Finns det någon dag som rör upp så många känslor som den här dagen? På gott och ont. Jag har tidigare varit en stor anhängare till högtider och inte minst dagar som alla hjärtans dag. Sedan blev det på något sätt mindre och mindre viktigt. Jag har jobbat natt/krog ett par alla hjärtans dag och en gång dumpade mitt ex mig på alla hjärtans dag. Aj. haha så här i efterhand skrattar jag åt det och finner det väldigt roande men i ärlighetens namn - vem fan gör så.

Hursom så tycker jag inte att man inte ska göra en sådan stor grej av det - om man inte vill. Skit i att kalla det för en påklistrad amerikansk dag. Gör det till det du vill. Huvudsaken är väl ändå att visa att man tycker om de man tycker om. Om du är singel. Umgås med din bästa vän och ha så kul som bara ni, eller bjud dina föräldrar på middag. Alla hjärtans dag ska liksom inte vara en dag då alla singlar hamnar på kanten tycker jag.

Imorgon är en dag vi bör visa att vi älskar de vi älskar. Vem det än är. Och för första gången på ett par år så längat jag faktiskt själv till imorgon. Det är lite löjligt - jag vet. Men jag har en bra anledning och en fin pojkvän.

Allt jag vill ha sagt är att du ska göra tisdagen till precis det du vill - med precis den du vill.

Mina favoritbloggar hittar ni här, här och här.

Ps. I kväll ska jag svara på era fina kommentarer.

Jag och syrran har bestämt oss för att vi måste bli av med lite kläder/skor/väskor och annat fint som man egentligen vill ha kvar men som helt enkelt inte får plats.

Håller därför på att smälla upp lite saker som jag tänkte sälja.

Snodde bilderna från Nathalie på Modette som är en pärla faktiskt. In och spana.

Och ja, jag hade städat på mitt skrivbord i dag. :)

Kom över den här gamla artikeln på Aftonbladet om att Moores läsare (killar antar jag) föredrar naturliga bröst. Något som tidningen vill rätta sig efter på sina vulgära men sexiga omslag. Brukar vara ganska mycket bröst på dem ja.

I slutet av artikeln finns Carolina Gynning med som någons slags parantes. Så som man så ofta gör när man bygger en artikel, slänger in någon folk känner igen som kan personifiera frågan. I det här fallet Gynning - eftersom hon plockat ut sina implantat.

Men så kommer det underliga, och väldigt roande. Svaret.
– Det var en fluga när jag växte upp, men jag och mina vänner har tagit bort implantaten nu.
"Jag och mina vänner", säger hon.

Jag kan inte rå för att fnissa lite när jag läser det. Jag ser framför mig hur Carolina och hennes vänner samlas en festlig kväll, delar på några martinis. Kanske visar upp några exklusiva nya underkläder, fnissar. Sveper svindyr päls omkring axlarna och plåtar med artistiska filter i sina Blackberrys och så kommer de på det.

De ska plocka ut implantaten. Bort ska de.
Väck. Oj vilken bra idé.

De skrattar, kastar sina blonda svall bakåt och sveper ett par drinkar till. Så trippar de, bakis i fashionabla skinnstövlar som når långt upp på låren, raka vägen till herr doktor måndag morgon och ber alla om att få ta ut sitt sillikon samtidigt.

Vi har gjort det nu, säger de avslappnat och går sedan hem och tar en treo eller så.

Människor som sårar mig, oavsett handling, gör mig alltid lika paralyserad. Jag blir totalt likgiltig. Går in i ett tillstånd av en total dimma av förlorad handlingskraft. Lämnar lite av mig själv. Det känns som om jag gör allt tio gånger långsammare, som om det tar emot att gå, andas, leva, sova, tänka, vakna. Speciellt att vakna. Ont i magen, ont i hjärtat, ont i själen. Svårt att äta, svårt att tänka rationellt. För det ligger alltid där och skaver. Att jag inte är värd mer än det jag trodde att jag var.

Det känns så omotiverat att resa sig upp, än mindre att utföra något av värde. Och jag kan komma på mig själv med att tänka varför. Bara så: Varför. Och så kommer jag inte på något svar, vänder mig om i sängen och somnar om igen.

För är det något jag har lärt mig så är det att om det inte finns något svar till varför - då är det som ger upphov till frågan - aldrig befogat.

Man visar vad man tycker är viktigt. Man gör ett val. Det handlar om respekt.

Det är september, och det regnar. Eller? Jag håller mig till min vardag - för det är det man gör när det är höst. På sommaren bryter man mönster, finner lyckan och lever livet och allt vad det nu kan tänkas heta. Meningen med livet är sol, rosé och kravlös kärlek. På hösten uthärdar man bara, och undrar. Ifrågasätter.

