Om du är fast i det du aldrig visste var ett helvete
Hur mycket man älskar någon, hur mycket man tror att man inte klarar sig utan någon. Hur ont det än gör när den där doften sakta försvinner från örngottet. Man måste gå. Man måste släppa det som gör ont, vända sig om och inte se tillbaka. Vara precis den man var innan kärleken kom in i livet. Det är inte värt det. Kärlek är inte osäkerhet. Det är inte oro. Det är inte smärta. Det du känner är inte kärlek. Det är inte att vänta på att han ska höra av sig, det är inte att behöva vara svartsjuk, det är inte att ha ont i magen - att aldrig känna sig tillräcklig. Det blir bättre, men inte förrän du tar dig an styrkan att gå därifrån. Att ta kontrollen över allt det som är ditt, som ditt hjärta.
Man ska bråka, man ska känna, gud vet hur mycket man ska känna. Det får vara passionerat, det får vara starkt. Du får kasta tallrikar i marken när du är arg, du får slå hål på väggar. Men tro mig, det är inte smärta du ska ha i din kropp. Det är bubblor, värme och trygghet. Det är inte bara det att det inte ska göra ont att andas när man är med någon - det ska bli lättare att göra det.
"Det du känner är inte kärlek" träffade mig rakt i hjärtat. Du skriver jättefint, har fastnat för din blogg som jag hittade av en slump nyligen. Den är underbar och det verkar du också vara! Heja!
shit behövde det här, har precis lämnat killen jag har älskat av hela mitt hjärta, inte pga bråk och dramatik utan för att det var dags bara, och det har gjort så ont i hela kroppen, gjorde jag rätt? kommer jag hitta samma slags förhållande igen? men det blir lättare med tiden, det blir det..
Som att slå huvudet på spiken!
Det värsta är dock när man lyckats gå. Tagit steget för att försöka finna sig själv igen... och så känner man hur man sakta dras tillbaka. Till honom. Till allt som gjorde ont. Då slits man igen mellan hopp och förtvivlan. Hur lyckas man då stanna kvar på egna ben. Att stanna kvar utan att slitas tillbaka till mannen man vet att man älskar mest av allt, men inte kan dela sitt liv med i lycka?
Så vackert och så sant!
Så sant. Hjärtat och hjärnan är i ett krig just nu så det var precis det där jag behövde läsa.
Samtidigt som jag tycker det är väldigt sant så har jag tyvärr även varit med otroligt bra killar som gett mig trygghet och värme, men som jag själv har letat fel på och därmed skapat en svartsjuka som det sällan funnits bakgrund till. Så innan du lämnar, se till att det inte är du som har skapat de där extremt jobbiga känslorna, för då spelar det ingen roll vem du hamnar hos, det kommer alltid finnas svartsjuka, oro och smärta. Gillar verkligen din blogg!x
Ni är finast mina änglar.
A: tack underbara du! <3
S - Det är klart att du gjorde rätt, man tar inte steget om allt är som det ska. Nu har du chansen att börja om, du väljer själv vilken typ av förhållande du vill gå in i och du kommer veta avad du klarar av och inte klarar av. Du fixar det. I promise.
M - Så kommer det alltid att vara, men det har inte tagit slut då. Då har man inte släppt helt. det är en del av processen, det ska nästan vara så. Givetvis är det svårt att släppa någon bara så där på en sekund. Man måste få ha det i bakhuvudet. Jag tycker minnena ska få finnas där. Låt de vara en del av det fina ni hade. Låt de inte bli demoner. Det är viktigt. Se dem som något fint.
J. <3
A - Jag hoppas de försonas snart dina du.
I - Givetvis är det så, mycket ligger hos en själv. Men jag tror att när det väl är ritkigt rätt, då får man tid att läka sig själv från sådant där. Men det är en mycket viktig aspekt du nämner. Tack fina!
Det var så skönt att läsa detta, att få det bekräftat att det man gjorde var rätt. Det har gått två månader nu sedan jag lämnade allt med dunder och brak. Jag fick bara nog en dag. Orkade inte längre gå runt med den där oron och svartsjukan i magen och känslan av att aldrig vara bra nog i hans ögon hur jag än gjorde mig till när jag själv uppenbarligen inte dög. Idag är jag starkare än jag någonsin varit, har hittat tillbaks till en bättre version av den jag var innan allt hände. Nu har jag lovat mig själv att jag aldrig aldrig mer någonsin kommer låta en kille bestämma över mitt liv och mina beslut. Aldrig. för som du säger - det var inte kärlek.
emma! jag kopierade en text som du skrivit och la in på min blogg, skrev så klart att det var du som skrivit. jag hoppas det är okej annars tar jag bort det direkt. så är grym, kram!
Med tårar läser jag din text om och om igen... Du har satt ord på hur jag känner just nu. Jag har känt mig så ensam, som att ingen förstår. Även fast det inte var bra, har jag liksom fastnat. Fastnat i en ond cirkel med dåliga tankar. Jag har aldrig fallit så hårt. Tårarna bara fortsätter att komma...
Men inte förrän nu - 4 månader efter jag blev lämnad, börjar jag äntligen resa mig upp igen. Det går inte snabbt, men jag vet att det är det enda rätta. Och det är när jag läser texter som dina, som vägen upp blir lite enklare. Så tack fina Emma!
Emma du är så klok och så bra på att skriva <3 Sjukt fint...
puss <3
Sofia: Jag blir så glad, så jävla glad när jag läser det här Sofia. Du är sjukt stark som gick för du vet själv när det inte är rätt. Hoppas du finner det rätta snart. Det kommer slå ner med större dunder o brak än när du gick tror jag ;)
Jen: Hej fina, det får du absolut göra, jag blir bara glad! <3
Lovisa: Dets ak inte gå snabbt, du måste få läka tror jag. u ska få gråta ut, så att den dagen du väl känner för att ställa dig upp igen, är du säker på att du kan möta vad som helst i världen. För det kommer du att kunna göra. Tac fina du för att du läser, och för att du kommenterar, jag är så glad att du delar med dig.
Filippa. <3
Det du skriver gör mig starkare, jag vågar. Tack.
Du är helt underbar, älskar sättet du skriver på. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, och jag kan verkligen inte vara den enda.
Ser vad andra skrivit och hoppas du tar åt dig, du är verkligen grym på att skriva, för det känns åtminstone väldigt äkta.
