo det är ju just det du har gjort. Hon kanske inte tycker det är superkul med att du fläker ut att ni haft samma kille.

Varför skulle det vara ett problem :)? Tror aldrig man kommer träffa någon som inte varit med någon annan.

Såg inte förrän nu på IP-adressen att det var du S. Jag är ledsen om det på något vis störde dig att jag gjorde så här. Men och andra sidan tycker jag inte att jag hängt ut dig ö.h utan snarare tvärtom skrivit bra om dig.

Men, om det är något så hade du kunnat ringa, messa eller facebooka mig istället för att skriva anonymt. Min mening var inte alls att "hänga" ut någon. Tråkigt att du känner så, men jag tycker fortfarande att det inte borde vara något problem. Jag har inte ens nämnt hans namn i det här inlägget.
Kram