Det plötsliga behovet att att behöva någon. En närhet som de senaste månaderna lätt kunnat mättats med en full tjejkompis som vägrat gå hem från krogen trots att stängningstid passerat för länge sedan. En längtan bort och en eller tusen tankar om vad man ska och inte ska satsa på. För vad ska man egentligen ha kvar när det är höst? Då allt blir viktigt igen. Då sommarens sista strålar letar sig igenom trädkronorna som för att säga hej då. Då regnet stänger oss inne i vår ensamhet och det spelar väl egentligen ingen roll vem som håller dig i handen när mörkret hälsar på lite tidigare varje kväll.

Den kvava luften lämnar Sverige och kylan biter tag, men vi står kvar. I en vardag med rutiner och krav som håller oss på plats till nästa år, då vi välkomnar kravlösheten i maj igen. Jag längtar redan.

hahah finns det någon skönare människa än Hanapee?

Det är tydligen så dåligt utbud av bra killar här i Stockholm att jag måste dela min med Dessie. Aj!? Men men, jag är inte den som är den, det kan väl vara okej. Vi kör på den. Låt gå liksom. Får försöka krympa ihop henne lite bara, försöka fula ner henne så att vi i alla fall ligger på ungefär samma nivå. Känns trist att behöva stå bredvid fröken Sverige typ.

Men älskling, du kunde ju ha sagt något innan jag flyttade in i alla fall. Eller i alla fall tagit något billigt skank eller någon mindre attraktiv?!

Hade jag inte trivts så bra som jag gör på Posh hade jag sökt detta direkt! Jag har ju ändå utbildningen och några saker på CV:et så jag hade skickat in det utan tvekan om jag stått utan jobb. Jag tror det är en fantastiskt arbetsplats där man både får göra och lära sig mycket. Nu trivs jag dock utmärkt här men jag tänkte att någon av er kanske ville söka, jag vet ju att det är några journalister/studenter/skribenter i liknande sits som jag. Så detta är dagens tips!

Ah men lyssna inte ens.

Fattar inte hur jag lyckas se ut som en bimbo trots att jag färgat håret mörkt. Bara jag. Bara jag mina vänner. Nu ska jag lämna this place och äta middag med en vän.

Passi - Älskling vet du vad som hände ikväll!
Jag - Nej vadå?
Passi - Jag blev kallad brat, jag klär väl mig inte som en brat! Usch.
Jag - Nej då.
Tänker: Du har ju typ backslick, vad förväntar du dig...
Passi - Nej det är ju det sista man vill vara...
Jag - Oroa dig inte.
Tänker: Eeeh det kanske har att göra med att du lägger helt onödiga summor på någon vit basic Hugo Boss skjorta som du hänger i din typ samling.

Passi - Jag vill fan inte se ut som någon brat imorgon när jag ska träffa Plura.
Jag - Nej men du har en neutral approach, sluta tänk på det där nu!
Tänker: Du kan ju börja med att inte sitta på ett kontor mitt i Sturegallerian så kanske din image verkar gå mer åt det hållet du vill. Plura kommer hata dig. Hah.

Passi - Jag ska ta den röda typ flanellskjortan imorgon, det du, det gillar nog Plura!
Jag - Mmm den från Calvin Klein menar du...
Passi - Va? Jag är i garderoben vad sa du?
Jag - Det blir super Passi, kör på den!
Passi - Ja de vet fan inte vad de snackar om. Jag ser inte ut som någon jävla Brat.



Pascal - Helt neutral och väldigt hippie/dålig självinsikt/jag tycker om dig ändå

Käkade lunch med brorsan på Vapiano, myste med Carro som har gjort världens bästa insats som porgramledare/vimmelreporter för Svts Melodifestivalens efterfest. (Im so proud of you). För er som missat vem Carro är så är hon Stockholms absolut skönaste brud, för att inte säga Sveriges och hon pluggar TV i min parallelklass, och så fick vovvisen nya solisar. Var förbi och hälsade på min Cittykatt på Finest nya fräscha kontor också, superfint och mycket större än det förra.

 

Som ni redan vet har jag snurrat in mig på Casinospel, det började väl där någonstans när Kanal5 började sända repriserna av den löjligt beroendeframkallande serien Las Vegas. Ni vet programmet som skulle kunna vara en bantad lightversion av Entourage, snygga tjejer, snygga killar – heta spel. Kan det blir bättre...

 

Så, jag måste ändå säga att jag öbrjar bli duktig på det här nu. Det gäller bara att finna de sidorna man faktiskt vill åt. Online Casino samlar alla spelsidor och gör det lite mer enkelt att hitta det man söker efter. Skulle du exempelvis leta efter roulette så finner du flera sidor som har det just där. Jag gillar sådana här lite smartare sidor som samlar ihop information så att man själv slipper söka efter det man vill ha. Jag är ganska lat när det gäller sådant där och vill gärna ha det serverat. Det blir roligare att spela då. Det är så mycket lättare att jämföra när man ser dem sida vid sida. Dessutom är det bra uppstrukturerat och spelen ligger i smidiga kategorier.